Lagom kreativ och obildad

Solen kommer endast att lysa för fria människor, som endast erkänner den härskare som är lika med eget förnuft.

Människan bör kunna erkänna sin egen lag och vörda denna som sin härskare.
Antiken såg vrede som en förutsättning för riktiga domslut: de var rättfärdiga endast när domarna uppfylldes av rätt sorts vrede. Lösning blev staten (religionens och kollektivets styrelse), där enskilda individers och familjers anspråk på hämnd avlöstes av den politiska gemenskapens gemensamma rätt. Den primitiva hämndmoralen, vilken tycks vara grundmurad hos individen, fick ge vika för en rättsordning där den politiska samfälligheten straffar brottslingar. Det urhistoriska våldet tämjdes och införlivats i staten. Men det var omöjligt att lösa juridiken med sunt förnuft, så den kreativa människan löste detta med en guds hjälp. Det fanns två konkurrerande och kolliderande regelsystem som kan ställa motsatta krav. Å ena sidan den arkaiska blodshämnden, å andra sidan gudar som enligt den antika skapelseberättelsen var sist i den gudomliga och kosmiska successionen. Och det ”nya” (som var suspekt och härskare var råa och diktatoriska) kom att härska för det mentalt försvagade människosläktet.
Hämnden och våldet har inte blivit irrelevanta som politiskt problem – det kan vi konstatera när vi läser tidningen: en ung kvinna mördas av andra familjemedlemmar på grund av sin livsstil, en familjefar dödar i desperation en person som länge har plågat hans son. Som moraliskt problem är hämnden inte alltid så lätt som vi gärna föreställer oss.
De första 1000 åren i vår tideräkning, då människor delades upp i starka och svaga, och kvinnor och män var jämställda, ersattes av skillnader mellan könen det andra årtusendet vilket vi djupt fått ångra. Vi har, i den civiliserade kulturen, lyft upp trälarna till en mänsklig nivå, men hur uppdelningen kommer att gestalta sig det tredje årtusendet är beroende av ledarskapet (personligt och kollektivt), och hjulet rullar på…….

Skrivet av bosselagom, 2010-03-08 12:24