My life in words

Hjälp mig!

Rädda mig!

Krama mig!

Vad ska jag göra? Hur gör man för att stänga av? Jag vill inte längre känna något. Jag vill gräva ner allt och aldrig hitta det igen. Jag önskar att det inte är såhär. Jag vill känna mig okej. Jag vill känna att jag klarar mig.

Jag önskar jag inte var den vännen som folk klämmer in i sina pressade scheman, då de har en fjuttig stund över. Jag vill vara någon man vill umgås med, inte nån man känner sig tvingad att ringa eller ta hand om.
Jag vill vara uppskattad. Och jag vill vara prioriterad.

Just nu är mycket upp och ner. Jag vet knappt vem som är vän eller fiende, vem jag kan lita på eller vem som verkligen bryr sig. Jag kommer i andra eller tredje hand. Jag försöker allt vad jag förmår att vara en bra vän, en som ställer upp och stöttar. Men var finns den vännen för mig? Vem ställer in roliga fester, utekvällar för att umgås med mig? Vem bryr sig så mycket om mig? Vem är beredd att missa saker för att jag ska känna mig önskad och trygg för en...

Hur fan kan en männsika bete sig så? Baktala folk, hitta på lögner och försöka splittra vänner. Jag är så jävla trött på att ta skit från folk som inte vet något. Denna lilla myra har inget med vad vi gör, eller hur jag lever mitt liv att göra. Säger bara en sak låt mig vara, låt vår vänskap vara. Du har nog viktigare saker att bry dig om, du har en del hemligheter du nog inte vill ska komma fram i ljuset. Ta dig i kragen och uppför dig som en vuxen för fan!

Idag har varit en bra och lärorik dag. Jag har insett att jag har en mycket fin vän, som länge stått i skuggan av andra. Madelene heter hon. Hur och var vi lärde känna varandra är inte viktigt, det viktiga är att vi fann varandra när vi båda var som svagast. Att vi dög åt varandra då och att vi gör det än idag. Vi har aldrig umgåtts mycket, men ändå känns det så rätt att prata öppet med henne om allt. Jag behöver inte skämmas för något och jag känner mig omtyckt för den jag är. Jag är verkligen glad att vi funnit varandra. Det behövdes en vettig tjej för att banka vett i mig. Med hennes och andra vänners hjälp, så växer jag mig starkare för varje dag. Jag behöver inte längre vara beroende!

Ibland är vägen mörk,
den kan vara full av obehag.
Det kan kännas lättare att vända,
och börja om på nytt.
Men om man kämpar och följer stigen,
till dess slut
Då kanske,
saker strax ser ljusare ut.

Helvetets fyra cirklar (har du blivit dumpad?)

Du är på väg nerför vägen de allra flesta av oss har vandrat. Den person som du ägnat din odelade uppmärksamhet den senaste tiden har på ett mer eller mindre känsligt sätt meddelat att den inte är intresserad att fortsätta relationen på det sätt du vill. Kanske är du nu ett fullfjädrat ”kan vi inte bara vara kompisar”-offer.
Hur kommer man över en sådan här personlig katastrof? En av de mer populära metoderna inbegriper ju som bekant alkohol och förnekelse i tämligen rikliga mängder, men detta ger knappast ett varaktigt resultat (bara en större lever). Den bistra sanningen är att det inte finns några genvägar tillbaka till livet. Alla är vi tvungna att vandra genom skärseldens samtliga fyra stadier:

Första stadiet: Isolerad patetisk självömkan
Du stänger in dig på ditt rum och vältrar dig i hysterisk självömkan. Ju mer desto bättre. Denna fas brukar underlättas om du har en del mat hemma så du slipper gå ut i...

Helvetets fyra cirklar (har du blivit dumpad?)

Du är på väg nerför vägen de allra flesta av oss har vandrat. Den person som du ägnat din odelade uppmärksamhet den senaste tiden har på ett mer eller mindre känsligt sätt meddelat att den inte är intresserad att fortsätta relationen på det sätt du vill. Kanske är du nu ett fullfjädrat ”kan vi inte bara vara kompisar”-offer.
Hur kommer man över en sådan här personlig katastrof? En av de mer populära metoderna inbegriper ju som bekant alkohol och förnekelse i tämligen rikliga mängder, men detta ger knappast ett varaktigt resultat (bara en större lever). Den bistra sanningen är att det inte finns några genvägar tillbaka till livet. Alla är vi tvungna att vandra genom skärseldens samtliga fyra stadier:

Första stadiet: Isolerad patetisk självömkan
Du stänger in dig på ditt rum och vältrar dig i hysterisk självömkan. Ju mer desto bättre. Denna fas brukar underlättas om du har en del mat hemma så du slipper gå ut i...

På en månad har jag förlorat allt. Sambo, lägenhet, katt, inkomst. Jag vet inte hur jag ska göra, hur jag ska ta mig vidare. Jag har ont. Mitt hjärta svider i bröstet. Hur fan ska jag bli männsika igen? Min bästa vän, min fd pojkvän tittar redan efter nya tjejer. Han är ute och flörtar. Åh det gör så ont! Hur ska jag komma över allt vi haft, allt jag trodde vi skulle ha? Var börjar man? Jag är inte längre viktig. Jag bor hemma. Jag har plötsligt ensamt ansvar för min hund Izor.
Livet är inte som jag tänkt mig. Jag klarar inte mycket mer. Jag orkar inte denna smärta. Vad ska jag ta mig till? Jag vet inte om jag någonsin kan lita och älska någon igen. Det gör för ont. Man bygger upp för många hopp och drömmar. Jag kan inte se mitt liv gå i kras ännu en gång. Jag trodde detta skulle bli bra, att han var bra och rätt. Men jag hade fel. Jag släppte in honom för djupt i mitt liv och i mitt hjärta.
Just nu känns allt tomt. Jag vet inte hur jag ska stå ut med att se honom...