celinas bloggis

jag är som sagt inte i mina bästa dagar, i mitt bästa humör, i det bästa hemmet, med de bästa föräldrarna, med den bästa tryggheten, bästa ärligheten, öppenheten, bästa tilliten.
något måste väl göras. typ ta paus. flytta till pappsen.

Den här dagen gick åt skogen. Åt helvete. Varför?! VARFÖR är du endast ute efter att det ska gå så dåligt som möjligt för mig? Jag försöker och försöker göra relationen till min styvfar så annorlunda relationen till dig som möjligt. Men du låter visst inte det hända. Han blir helt enkelt som min andra mamma istället. En jävla idiot rent sagt.
Nu har jag gjort det iaf. Jag samlade allt som var ditt och la i din säng. Alla smycken jag fått av dig och den där fula klänningen du ville att jag skulle ha. Och så skrev jag en lapp. "jag vill ta en paus från dig" stod det på lappen. Inatt åker jag till helsingborg också. Och när jag kommer hem vill jag inte höra någonting från dig överhuvudtaget. Jag vill inte behöva tänka på dig alls. Jag vill inte att du ska fråga hur jag har haft det. Jag vet att du ändå inte är intresserad ett skit. Eller jo, du är visst intresserad. Men av hur dåligt jag har haft det. Du vill veta om det fanns några...

igår satt jag och klippte och klistrade med ett fotoalbum jag har. Förra året skaffade jag det, förra höstlovet till och med. Det var när vi byggde om här hemma. När jag fick mitt nya rum, och det gamla gavs till syrran. Hade ju inget att göra så jag bestämde mig för att rensa bland prylarna. Och det var då den där lådan med alla bilder kom fram. Bilder från barndomen. Dom ska in i ett fotoalbum! Och in gick dem. Och igår då, så rensade jag bland bilderna på datorn. Massa bilder från sommaren förra året. Så dom skrev jag ut och klistrade in i mitt album! Sen hjälpte mina 3 kompisar som jag spenderat sommaren i england med att skriva och rita lite fint runt omkring bilderna! Så fint och gulligt det blivit!:) kolla här:

1. 
   - gå till vårdcentralen & kolla halsen
   - fixa med helsingborg - ring papsen!
   - ringa mikas
   - ta paus från mamma
   - sälja datorn o köpa en bärbar
   - skicka mina mvg'n till mormor
   - be Lena skicka flera ex av bilderna
   - sluta bita på nagelbanden
   - sluta pilla med håret - det slits ju!!
   - fixa intrevju med vad det nu heter (ngt med 349)
   - flytta hemifrån - sluta drömma förfan!

Positivitet och ärlighet kommer man längst på. Så det är väl antagligen inte värt att sitta och tycka synd om sig själv. Men faktiskt det gjort jag kanske när jag var liten - nu däremot är jag mest arg för att folk kan bete sig så idiotiskt. Fan! Om saker går dåligt? Då får man väl själv ta hand om skiten? Ingen annan än en själv kan ta tag i det - eftersom inget tagit tag i det hittils? Det lär ju stämma. Så nu ska jag dra nytta av mina situationer eller iaf göra något bättre av dem. Det ska gå bra nu och det tänker jag se till. Ja! Så ska det se ut! Vad stolt jag kommer bli över mig själv när jag lyckas:)

Jag har tänkt. Igen.. Och kommit fram till att här hemma, här hemma får jag ingen respons. Alls. Och Där hemma, där hemma blir jag bara besviken - sviken? Ja, sviken.
Egentligen vill jag inte säga att jag blir sviken av honom. Men, jag antar att det är så det är? Pratar man och pratar men handlar inte, så blir man ju.. besviken? Eller hur?

I could have another you in a minute
matter fact, he'll be here in a minute
I could have another you by tomorrow
so don't you ever for a second get to thinkin'
you're irreplaceable!

Om man ändå kunde säga så om sin mamma?
Tekniskt sätt så går det ju egentligen inte..
So I guess not.

VARFÖR fungerar vi så dåligt tillsammans? VARFÖR är vi inte funtade ihop. VARFÖR kan vissa ha så bra relationer så, men inte vi? VARFÖR är du så jävla jävla dum? VARFÖR kan du inte lyssna på mig? VARFÖR är det så meningslöst att bry sig? JO, den frågan kan jag faktiskt svara på!!! Det är för att du inte bryr dig. Du bryr dig inte. Det är därför jag inte bryr mig. Logiskt va? Tycker jag iaf. Antar att det är rätt synd att jag gett upp dig nu. Rätt synd att jag gett upp att orka. Orka bry mig. Orka bry mig om att du inte bryr dig. Orka ge ett skit - för jag får inget tillbaka ändå? Orkar inte vara ditt lilla underbarn du ville ha - för du gav upp det om mig också eller? Så du gav du upp mig? Gav du upp orken om mig? Men låt mig för fan dra och leva mitt egna liv då? Låt mig vara då? Om det är det du vill och det jag vill så är det väl himla enkelt.