Conny Källviks Blogg

Jaha, nu är man tillbaka någorlunda kurant igen. Man sitter alltså på sin favotitplats vid terassbordet. Kontroll är nyckelordet för min del. Jag måste alltid ha kontroll över saker och ting. Det skulle t.ex. aldrig falla mig in att sitta med ryggen åt entrén vid ett restaurangbesök. Nej, det blir ett bord längst in i lokalen med överblick över vad som sker.

Bordet är såledea belamrat med saker för att ha kontroll över dagens händelser. Där ligger ett garnnystan för att binda upp tomatplantorna med, Prismas engelska lexikon, öronpetare när det börjar klia i vänster öra, penna och anteckningsblock för eventuella hugskott, en termometer, en våg att kontrollväga fisken med som försäljerskan försöker bluffa ner något hekto.

Är det söndag morgon så startar kapellet bredvid redan kl. sex på morgonen. Det saknar kyrkklocka men det kompenseras med ett klangklangklangklang. En man slår med en järnstång på kyrkfönstrets galler. Proceduren upprepas med jämna mellanrum fram till kl. sju då de uppväckta i nejden strömmar till för gudstjänsten.

Men framför allt är det tre unga damer som brukar charma mig. De är fem, sju och nio år gamla. De hänger en stund utanför porten. Så kommer den rättframma frågan: -Får vi komma in? Yes or no? Naturligtvis släpper jag in sådant celebert besök, de rusar sedan in och tar hängmattan i besittning. De vet att jag har kallt gott dricksvatten i en automat. –Vi är törstiga. Får vi ta vatten, yes or no? De får gå in i köket och ta vatten.
Snart nog kommer nästa fråga: -Vill du att vi ska sjunga in julsång för dig? Yes or no? Julfirandet är redan i full gång. Frågan innebär också att man måste ge dem en slant för framträdandet, som seden bjuder.
-Visst skulle jag vilja det, men har tyvärr inga växelmynt.
-Det gör inget, det kan vi få sedan. Och så sjunger de så det står härliga till.
Små små ting som förgyller vardagen.

Skrivet av connykallvik, 2008-11-10 08:15