Conny Källviks Blogg

Blåsningen
Vid den här tiden var Carl ungkarl, vilket en bekant till honom också var. Vi kan kalla honom för Leif. De båda var kanske inte de allra bästa vänner, men av någon anledning hade Leif fått förtroende för Carl. Leif kom en dag till Carl med ett akut problem:
-Jag är så förbannat vankelmodig. Via en kontaktannons har jag bestämt träff med en sjuksköterska från Örebro. Hon kommer senare med örebrotåget till Centralen. Hon har kortklippt hår och hennes igenkänningstecken är att hon bär en tidning under armen. Själv ska jag bära kavaj med en ros i knapphålet.
Leif tittade uppgivet på Carl:
-Nu känner jag mig så fruktansvärt osäker. Skulle du kunna hjälpa mig att flukta in henne. Du kan väl dra till med att jag blivit försinkad. Jag håller mig på behörigt avstånd, sen gör du dig ärende bort till mig och rapporterar?
Jodå, Carl ställde upp för att hjälpa sin nervöse kompis.

Han kände genast igen henne där hon steg av tåget med tidningen under...

Hibiskusblomman
På granntomten växer en enormt stor hibiskus, kanske tre meter hög, sådana har vi ju endast som krukväxter hemma. Men här hänger grenar över på vår tomt. Så vackra blommor! Men inte bara det, man kan äta dom också. Smakar som sallad, jag brukar inmundiga en varje morgon för hälsans välbefinnande. Hunt det kan bli!

Inte vet jag hur många dagar jag hade haft det där trädet i blickfånget utan att veta vad det var. En dag kom Josephine och berättade att det var ett cacaoträd. Jag gick över till ägaren och förhörde mig. Jodå, det stämde. Kunde man möjligen få köpa en frukt när det är dags att skörda? Det gick naturligtvis inte, det fanns redan nu en frukt som var mogen och som jag fick till skänks. De gröna frukterna är inte mogna, däremot den här som var gulbrun till färgen. Frukten kan jämföras med en större kokosnöt men mera oval till formen. Den är omgiven av ett tjockt skal, där ”nötterna” ligger. De är omgivna av ett saftigt kött som är välsmakande. Nöttrna var ungefär i en mandels storlek och 42 till antalet i denna frukt. De måste sedan läggas t soltorka några dagar. Ny rapport kommer när det är dags för avsmakning

Carl hade en moster som blev 103 år gammal. Hans mamma Lalla är bara 95 år. När han ringde henne idag var hon mycket besviken. Hennes son den andre hade glömt att köpa en Chivas Regal whiskey till henne. Men det ordnade Carl genom hemmets föreståndarinna som genast åtgärdade det hela. Heder åt en sådan kvinna.

Mjölkmaskinen
En bonde från Ånimskog, arbetsam och snäll
Mjölk kora, båd môra å båd kväll
Han blev trött på detta
Å sen kora måst betäckas med semin
Han sålde kora, köpte mjölkmaskin.
Grannen undra: Va ska du ha den te?
-Vänta bara, de ska du snart få se.
Mjölkmaskin den blev så fin
Bonnen börja tillverka brännevin
Nu på gårn är inga brister
Och bonn och grannera har blitt alkoholister!

Skrivet av John ”Vigge” Jansson, Åmål.

Det är så vackert skrivet detta, så man får tårar i ögonen...

Halt och grå med blick i kôrs
sitter under himlapällen.
Undrar om man vågar,
om man törs
krypa fram ur vargskinnsfällen
Knalla ut i lingonskog,
söka efter anors rötter.
Minnas de som slet med plog,
minnas de med trötta fötter
De som inte längre finns
och som brukade den jorden,
dessa ädla män och kvinns
som gav bröd och mat på borden
i det långa perspektivet
efter alla år som gått
är det något här i livet
som man tycker att man fått
Som är tidlöst, utan slut.
Lyfter hatten, böjer nacke
för de strävsamma som fanns förut.
Så jag säger, bugar djupt
En får tacke, en får tacke.

Skrivet av min bäste vän Arne Jansson, Vänersborg

Efter sex månaders tålmodig väntan uppenbarade hon sig äntligen, den kvinna jag avgudar mest. Jag hade denna morgton sprungit mina sedevanliga tio varv på cementplanen utanför huset klockan fem på morgonen och slog mig ner i stolen på altanen. Soluppgången kommer alltid klockan halv sex på morgonen. Det var då hon uppenbarade sig; Aurora, morgonrodnandens gudinna med all sin prakt och fägring. Efter ett par minuter var hon borta, men hade givit mig en härlig stund på morgonen.

Jag måste få säga några ord om Hubbe.

Jag hade tagit in på Fanna Guesthouse i Paramaribo. En dag stod jag och pratade med Sverige i en telefon som fanns i korridoren. Sedan hörde jag en röst säga: -Jaså du är svensk, sa rösten på svenska. Jag vände på mig och förbluffad fick jag se en neger i vitögat som stod och flinade åt mig. Det var Humbert Boerenstam, som i dagligt tal fick heta Hubbe. Det visade sig att han bott över 30 år av sitt liv i Sverige. Vi kom att bli goda vänner i fortsättningen.
Hubbe hade alltid stora planer, men allt gick i stöpet. Eller som han uttryckte det vid ett tillfälle:

-Jag vill att ni ska förstå. Ni kommer hit, ni är mina gäster, forstår do. men, jak har kommit i en veldig dålig situasjon, ner mina pengar börjar vexa, dom tar slot..

Han hade också ett par andra kommentarer som jag lagt på minnet:

-Men, ni pratar om gold, jak vet en plats i Maroweijni river, der man kan se det med bara blöta (läs blotta) ögat, va. Men, dom...