Conny Källviks Blogg

Tomatbladen doftar ju så härligt. Nu har jag fått för mig att det skulle smaka gott att koka te på bladen. Men jag har inte vågat prova ännu, eftersom det ringer en liten klocka där bak som säger att bladen kanske är giftiga?

Jag har förgäves letat på internet om ett svar.

Finns det någon som känner till något i denna fråga?

Salami
För att göra en lång historia kort. 1994 företog min far och jag en kryssning med Baltic Line till Nordkapp.
Från den resan minns jag speciellt en episod som etsat sig fast i mitt minne.

Vi lärde känna ett par från stockholmstrakten, vars namn jag har glömt, men vi kom att bli goda vänner.

En kväll stod vi på akterdäcket och småpratade. Vi kom så småningom in på ämnet poesi. Plötsligt frågade hon om hon fick lov att deklamera dikten ”Vintergatan” av Zacharias Topelius som handlade om Salami och Zulamith.
-Självklart, svarade vi.

Där stod denna späda, 75-åriga gråhåriga kvinna, månskenet spred silverstrimmor i hennes hår, stämningen var förtätad och hon började deklamera med sin klara och intensiva inlevelse. Hon var inte längre närvarande, hon var tillbaka i sin ungdom, till sin ungdoms förälskelse. Hon var Salami och han var Zulamith. Hon kunde den långa och svårlästa dikten som ett rinnande vatten.
Var hon kanske skådespelerska? Jag fick...

Falukorv
Det finns vissa saker som man längtar efter att smörja kråset med och en av dem är falukorv, som inte står att uppbringa i denna del av världen.
Stekt falukorv med stekt potatis och stekt ägg, senap och ketcup. Aaah! Inte trodde jag att man kunde sakna en maträtt så.

Korvens historia härstammar från Falu koppargruva. Oxar anlände från Småland i långa karavaner. De behövdes för att hissa upp malmen med linor av tvinnad oxhud. Det myckna överblivna köttet saltades eller röktes in.

Tyskarna som hade stort inflytande i gruvan lärde oss att tillverka korven, men som från början kallades lübeckkorv. Först 1890 kom varumärket falukorv.
För att falukorven skall kallas äkta, måste den innehålla minst 40 % kött.

Slumpens skördar
Det går aldrig riktigt som man tänkt sig.
Därmed inte sagt att livet tar en sämre väg, men alltid händer det något som ändrar planeringen och den utstakade banan.
Därför har jag med åren blivit fatalist och tror på ödet, det som sker, det sker.

Vem kunde ana att man skulle hamna i Sydamerika eller på Filippinerna.

Visst måste man fatta egna beslut, men i det som slumpen eller ödet redan förutbestämt.

Då jag var i tio-årsåldern hade jag en panisk dödsskräck. Allt var möjligt, åskan kunde slå ihjäl en, solen kunde slockna, en meteorit kunde slå ner i huvudet. Jag fruktade allt detta som inte gick att påverka.

Så är det inte numera. Ju äldre man blir, desto mindre räds man det slutliga.
Det ödet vill är det oundvikliga.

Men visst är det underligt; då man äntligen kommit till insikt och mognat, då är det dags att skördas. All den kunskap och visdom som människan förvärvat går till spillo. Finns det något bra svar på en sådan...

Här kommer de danske soldater soldater
Med röven full av soldater...

Så heter det i visan. Men det var i Danmark det.

Här har jag planterat inhemska tomater och även chili. Chiliplantorna ger ingenting. Då blommman är fullt utvecklad, faller den av, och jag begriper inte varför.

Då det gäller tomaterna är det något mera positivt. Av tio plantor har fem tomater utvecklats.
Ett uruselt resultat.

Men å andra sidan är tomaterna här mindre än våra, ovala till formen och ganska så smaklösa i jämförelse, så det är ingen större förlust.

Nu har jag sått svenska tomatfrön istället som jag fått från vänner därhemma. Det ska bli mycket spännande att se hur de kommer att utvecklas i den här miljön. Hittills verkar de i alla fall gro bra, peppar, peppar...

Fan tar sitt lån igen?
Nja, jag undrar det. En annan har gått och undrat länge nu, vid 66 års ålder. Ska lånet snart inte återbetalas. Jag har en hel del på Horn-Pers kreditkonto. Men ingenting händer och gott och väl är det.
Det kan ju vara så att han gått och blivit religiös på gamla dar och ser mer milt och förlåtande på saker ocdh ting.
Kanske både Horn-Per och Sankte Per numera svingar en bägare tillsammans.

Att vinna och förlora i längden
Det är ett bekant faktum att vi under de senaste 200 åren har vår medellängd ökat med 10 cm per århundrade. Åtminstone vad gäller oss skandinaver.

Anta nu att denna utveckling skulle fortsätta. Om 3.000 år skulle vi nått en längd närmare 5 meter, vi skulle inte längre gå upprätta utan blir tillbaka till fyraföttersstadiet igen, med oöverskådliga följder.

Anta också att samma utveckling sker med kineserna. Då kommer de inte att få plats inom deras eget land, dessa 1,3 miljarder människor, hungersnöd kommer att utbryta och ett tredje världskrig kommer att starta. Men som Mao Tse Tsung uttryckte det, hälften av jordens människor kommer att överleva och då är det vi kineser som besitter jorden. Vi kommer att bli slavar under de gula tigrarna.
Därmed kommer även bibelns profetia om den gula faran att vara uppfylld.

HEUREKA!
Jag har funnit det. Låg och tog ett svalkande bad när idén rann upp. Att ingen kommit på detta tidigare.

Jag svettas ju kopiöst här i värmen, ibland blir det nästan olidligt. Uppfinningen består av en fläkt, givetvis laddningsbar, som man sätter på skulten i ett tänjbart band under hakan, så att man obehindrat kan äta, prata, skratta, gäspa och så vidare. Ett nedhängande snöre gör att man kan stänga av och på fläkten allt eftersom svettandet avtar/tilltar.

Naturligtvis kommer en del uderliga blickar att kastas på min huvudbonad, särskilt från de infödda, men snart kommer avundsjuka blickar från svettande vitskallar:
-Var får man tag i en sån där? undras det försiktigt.
Och vips åker orderblocket upp ur fickan:
-Hur många får det lov att vara?

Men man får inte skena iväg sådär! Först måste en prototyp tillverkas. Så nu ska jag gå med i SVIV, föreningen för svenskar i världen för att jaga sponsorer och finansiärer.
Utomlandssvenskarna...