Conny Källviks Blogg

Häromdan åkte jag in till immigrationsverket i Davao och ville ha ett permanent visa till himlen.
-Tyvärr, vi utfärdar endast visa för utlänningar som vill stanna i landet. Försök med Sankte Pers reseservice istället. Jag gjorde som jag blivit tillrådd och tog en taxi dit.
-Jo, jag skulle vilja ha en enkel biljett till himlen. När fan blir gammal blir han religiös och man vet ju aldrig när det är dags...
Tjänstemannen tittade misstänksamt på mig:
-Har ni visa?
-Nehej, där har vi problemet. Kan man få ett permanent visa utfärdat?
-Det beror sig på vad ni har att lägga i vågskålarna. Vi börjar med minusskålen först. Går ni ofta i kyrkan?
-Tyvärr inte så ofta, det har ju blivit på begravningar och så förstås mina egna tre bröllop. Men jag har bättrat mig på sistone och besökte faktiskt kyrkan i söndags.
-Och vad mera?
-Jag stal en kola för en barndomskamrat en gång. Och så har jag svurit något alldeles för djävligt, hoppsan, ja, ni hör ju själv. Och så har man levt ett liv i sus och dus med vin och kvinnor...
-Nåja, kan vi hitta något till den andra skålen som uppväger det hela?
-Tja, det skulle i så fall vara att jag köpt nya löständer till min svärmor. Och att vår son får veckopeng men den är temporärt indragen eftersom odågan pangat grannens glasruta. Jag försöker vara kärleksfull mot hustru och husdjur, hon får ofta en extra chokladbit, hon är tokig i choklad, se.
-Nåja, det ser ju inte alldeles nattsvart ut. Men något permanent visa kan det inte bli tal om, jag kan utfärda ett temporärt, sen får Pelle ta ställning till resten. Och någon enkel biljett, nej, det får bli en returbiljett för säkerhets skull. Och som ni förstår blir biljetten odaterad eftersom vi inte vet avresedatum..
Jag skulle just till att fråga om man får ta med sig hunden in i himlen, när jag vaknade med ett ryck. Besviken måste jag konstatera att där rök möjligheten till ett andra gott liv.
Hunt det kan bli i drömmarnas värld.

Skrivet av connykallvik, 2008-11-10 23:55