Conny Källviks Blogg

Slumpens skördar
Det går aldrig riktigt som man tänkt sig.
Därmed inte sagt att livet tar en sämre väg, men alltid händer det något som ändrar planeringen och den utstakade banan.
Därför har jag med åren blivit fatalist och tror på ödet, det som sker, det sker.

Vem kunde ana att man skulle hamna i Sydamerika eller på Filippinerna.

Visst måste man fatta egna beslut, men i det som slumpen eller ödet redan förutbestämt.

Då jag var i tio-årsåldern hade jag en panisk dödsskräck. Allt var möjligt, åskan kunde slå ihjäl en, solen kunde slockna, en meteorit kunde slå ner i huvudet. Jag fruktade allt detta som inte gick att påverka.

Så är det inte numera. Ju äldre man blir, desto mindre räds man det slutliga.
Det ödet vill är det oundvikliga.

Men visst är det underligt; då man äntligen kommit till insikt och mognat, då är det dags att skördas. All den kunskap och visdom som människan förvärvat går till spillo. Finns det något bra svar på en sådan reflektion?

Skrivet av connykallvik, 2008-07-05 22:04