Lagom kreativ och obildad, Senior Citizen

Följde Emser till ”sälla jaktmarkerna” i dag. Kändes skönt och fick en tacksam blick då känslan av ”hej då” infann sig.

Känns riktigt; Emser, en 12 årig labbe ledarhund har haft en låsning sista halvåret och fungerat med hjälp av kortison. Han kom till husse och mig i går kväll, lade sig emellan oss, tittade på oss och lät sig klias. Vad sa han? ”- hör ni grabbar, nu närmar det sig! Nu har jag hjälpt er, och det känns nog. Nu är det er tur att hjälpa mej!”
I natt låste sig muskulaturen och kroppen ville inte lyda – i morse tittade han på oss och viftade på svansen; sade oss något på hundspråk, och väntade tålmodigt. Tålamodet höll sig väl tills veterinären gav insomningsinjektionen.

Lustigt att suicidhjälp har nått så långt i hundvärldens evolution. Människovärlden ligger långt efter i utvecklingen även om vi har skapat begreppet ”mänskliga rättigheter”. Vi borde kanske lära oss av ”hundens rättigheter” till en värdig insomning.

Skrivet av bosselagom, 2015-02-19 18:15