Conny Källviks Blogg

Carls fyrtioårskalas
De närmaste vännerna bjöd ut Carl för att fira den stora dagen. Det är ju så att livet börjar vid de fyrtio. Det är ju då som man börjar att få distans till saker och ting, men det ville sig inte så som Carl tänkt. Det kom att bli en blöt afton, och vännerna gjorde allt för att tratta i honom. Med påföljd att Carl inte mindes något av hur han kom hem och i säng.
Han vaknade påföljande morgon med en gnistrande huvudvärk. Han försökte ta sig upp men det var stora problem. Han befann sig liggande på en madrass på golvet, spritt språngande naken, inget möblemang i den lilla ettan, ingen telefon, inga kläder.
Plötsligt ringde det på dörren men Carl vågade inte öppna i sin adamsdräkt.
Då öppnades brevinkastet. –Hur mår du egentligen Carl, får jag komma in?
Carl vacklade i sitt omtöcknade tillstånd till dörren. Där stod vännen Roland med hans kläder under armen och med de övriga vännerna från kalaset som stod bakom och gapflinade.
Carl började ana hur landet låg.
-Är det möjligen ni som har plundrat min lägenhet?
-Följ med till källaren och ta en titt!
Det tog en god stund att bära upp möblemanget igen, men kompisarna tyckte det var värt besväret, de hade fått sitt lilla roliga.

Skrivet av connykallvik, 2008-12-20 23:43