Conny Källviks Blogg
Fimpa
Man skulle sluta röka och inte vara slav under lasten. Cigaretter är oförskämt billigt här. En paket kostar omkring tre kronor. Man har inte lärt att beskatta saker som man gör hemma i Sverige, men det kanske kommer. Så det är ju inte av ekonomiska skäl man borde sluta. Nej, det är att inte ha kontroll över sig själv. Och hälsan. Nej. Nu är det dags att fimpa för gott.
Att bara dra en sista fimp som definitivt går upp i rök.
Fimpen och tändstickan
T: Ruben Nilsson
Uti en rännsten på ett torg, bland sopor skräp och spån,
där låg en liten fimp och grät och inte långt ifrån,
det låg en liten sticka ifrån Kreugers tändsticksstad,
två vilsekommna själar ur nattens maskerad.
"Ursäkta sköna fimp" sa han, "ett fattigt tändsticksbarn,
som ännu ej fått offra sej i livets grottekvarn.
Jag föddes i en stor maskin i Kreugers stickfabrik,
han skapte oss av ingenting och därför blev han rik."
"Å, kors så rysligt intressant" goddag sa fimpen milt,
jag är av gammal god familj, av ätten Chesterfield.
Det var ett misstag troligtvis att jag blev kastad bort,
man brinner i sin ungdomsvår och därför blir man kort."
"Nåväl min fröken, även jag är utav gammal ätt,
Tre stjärnor var det namn som stod på askens etikett,
och jag ha många bröder jag, vi bor i alla land,
vi tänder eld, vi sprider ljus, vi sätter allt i brand.
"Ack, om du kunde tända eld, på mej" sa fimpen vilt,
då skulle du få smaka på en äkta Chesterfield,
och fast jag ej är fullt så vit som uti unga da'r,
så har jag dock en utsökt smak, aromen den fins kvar."
Men plötsligt tystna' bägge två och såg med skräckfylld min,
ett högre väsen som for fram med stadens sopmaskin,
och i en sky av gatans damm, de blevo skilda åt,
och ingen märkte stickans ve och fimpens bittra gråt.
Men på en tipp vid Riddersvik där möttes hon och han,
där lågo de bland lump och skräp, tätt tryckta mot varann,
och solen sken och tände eld på stickans huvudknopp,
och fimpen den gick upp i rök och tändstickan brann opp.
Skrivet av connykallvik, 2008-06-20 23:57
Ruben hade en förmåga att klura ut underfundiga texter så jag får väl bidra med en åsså:
DEN ODÖDLIGA HÄSTEN
Stensprängar-Kalle Valgren han har en gammal häst,
som han har fått i arv ifrån sin far.
Men den är alltför gammal,
så nog var det väl bäst,
om kräket finge sluta sina dar.
Och nog försökte Valgren en gång att bana väg,
för honom till en bättre värld,
men hästen han var seg.
Och föredrog dumt nog att stanna kvar.
Det var en tidig morron, som gubben Valgren tog
och ledde honom ut ifrån hans stall,
och vad som skulle hända,
det ana hästen nog,
när gubben surra´ fast ´en vid en tall.
Och att han ej var nykter, det märktes likaså:
Jag undrar, tänkte hästen slött,
hurdant det här skall gå,
bäst å ta de lungt i alla fall.
Men gubben Valgren tog sig ett par tre supar till,
för att av dom bli styrkt till kropp och själ,
och sade sen till hästen:
Var snäll nu och stå stll,
för du förstår, jag vill dej bara väl.
Han tog med ena näven ett tag mot ögonvrån
och fatta´ sedan släggan sin
och slog i skallen på´n.
Så hästen sjönk ihop och dog ihjäl.
Men då blev gubben lessen, och hämta´ ett fång hö
att lägga under huvut på sin vän.
Sen gick han in i stugan
och sa : Nu är han dö -
och började att supa om igen.
Han ville dränka sorgen, och svälja ned sin gråt,
-men när han sen kom ut igen
stod hästen där och åt
och mumsade som vanligt lugn och slö.
Stensprängar-Kalle Valgren han har en gammal häst,
som han har fått i arv ifrån sin far.
Men den är alltför gammal,
så nog var det väl bäst,
om kräket finge sluta sina dar.
Och nog försökte Valgren en gång att bana väg,
för honom till en bättre värld,
men hästen han var seg.
Och föredrog dumt nog att stanna kvar.
Skrivet av Arne, 2008-06-21 12:42