Lagom kreativ och obildad, Senior Citizen
Refle xioner för SOCIAL UTVEC KLING
Livsområde
Vänner och bekanta, umgänge. Inom det här området ryms ofta väldigt många människor. Från dina närmaste vänner, till släktingar, grannar och bekanta från andra sammanhang. Du väljer själv vilka av dessa du vill fokusera på när du beskriver och tar ut en riktning för området. Det handlar både om hur du vill att dina relationer ska se ut och om hur du vill vara som vän. Fundera över området utifrån frågorna och fyll i dina svar.
Samhället. Vissa människor ser ett samhällsengagemang som en viktig del av sitt liv. De vill aktivt bidra till eller förändra samhället. Det kan röra sig om partipolitiskt engagemang, fackligt arbete eller aktivt medlemskap i någon organisation. Det kan handla om frivilligarbete, att arrangera möten/konferenser eller ägna sig åt välgörenhet. Fundera över området utifrån frågorna och fyll i dina svar.
Reflexioner
Är jag en vanlig person? Är jag socialt sinnad?
Anser jag att etikettsregler är viktiga?
Finns det några sociala tabun som jag såras av eller förkastar?
Är jag allmänt vänlig mot människor och är detta en inre känsla?
Kan andra acceptera mina personliga vanor? Kläder jag mig med lämplig stil och kvalitet?
Är jag omtänksam mot andra ? Håller jag alltid mina avtalade möten? Väljer jag avsiktligt mina vänner? Går jag medvetet in för att skaffa vänner? Har jag olika grupper av vänner? Har jag vänner som delar mina intressen?
Är jag i grunden samma person när jag är tillsammans med de olika vännerna ?Anpassar jag min personlighet för att passa in i gruppen?
Har jag en inre cirkel av nära vänner? Delar jag personliga och intima tankar och problem med dem? Delar de sina personliga tankar och problem med mig?
Anser jag att det är nödvändigt att ha vänner? Förväntar jag mig någonsin speciella tjänster från mina vänner? Törs jag be om en tjänst av mina vänner när jag behöver den? Händer det att mina vänner ber mig om en tjänst? Har jag något emot att göra en tjänst när de ber om det? Erbjuder jag mig att hjälpa, ge råd eller komma med förslag utan att någon bett mig om det?
Lär jag mig något av mina vänner? Har jag vanligtvis respekt för deras uppfattning? Lyssnar jag ofta till deras mening innan jag själv bildar mig en uppfattning? Anser jag att jag berikats genom mina vänner?
Är jag trygg och balanserad i nya och okända situationer? Utgör bristen på balans ofta ett hinder för mig att nå mina viktiga mål?
Kommer jag ihåg folks namn, när jag träffar dem? Ser jag dem i ögonen? Har jag en fast handslag? Ler jag naturligt?
Tycker jag att det är viktigt att tala med en främling? Tar jag någonsin initiativ till att presentera mig själv? Lägger jag vikt vid att känna igen varje person, som är närvarande, när jag kommer in i ett rum?
Är jag övertygande och full av tillförsikt inför en grupp? Har jag lätt att konversera? Kan jag hålla spontana tal? Har jag lätt för att småprata?
Är jag en god lyssnare ? Intresserar jag mig verkligen för det som är viktigt för andra? Är jag intellektuellt nyfiken på sådant som intresserar andra? Beror min grad av uppmärksamhet mot andra på deras sociala status?
Talar jag för mycket tillsammans med andra ? Talar jag för mycket om mig själv? Kritiserar jag personer som inte är nävarande (även vänner, arbetskamrater och chefer)? Talar jag för litet?
Försöker jag ibland leda gruppdiskussioner? Har jag lätt att påverka andra? Har jag lättare för att bli påverkad av än att påverka andra?
Bjuder jag andra oftare än jag går bort? Bjuder jag oftare ut vänner på teater eller middag än de bjuder ut mig Ser jag fram emot parties och bjudningar? Gläder jag mig lika mycket över bjudningar i mitt hem som hos andra Är jag en bra värd(inna)?
Har jag ett bra sinne för humor? Skämtar jag för det mesta om andra? Kan jag skratta lika lätt åt mig själv som åt andra? Kan min sociala konversation sägas vara mer allvarlig än lättsinnig?
