En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
bosselagom

Lagom kreativ och obildad, Senior Citizen

Reflektioner för FAMILJENS UTVECKLING

Taggar: familj samhälle vänner utveckling nätverk närstående

Inom livsområden intima relationer, föräldraskap och familj finns ständigt ett antal frågeställningar att fundera över. Vissa har inte någon särskilt nära relation till sin biologiska familj, utan har i stället andra personer knutna till sig i familjeliknande band. Idag används begreppet ”familj” också i ett utvidgat sammanhang för nära vänner. Det är den naturliga och grundläggande enheten i samhället, som även ingår i dess skyddsnät. Familjen upprätthåller den grundläggande uppfostran, förståelse för samhällets normer och vad som är rätt och fel, sant och falskt osv. Och till stöd finns samhällets olika institut.

1. Betyder min familj och mina nätverk mycket för mig?

2. Hjälper jag mina barn och närstående att utveckla självförtroende?
Hjälper jag dem att lära sig självdisciplin?
Har jag gjort vad jag kan för att lära mina barn att ta personligt
ansvar för sitt beteende?

3. Underlättar jag för mina barn och vänner att vistas i en miljö,
som maximalt främjar deras sociala, moraliska och kunskapsmässiga
utveckling?

4. Försöker jag på allvar förstå min omgivnings behov? Inser jag att
de alla har olika behov? Skulle en ökad fokusering på min
personliga utveckling direkt eller indirekt gagna min familj?

5. Tar jag ansvar för att fatta besluten i familjen? För litet ansvar?
För stort? Lämnas ansvaret för vissa beslut alltid till samma person?
Får mina barn tillräckligt ansvar för att fatta beslut så att de kan bli
mogna individer?

6. Är oenigheter i familjen ett problem? Kan de undvikas genom
bättre planering? Brukar problemen alltid lösas? Är det alltid samma
person som 'vinner'?

7. Planeras familjens aktiviteter så att varje medlems intressen
beaktas ? År det någon som ofta blir utanför? Händer det ofta att
familjemedlemmar går sin egen väg oberoende av gruppen?

8. Har alla i familjen samma religiösa tro? Samma politiska
åskådning? Har jag ett starkt inflytande när det gäller familjens
övertygelser? Dikterar jag vad familjen skall tycka? Finns det
tillräcklig tankefrihet för att familjemedlemmarna ska kunna
utveckla sina egna personliga värderingar? Tillåter jag så stor frihet
att jag inte ger någon vägledning överhuvudtaget?

9. Har vi speciella familjeregler för hur vi ska bete oss som är
klart etablerade och visar vilka rättigheter var och en har? Är våra
regler anpassade till varje familjemedlems ålder? Låter vi var och
en få utrymme för privatliv? Kräver vi att speciella familjeplikter
ska utföras?

10. Respekterar familjen mig på ett äkta sätt? Grundar sig
respekten mest på kärlek? På fruktan? Respekterar jag verkligen
mig själv? Behöver jag speciella mål för att förbättra självrespekten?

11. Lever jag ett välbalanserat liv? Har jag några intressen utanför
arbetet? Tycker jag om att göra saker hemma? Har jag en
stimulerande social gemenskap? Tycker folk om att tala med mig?
Känner jag mig ofta ensam? Känner jag mig försummad eller
tycker jag synd om mig själv därför att jag är ensam? Borde jag
skaffa mig några nya intressen?

12. Förbereder jag mig på rätt sätt när det gäller attityder och vanor
för att ta ansvar för en familj eller andra vänner? Är jag flexibel när
det gäller vanor och livsmönster? Bryr jag mig om andra och deras
behov? Har jag lätt för att samtala med andra? Tycker jag om att
vara tillsammans med andra? Kan jag ibland ge upp mina egna
planer för att passa ihop med andra?

Skrivet av bosselagom, 2017-04-16 11:11

Familj. Detta berör de relationer du har till personer från din ursprungsfamilj, där du växte upp. Det är din mamma, din pappa och dina syskon. Om du värderar din relation till din partners ursprungsfamilj – dina svärföräldrar, svågrar, svägerskor och deras barn, kan du även fundera över din relation till dem. Vissa har inte någon särskilt nära relation till sin biologiska familj, utan har i stället andra personer knutna till sig i familjeliknande band. Om detta gäller för dig – utgå ifrån de personer som du räknar som din familj. Fundera över området utifrån frågorna ovan.

