Conny Källviks Blogg

Mer om Busa-Jan

Busa-Jan
Johan Andersson föddes 1709 i Varnum socken i Ås härad på gården trädet två mil från Borås. Första gången vi stöter på Johan eller Jan är i domböckerna år 1731 då han är 21 år gammal. Han står anklagad för att ha stulit cirka 18 liter äpplen av löjtnant Rysell. Domen blev fällande och han avkrävdes att betala 3 daler och 8 öre samt ersätta löjtnantens rättegångskostnader på 4 daler och 8 öre.
Detta var bara början på vad som kom att bli en lång brottskarriär för Johan Andersson från Varnum. När han 1734 blev fasttagen på sin dåvarande vistelseplats i Torpa socken, strax invid Borås, erkände han även att han 1733 stulit pengar, kläder och bröd i Falköpingstrakten. Han rymde ur fängelset och slog sig ihop med soldaten Jon Borg för att fortsätta sin brottsliga bana. I domböckerna kan man läsa att stöldgodset även i fortsättningen rörde sig om rena livsnödvändigheter som kläder, mat, pengar och brännvin.

Den 27 juni 1735 avkunnar Ås härad att Johan Andersson i enlighet med Kungliga majestätets straffordning av år 1653, sedan han på åtskilliga platser begått stölder, vilka långt överstiga 100 daler, att med dödstraff beläggas! Här kunde alltså Johans bana slutat, men ödet ville annorlunda och Göta Hovrätt sänkte straffet till 40 par spö.

1737 möter vi våran tjuv som soldat Johan Andersson i Elfsborgs regemente, och nu står han åtalad för att ha stulit hela 30 daler och en rakkniv, vilket han också erkänner. Johan berättar även för länsman att han varit hos en bonde i Gäsene härad och frågat efter en brännvinspanna som blivit stulen av Johans far och såld av en kona som kallas Lilla mor. Lilla mor hette egentligen Anna Olofsdotter och var förlovad med våran Johan. Anna var även hon en olyckans fågel och väl känd i domböckerna, hon hade till och med blivit utdriven ur Borås, där hon tidigare bott, för sitt tjuveri och elaka leverne.

Efter en invecklad utredning där både Johan, Anna och en Gudmund var inblandade, och ingen erkände något så blev de fria igen. Nu verkar det som Johan fått nog av Sjuhärad för efter 1737 hittar vi honom i Hova (i nordligaste Västergötland) tingsrätts dombok. Efter att ha stulit kläder och två hästar hamnar han i Lidköpings fängelse, som han rymmer ifrån efter att ha stulit av länsmannen. Johan lyckas hålla sig undan lagen i några år sedan. 1742 står han dock inför tinget igen, denna gång i Binneberg några mil från Hova. Han erkänner där ett brott från 1736 då han stulit en brännvinspanna och pipor från en välbeställd gård i Vadsbo härad, dessa har han sedan lämnat i förvar hos Anna Olofsdotter. En ko i Wedens härad och tyg i Marks härad erkänner han sig också ha stulit.

Brita Clasdotter blir Johans nya kvinna. 1746 kan man i domböckerna läsa att dessa tu begått flertalet brott ihop och Brita talar även om att de ska äkta varandra när de fått det lite bättre ekonomiskt. Det är även nu vi får höra namnet Busa-Jan användas för första gången. I precis två år var Busa-Jan soldat vid kungliga livgardet, nämligen mellan den 27 oktober 1744 och 27 oktober 1746 då han "för begången stöld bortdrevs från regementet och ur rullorna avfördes". Jan hade även försökt ljuga om sitt ursprung och var i rullorna skriven som hälsingen Jonas.

Paret Jan och Brita fördes mot Borås för att där avsitta straff, men som vanligt var Jan på andra tankar och slog ner vakten som åtföljde dem och började brottas om nyckeln. Då såg Brita sin chans och sprang till skogs. Hon gick in på första bästa gård och bad om hjälp att få av handfängslen. Bonden där tog henne istället tillbaka till Södertälje. Det sista vi hör om Brita är att hon blir sänd till Elfsborgs fästning, det är nog inte helt osannolikt att hon var fängslad där för resten av sitt liv.

Vart tog då Johan/Jan vägen? Jo, han sökte sig till Skåne, men måste efter brott fly därifrån och drar utomlands till Norge. Det är inte förrän 1757 han åter blir fast i Sverige och återger då hela sin livsberättelse, vilka brott han begått (troligtvis inte alla), med vem och när.

Således erkänner alltså Busa-Jan sina brott men ber om förskoning och nåd. Den 19 december samma år dömer häradsrätten Johan till "välförtjänt straff och androm till varning i stöd av Kungl. majts förordning" att möta döden genom hängning. Rätten fann det även rådligast till förekommande av hans rymmande att under sträng bevakning föra honom till närmaste kronfängelse (Jönköpings). Så en dag på eftervintern kom slutligen ödet ikapp den förlorade sonen från Ås härad och Johan Andersson hängdes på Jönköpings galgbacke Dunkehallar.

Detta var alltså historien om Busa-Jan, som utan tvekan var en förhärdad tjuv, men även ett olyckligt fall av den hårda tidens realiteter. Många med Johan tvingades till brott för att kunna leva skäligt, när man en gång fallit för lockelsen var det nog inte svårt att fortsätta sin brottets bana. Skatter och nödår kan driva den bäste till handlingar som för alltid sätter sina spår.

Mer om Busa-Jan och andra brottslingars öden finns i böckerna:
Kyrktjuvar, hästtjuvar & ficktjuvar i Västra Götaland på 1700-talet. (1970)
Brott och straff i 1700-talets Västergötland del I & II (1972).
Samtliga författade av Carl-Martin Bergsten

Skrivet av Arne, 2008-06-27 08:38