cleos bloggis
VANILJ.
Och sakta somnar jag in, lyckligt omedvetande om den bistra verkligheten som finns omkring mig. I mitt dunkelt upplysta rum med rullgardins beklädda fönster och städade golv står cd-spelaren.
Hon sjunger.
Your reluctant voice
saying; you decide your own fate
Minns ni Då?
In her shoes och min blödiga personlighet bjöd på många tårar och mycket glädje. Det var vi mot världen.
Och skratten ville aldrig ta slut.
En cirkel som aldrig skulle brista.
Men var finns ni nu?
Med små snabba blicka över axeln och ut på helvetet tröstar jag mig med värmen och musiken och ensamheten.
Ane Brun. Tack.
Hur ska jag överleva det kommande halvåret?
Då förra årets strategi, som egentligen inte existerade, inte fungerade sådär helt felfritt.
Och snart ska jag sitta där.
Med rutiga gardiner och kolla ut genom adventsljustaks belysta fönster, på det där vita utanför. Och jag ska låta Ane Brun få sjunga för mig om livet.
Rubber and soul.
Där ska jag sitta in all my glory.
Och jag ska tänka på hur jag hamnade här. Och hur jag ska ta mig genom dimman.
Tillbaka.
Till det som fanns då.
Och jag ska undra.
Var finns ni nu?
Nu är klockan mycket och jag är nog lite för mycket Kattis för att orka tänka på verkligheten, vid närmare eftertanke.
Och idag är det min namnsdag. Därför ska jag bara finnas, tänka och lyssna på musik.
And then when you are not in my dreams
and not in my mind
but we are at the same place
at the same time
rubber no longer holds
the borders of my soul
Skrivet av cleo, 2006-11-25 15:53
du får inte glömma.
inte glömma att jag alltid finns här för Dig
ett samtal ifrån Dig<3
Skrivet av x, 2006-11-25 20:09
du är så fin gumman :) don´t you forget.
Fint skrivet också.. stor puss!
Skrivet av downyourface, 2006-11-25 17:15