Vänner och bekanta. Inom det här området ryms ofta väldigt många människor. Från dina närmaste vänner, till släktingar, grannar och bekanta från andra sammanhang. Du väljer själv vilka av dessa du vill fokusera på när du beskriver och tar ut en riktning för området. Det handlar både om hur du vill att dina relationer ska se ut och om hur du vill vara som vän.

Skrivet av bosselagom, 2017-05-22 08:55

För mycket av det goda?
Aldrig har vi konsumerat så mycket som vi gör idag och konsumtionen ökar stadigt. Men det är inte bara varor och tjänster vi konsumerar. Det gäller också relationer.
Vi stannar inte kvar och bygger vidare på den relation vi startat i samma utsträckning som tidigare. Aldrig förr har vi gift och skiljt oss så ofta som idag. Dejtingsajterna växer upp som svampar ur jorden och de har kunder som aldrig förr. Skulle man hitta det perfekta förhållandet så skulle väl inte dessa sajter fortsätta att växa?
Sverige har dessutom flest singlar (singelhushåll) i världen. Vad säger det om oss och våra relationer?
Äldre personer säger att “förr fick vi minsann kämpa för att få förhållandet att hålla”. Visst tror jag att man hade en annan syn på relationer förr. Det många kanske kände var att det var skamligt att skilja sig, men framför allt var man tvungen att hålla ihop för att överleva. Ofta satt kvinnorna fast i relationer. Många var hemmafruar utan lönearbete och barn att ta hand. De hade ingenstans att ta vägen.
Varför ser det då ut som det gör idag? Den frågan ska du nog ställa dig själv om du vill få ett personligt svar. Men kanske kan det vara så att:
• Vi jagar en stor kärlek som inte finns. En kärlek som ska ersätta kärleken till oss själva. En person som ska göra oss lyckliga eftersom det är så svårt att skapa den känslan på egen hand.
• Vi söker efter den som ska rädda oss undan oss själva.
• Vi söker en person som ska få oss att må bra.
• Vi söker en person som har de egenskaperna vi saknar själva
• Vi söker det vi tror att vi behöver för att bli lyckliga. När vi egentligen saknar oss själva.
Vad händer när du tror dig ha hittat den person som skulle ”göra dig hel” men du efter en tid upptäcker att hen inte uppfyller förväntningarna du hade initialt. Kanske börjar relationen knaka i fogarna. Du får inte längre det du upplevde från början och din förälskelse övergår i besvikelse, ledsamhet och irritation.
Det är förälskelsen förbannelse. Den tar slut eftersom förälskelse är en mental process som styrs av ditt ego. Visst öppnar den upp ditt hjärta och riktig kärlek uppstår, men för att hålla hjärtat öppet behöver du mer än bara förälskelsens laddningar. Du behöver våga vara sårbar.
Det är kanske det som är det största bakomliggande orsaken, att vi inte vågar vara sårbara när smekmånaden tagit slut. Samtidigt upplever jag att vi blir mer och mer sensitiva för våra känslor. Vi känner mer och vi känner intensivare för var dag som går. Är vi då tillsammans med någon blir det ett allt större arbete med sig själv. Vi blir känsligare ju närmare vi kommer någon och vi reagerar mer än tidigare. Reaktioner vi inte vill kännas vid. Reaktioner vi inte känner igen sen tidigare.
Vi tolkar det som att våra reaktioner har med vår partner att göra. Inte sällan glömmer vi oss själva i ekvationen. Vi letar vidare efter en partner som inte får oss att reagera. Då kan letandet bli långvarigt och kanske till och med omöjligt.
Skilsmässor blir vanligare för att vi inte står ut med varandra. Men egentligen handlar det nog mer om att vi inte står ut med oss själva. När någon kommer åt våra ömma punkter och vi reagerar tror vi att det är fel på relationen.
Vågar du vara sårbar?

Skrivet av bosselagom, 2017-07-15 17:33

Förälskelse nu!

Citat;

