Conny Källviks Blogg
Carl- Bertil
Carl
Nej, detta är inte Karl-Bertils julafton av Tage Danielsson, han som tog från de rika och gav till de fattiga, för han stavade nog sitt namn med K som i Karl.
Nej, detta handlar om Carl-Bertil och hans julafton, då han berättade bitar ur sitt liv. Då var han i högform.
När jag flyttade till Filippinerna lärde jag känna Carl. Hur ska jag beskriva denne man. Han hade ett brokigt förflutet. Han växte upp på Gotland, men av den sjongende dialekten finns inget kvar, endast en utpräglad stockholmska. Men det gör honom inte mindre intressant.
Tidigare hade han jobbat som pilot och senare flackat runt om i världen, bl.a. i Mexiko, Thailand och Vietnam. Ödet ville att han senare skulle bli bosatt med sin älskade Lisa på Filippinerna.
Carls far var egen företagare, men med dåligt handlag med både pengar och alkoholen. När det fanns multum var det ingen hejd på faderns upptåg. Han kunde hyra ett eget tåg från Stockholm och ner till Skåne.
-Man kan ju tänka sig att han även hade en blåsorkester ombord och även galanta damer, fortsatte Carl, sen är det ju inte svårt att föreställa resten ombord på fylleslaget.
Carls far hade affärer i Ryssland och gifte sig där med en baronessa. De båda gjorde senare en resa med anhalt i Travemünde för ett kasinobesök.
Fadern som inte befann sig vid roulettbordet blev plötsligt knackad på axeln av en croupier:
-Det har hänt en liten olycka.
Den olyckliga baronessan hade spelat upp alla sina pengar och skjutit sig med en kula för pannan.
Senare kom fadern att träffa en annan rysk kvinna. Men det vilade en förbannelse över hans ryska kvinnor. Denna kvinna hade en stor lidelse för hästsport. En dag då hon red runt i manegen hände olyckan.
Hästen kastade av henne och hon bröt nacken.
Nej, då gick det bättre när fadern träffade Carls blivande mor. Hon var en enkel fiskardotter men med mycket skinn på näsan. Carls far var 16 år äldre än modern
En dag då de åkte i pappans cabriolet ställde han två frågor till till sin presumtiva fru.
-Spelar du på roulett?
-Nej.
-Gillar du att rida?
-Nej.
-I så fall föreslår jag att vi gifter oss!
- Men vad ska jag med en gammal flintskallig gubbe som dig?
-Då lovar jag att köra med sufletten uppfälld i fortsättningen så stråna får en chans att växa ut!
Så på den vägen blev det. Men hon hade ett problem. Det var att få ner maken i badkaret, vilket han totalvägrade.
-Kära du, jag badar när jag kommer till Tyskland!
Så det måtte ha blivit täta resor dit för att hålla hygienen.
I Carls pappas släptåg under hans eskapader följde många vänner, bl.a. Jussi Björling.
Pappan hade en skiva med Jussi och O helga natt. Den satte han på när han kom hem full om nätterna och grät så tårarna skvalade. Modern var lycklig den dan som skivan sprack.
En gång kom Jussi på besök och det blev supa av. Modern lessnade och sa att nu åker han ut. Pappan började gråta och med den dåliga argumenteringen:
-Men så kan du inte göra, hand fru går hemma och väntar barn!
-Då ska han för fan hem till sin fru och inte sitta här och supa.
Varpå hon skickade Jussi nerför trappan och ut på gården. Då skrek den berömde världstenoren:
-Jag är Jussi Björling!.
Numera lever Carl i lycklig harmoni här med Lisa och ger också många goda råd åt en dalslänning i förkingringen.
Skrivet av connykallvik, 2008-06-11 00:23
Bryter kanske mot regelverket men denna kommentar avser förra inlägget om "Katters beteende".
Drar mig till minnes en episod. Min bror Leif, vid tillfället boende på Stupekullevägen i Åmål hade två katter.
Då fick han en tanke att utplacera desamma hos min farbror John som vid samma tillfälle hade en egendom i Knöttkärr beläget kanske en mil från Stupekullevägen.
Sagt och gjort. Leif fraktade dit katterna i bilen och åkte sedan hem.
Efter ca en vecka satt den ena katten på min brors trappa och ville in. Två dagar senare kom den andra katten tillbaka.
Skrivet av Arne, 2008-06-11 14:47
Ibland inträffar dock vad vi kallar "undantaget som bekräftar regeln".
Fick ju en kisse från vår gemensamme bekant "Big Belly", skrotnissen.
Anpassade sig trots allt till en inrutad tillvaro inomhus i vår lägenhet på Flanaden.
Dock hade vi ju stugan vid Boteredsjön där katten levde sitt fria liv ute men kom alltid tillbaka.
Så ville vi skaffa en kompis så jag fick en kattunge som annars hade avlivats ( lever än i högönsklig välmåga) och som med tiden blev oskiljaktig i förhållandet med Ingemars katt.
Så hände det! Eftersom den äldre av de två var van vid transporten så valde vi att frakta kattungen i boxen. Gunilla skulle bära Jussis katt men det sket sig. Hon slet sig och rymde.
Vid övernattningen i stugan förde kattungen ett sjuhelsikes oväsen och hoppade från fönster till fönster med obeskrivliga läten.
Vi hade ändå inte annat val än att åka hem men återvände självklart för att hitta den bortsprungna katten.
Så hörde vi ett ynkligt jamande. Högst upp i en tall satt hon!
Beslut!
Såga ner tallen !
Resultat!
Katten försvann som ett streck åt fel håll och trots lockelser med mat smög hon iväg för att aldrig mer återses.
Den dåvarande ungen är idag en kelen varelse som dock väljer sällskap och har fått en ny kompis.
Kråmar sig för de som gillar henne men fräser om hon känner att kemin inte stämmer.
Skrivet av arne, 2008-06-11 16:08
Obetalbart!!!
Ibland överträffar sanningen dikten.
Skrivet av Arne, 2008-06-11 09:16