Provocerar jag någonsin fram ett samtal om kontroversiella frågor i ett sällskap ? Diskuterar jag någonsin politik? Diskuterar jag någonsin religion? Höjer jag någon gång rösten? Argumenterar jag någonsin? Anser jag att jag är vidsynt?
Ägnar jag mig regelbundet åt sociala aktiviteter? Kommer jag ihåg speciella tillfällen i mina vänners liv (födelsedagar, jubileer och liknande)? Är jag genuint intresserad av hur det går för dem? När det gäller problem? Familjen? Deras barn?
Händer det att jag betraktar människor som medel för att nå mål? Beter jag mig ibland hycklande? Är jag inkonsekvent?
Accepterar jag andra som de är? Gör jag allt för att stå vid mitt ord? Är mina principer beroende av vad andra tycker om mig?
Har jag i allmänhet en optimistisk attityd gentemot det samhälle vi lever i? Är jag ibland cynisk? Är jag ofta likgiltig? Bryr jag mig om det etiska och moraliska läget i världen?
Skulle jag på något sätt kunna betraktas som en social streber? Går jag på för intensivt för att få uppskattning? Bekymrar jag mig för mycket om vilken social status mina barns vänner har?
Har jag förtroende för och litar på andra ? Är jag någon gång misstänksam mot dem? Litar jag på dem på en naivt sätt?
Berömmer jag ofta andra? Uppmuntrar jag dem? Är jag uppriktig när jag berömmer dem?
Händer det att jag avbryter någon som talar? Ställer jag frågor som gör att de fortsätter att tala?
Hittar jag ofta fel på andra? Har jag lätt för att överse med andras fel? Undviker jag ofta människor som jag hittat fel på?
Försöker jag medvetet att bidraga till andras liv? Tycker jag att vissa sociala situationer ger mig mer tillfredsställelse än andra?
Deltar jag i ideella yrkes- eller välgörenhetsorganisationer? Spelar jag en aktiv roll i någon sådan organisation? Ber människor mig att gå med i sådana organisationer?
Händer det att jag kommer med ursäkter när jag ombeds att ta mig an en mindre uppgift för att befrämja en förenings aktivitet? Skulle jag ha kommit med samma ursäkt om jag blivit ombedd att leda aktiviteten? Får jag verkligen ut något av de föreningar jag tillhör?
Finns det andra områden (som inte nämnts ovan) som jag betraktar som sociala aktiviteter? Ser jag mig själv som ledare inom något sådant område ? Skulle jag vilja vara det ?
Skrivet av bosselagom, 2017-03-18 13:16
Förlåt, jag var full
”Förlåt, jag var full" är en mening som blir svår att använda i framtiden när vänner och bekanta konfronterar dig med dina uttalanden och ditt besvärande efter en fylla.
Din egen uppfattning om ditt beteende är att du var mindre nogräknade, mindre sällskaplig (introvert).
Men sanningen är att du istället blev mer utåtriktad utifrån nyktra personers observationer.
Skrivet av bosselagom, 2017-05-30 06:02
Vid möte med nya människor
Kanske är det kravlösheten och ett kort möte som gör det speciellt och öppet. Vi släpper garden, låter eventuella fasader ramla ner och vi tar oss tid att lyssna för på tåget har vi tiden vi inte annars tror oss ha. Inte sällan inleds samtalen om just svårigheterna med internetuppkopplingar, väder och tågförseningar för att sedan fördjupas och handla om livet: om skilsmässor, om barnen som aldrig kom eller om flykten från ett annat land. Om hur det kändes att komma hit till Sverige för att i tre år bo på en flyktinganläggning i Borlänge innan tillfälle att integreras i Sverige gavs. Åtta år senare en önskan om att nu betala tillbaka genom att hjälpa andra som kommer till vårt land på flykt från sitt. Alla dessa möten som på något sätt lämnar spår i mig. Av kärlek och hopp.
Skrivet av bosselagom, 2017-07-15 17:29
Har du någonsin lyssnat?
Du känner säkert någon du tycker om att prata med och som är en mästare på att lyssna. Sätt dig in i en situation då någon verkligen lyssnar på det du vill säga. Visst känns det härligt när någon ger dig så mycket uppmärksamhet? Efter en stund är det nästan som om det inte spelar någon roll vad du har att säga. Hur känner du inför den personen? Känns relationen pålitlig, trygg, välkomnande, läkande och inspirerande?