”Kommer du ihåg när vi var nykära?”, sa Maria till mig. ”Då gjorde vi så roliga saker. Allt var så enkelt och livet kändes lätt på alla områden. Vi var aldrig trötta och allt mellan oss var så bekymmersfritt.”
Och visst var det lite så; även om vi var trötta eller förkylda så var humöret på topp och vi hade hur mycket energi som helst. Vi behövde mindre sömn och livet var fantastiskt inom alla områden. Kanske är detta något du eller din partner, precis som vi, talar om ibland.
Även om ni inte pratar om det så kanske du eller din partner tänker så. Förälskelsen övergår till vardag och ni börjar hitta störningsmoment hos varandra. Detaljer som var gulligt pitoreska och charmiga övergick till att bli stora störningsmoment.
De som händer när vi blir förälskade är att personen vi blir förälskade i återspeglar det vi tycker om hos oss själva. Personen kan också ha egenskaper som vi ser upp till och själva vill ha. Med andra ord, föremålet för din kärlek får dig att må bra. Ni väljer att se varandra genom ett rosenskimmer och förlåter allt som inte passar in i era sanningar.
När personen som finns till för att göra dig glad och lycklig efterhand börjar visa sidor som får dig att bli irriterad beror det på att hen påminner dig om sidor hos dig själv som du inte tycker om. Sidor som du tidigare valde att sortera bort till förmån för allt det positiva. Den person som skulle göra dig lycklig påminner dig om det du inte vill veta av hos dig själv, vilket blir en stor kontrast och kanske går det så långt att du börjar överväga separation eller tittar efter någon annan som kan göra dig lycklig.
Precis det här pratade vi om häromkvällen och nu vill jag introducera ett nytt begrepp nästa gång du tänker på hur härligt det var att vara nykär. Hur skulle det vara om du var lite nukär istället? Istället för att tänka på vad som en gång var eller på vad du hellre vill ha i ditt liv. Prova att vara här och nu och kär.
Med det menar jag att upptäcka din partner på nytt. Ofta när vi ser på någon annan som vi känner sedan tidigare så har vi en förutfattad mening om hur den personen ska vara och vi försöker inte ens se den personen på nytt. Prova att vara lite mer nufiken. Vad skulle hända om du bara var här och nu, utan gamla fördomar och erfarenheter? Troligen skulle du bli nukär. I din partner, i dina vänner, i ditt jobb och i hela livet. Från och med igår kväll är vi väldigt mycket nukära i varandra!

Skrivet av bosselagom, 2017-09-04 12:43

En bra teraput?
En nära relation är verkligen bra på att aktivera våra programmerade sanningar som: Är jag bra nog? Är jag tillräckligt älskvärd? Duger jag verkligen som jag är? De här frågorna finns hos oss alla.
Finns det ett annat sammanhang som triggar dig så mycket som en nära relation?
När du blir kär i någon och framför allt i början av relationen kan du vara medveten om vad som triggar dig och får dig att reagera i relationen. Då kan du upptäcka och undersöka vilka olika reaktionsmönster du har med dig från tidigare. Mönster som helst döljer sig i skuggorna och som ditt undermedvetna undanhållit för dig.
Dessa skuggpartier vill vi helst inte undersöka och än mindre vill vi att våra käraste ska se dem. Men likväl så har vi dem alla. De flesta mönster kommer från vår barndom. Och när dessa mönster triggas i oss är det barnet i oss som reagerar. Det reagerande barnet tar över den vuxna personens tankar.
Vi tänker olika saker som har sitt ursprung i vårt känsloliv och vår bakgrund, om vad som är sant om oss själva och vår omgivning.
“Visste hon det här om mig skulle hon lämna mig.”
“Han skulle inte tycka om mig lika mycket om han visste det här om mig.
“Jag vågar inte vara ärlig eftersom då kanske hon blir arg på mig.”
“Om han brydde sig om mig skulle han inte göra så där.”
Det kan vara genom omedvetna mönster som tar sitt utryck i beteendet:
– Du gör saker för att bli omtyckt och åsidosätter dig själv
– Du gör utmanande saker för att testa din partners kärlek.
– Du gör saker för att förhindra att dina skuggsidor och svagheter inte ska synas.
– Du överreagerar på din partners beteende eftersom du tror att du är i fara. Att du inte är älskad.
– Du stänger av eftersom du inte vågar visa hur du känner egentligen. Eftersom du då inte duger som du är.
Vanligtvis så reagerar vi genom att attackera eller försvara oss eftersom vi tror det att handlar om oss, när de i själva verket handlar om den andra personens mönster.
Har du tur är din partner förstående och trygg i att det inte handlar om hen utan om dig och kan därmed ge dig det stöd du behöver för att acceptera dessa delar av dig själv.
Du kan vara medveten om detsamma hos din partner. Bli medveten om dina reaktioner. Fråga istället: “Hur mår du? Hur är det?” Vara lite mer vuxen istället för att låta det lilla barnet reagera.
Hur kan ni som par vara mer vuxna tillsammans istället för att reagera som barn?
Genom att respektera varandra, våga vara mer öppna eller genom att vara mer sårbara?
Vad funkar bäst för er?

Skrivet av bosselagom, 2017-10-11 17:29

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?