När jag delar ett problem med någon som är en bra närvarande lyssnare, kommer jag själv fram till svaret på det jag funderar på. Känner du igen det? Sen tackar jag för hjälpen och den som lyssnat svarar: jag sa inget, du kom på svaret själv. Det var det aktiva lyssnandet som hjälpte mig. Personen lyssnade närvarande, vilket i sin tur hjälpte mig att fokusera på mitt problem och att vara mer medveten om mig själv.
Det är stor skillnad på att höra och att lyssna. Förenklat kan man säga att höra innebär att ljudvibrationer färdas genom luften och träffar din trumhinna som registrerar detta som ljud. Lyssnandet däremot, har en annan dimension av kommunikation i sig. Lyssna innebär att jag fokuserar helt och hållet på en person som pratar. Jag som lyssnar är medvetet närvarande i min kropp och slutar lyssna på mina egna tankar. Jag lyssnar inte bara med öronen utan med hela min kropp. Vad är det som sägs? Vad är det som inte sägs? Vad döljer sig i tystnaden mellan orden? Hur känns det i min kropp när personen pratar med mig? Vad vill personen egentligen säga mig?
I detta tillstånd av lyssnande hittar jag ofta de rätta orden. Jag vet vad jag ska svara. Det finns tillgång till en större intelligens och mer information än om jag försöker svara från mina tankar, kunskaper och erfarenheter. Min hjärna har “bara” kunskap från mina tidigare erfarenheter och av saker jag har lärt mig tidigare. Därför är det bättre att jag ger stöd i lyssnandet med hela mig och inte bara en återkoppling baserad på min kunskap, erfarenhet och analytiska förmåga. Framför allt kan jag ge ett bättre stöd till den som pratar. Jag försöker inte att hjälpa. Jag har som intention att stödja, guida och vara till nytta. Ibland påminner jag mig själv genom att ställa frågan; Hur kan jag bäst hjälpa till här?
En grundregel är att vara stilla, helst sittande. Din hjärna släpper igenom mer ljud när kroppen är stilla. Då blir du en ännu bättre lyssnare.
När du väljer att lyssna närvarande får du ytterligare en fördel, förutom att vara ett stöd för en medmänniska, du blir mer närvarande själv. Du lugnar ditt sinne och dina tankar. Du får ta en paus från dig själv en liten stund. Så ta varje tillfälle i akt att lyssna på en annan människa. Både för din egen skull men också för din kollega, vän eller partners.
Ibland kan det vara jobbigt när någon bara pratar på utifrån stress. Du känner att din egen inre stress triggas igång och du vill helst inte lyssna på personen utan bara få ur dig din egen bubblande energi i form av ord. Då har du en möjlighet att välja att vara närvarande och verkligen lyssna på den andre personen. Det du kommer att upptäcka då är att du själv kommer att bli lugnare men att också att personen som pratar på kommer att bli lugnare. Det oavbrutna pratandet kommer att avta och lugna ner sig. En win-win situation. Men så fort du börjar göra motstånd mot situationen och tänker att personen är jobbig, babblande, surrig eller störande så kommer du att märka att du blir mer spänd och stressad inombords. Troligen upplever du också att den andra personen bara pratar på ännu mer. Använd enkla vardagssituationer till att öva medveten närvaro genom att lyssna.
Lyssnandet är ett bra sätt att meditera. När du lyssnar efter saker så tystnar dina tankar. Du flyttar din uppmärksamhet och din medvetenhet till något annat. Ljud som inte är rösten(läs dina tankar) i ditt huvud. Då tystnar den inre världen. Så gör det till en vana att bara sätta dig ned och lyssna på alla ljud omkring dig. Det ökar din medvetenhet och din närvaro. Vem vet vad du kommer att få höra?
Är du en bra lyssnare?
När tycker du det är jobbigt att vara en lyssnare?
Om du skulle lyssna på någon mer vem skulle det vara?
Skrivet av bosselagom, 2017-09-04 12:37
Hjälper du andra, så hjälper du dig själv också
Genom livet ställer vi ofta upp för andra genom praktisk handling. Vi kanske handlar och lagar mat, skjutsar till jobbet eller träningen, eller hjälper någon att klippa gräset. Vi finns också som fysiskt och emotionellt stöd när någon behöver oss vid sin sida.
Men hur ofta är vi där helt och fullt för att lyssna till en annan medmänniska?
Vi glömmer bort den andre som delar med sig av sina känslor och sina upplevelser. Vi vill ofta hjälpa till och dela med oss av våra egna erfarenheter eller ge råd. I vår strävan att få vår motpart att må bra glömmer vi kanske bort den som bara vill bli lyssnad på. Vill den personen verkligen ha våra kommentarer och råd?
Tänk dig in i en situation där du delar med dig av något som tyngt dig länge. Det kan vara en upplevelse som gjort dig rädd, arg, ledsen, upprörd eller förtvivlad. Något som fått dig att känna dig mindre värd eller övergiven och som är jobbigt att hantera. En upplevelse du burit på men som du nu är beredd att dela med dig av. Hur känns det då när någon säger till dig en eller flera av följande:
Jag vet precis vad du menar. Jag var med om samma sak
Men så ska du inte känna
Jag vet precis hur du känner.
Gör så här. Det gjorde jag.
Jag har provat en metod som fungerar jättebra. Jag skriver ned den till dig.
Stackars dig. Gud så hemskt. Så fruktansvärt!
Det finns tillfällen då det är bra att höra att du inte är ensam om din erfarenhet, men ibland behöver du bara någon som lyssnar. Men kanske blir personen du berättar något för triggad och hen ‘bara måste’ uttrycka det hen känner/tycker och kan inte vänta.
Många tror att det hjälper den som berättar, men oftast får det berättaren att avbryta sig eller komma av sig. Personen stänger av det som tidigare varit öppnat. När du öppnar dig är du sårbar och skör. Får du då inte stöd i detta kommer din berättelse lätt av sig. Det är ingen som vet hur du känner det. Du skiter fullständigt i om de har varit med om en liknande händelse där och då, du vill inte bli tyckt synd om och du är inget offer.
När fokus helt plötsligt flyttas över till den som skulle lyssna finns inte längre stödet du eftersökte.
Gör ditt bästa som lyssnare genom att skapa en trygg lyssnande atmosfär där du lyssnar närvarande och medvetet. Känner du att du vill kommentera det som personen säger så håll det för dig själv. Har du en känsla för vad som skulle kunna hjälpa personen som berättar så ställ en fråga istället som kan leda personen i rätt riktning. Predika inget, påstå inget och framstå inte som om du vet vad personen går igenom. Upplevelsen är unik för varje enskild människa.
Nästa gång du får förtroendet att lyssna, undersök om du kan göra det på ett annorlunda sätt. Skulle du inte det så är det också okej. Men se om du kan försöka. Du kanske kommer att uppleva situationen annorlunda.
På ett helt nytt sätt av en helt ny du.
Skrivet av bosselagom, 2017-10-11 17:30
En del begrepp för det sociala livsområdet i personlig ledarskap;
• Social – som rör samhället; som har att göra med människor; om person som är bra på att integrera sig och smälta in bland människor i grupp, samt på att upprätthålla relationer.
• normer, är begrepp för allmänt delade, men många gånger underförstådda, regler och förväntningar på beteende som gäller inom en mindre social gemenskap eller i stort. Med normer menas ett riktmärke för hur man ska utföra något eller hur man ska uppträda mot varandra. När människor interagerar med varandra skapas mönster för hur man ska bete sig mot varandra inom familjer, företag, föreningar etc och samhället i stort. Sociala normer varierar i många dimensioner. De största skillnaderna i sociala normer finns mellan olika kulturer, över svåröverkomliga geografiska avstånd och mellan olika tidsepoker. Normer varierar även mellan olika religioner och livsåskådningar, mellan länder, mellan samhällsgrupp och kulturella grupperingar inom ett land, och beroende på vilka yrke, sexuell läggning, civilstånd och kön personerna i gruppen har. Den process där nya samhällsmedlemmar lär sig sin egen grupps normer kallas för socialisering, det vill säga införlivandet i omgivningens normer och kultur.
• Social kontroll betecknar processer och mekanismer som reglerar individers och gruppers beteende så att de handlar i enlighet med samhällets eller den sociala gruppens regler, normer och värderingar. Många mekanismer för social kontroll är interkulturella, men många är också kulturberoende. Ökad social kontroll leder till ökad inrättning efter omgivningens normer och regler, och med det svårigheten att hävda en avvikande åsikt. Minskad social kontroll leder till opportunism, som syftar på självintresse och oftast ointresse för konsekvenserna. En väl avvägd balans är att föredra.
Skrivet av bosselagom, 2017-03-18 13:18