Conny Källviks Blogg

Så här vid sidan av landsvägen , fjärran från Sverige, erinrar jag mig en gammal historia.
Det hade varit kalas på södra Dal. En grannfru som inte varit med undrade nyfiket hur det varit, -Jo.svarade den andra det var lite stelt och tråkigt i början, men när gôbbane fått några supar så lätta de ôpp. Då feck di för sig å mäta vem som hade störst. –Men när Johan tog fram våran, då teg di andre.

Jak heter Mammud. Koppla mig till den polis,, dom skiter i trappan!
-Vad sa ni??
- Dom skiter i trappan.
- Ja, men be dom ta upp det då.
-FÖR HELVETE, DOM SKITER MED PISTOL!

Man skulle sluta röka och inte vara slav under lasten. Cigaretter är oförskämt billigt här. En paket kostar omkring tre kronor. Man har inte lärt att beskatta saker som man gör hemma i Sverige, men det kanske kommer. Så det är ju inte av ekonomiska skäl man borde sluta. Nej, det är att inte ha kontroll över sig själv. Och hälsan. Nej. Nu är det dags att fimpa för gott.
Att bara dra en sista fimp som definitivt går upp i rök.

Fimpen och tändstickan
T: Ruben Nilsson

Uti en rännsten på ett torg, bland sopor skräp och spån,
där låg en liten fimp och grät och inte långt ifrån,
det låg en liten sticka ifrån Kreugers tändsticksstad,
två vilsekommna själar ur nattens maskerad.

"Ursäkta sköna fimp" sa han, "ett fattigt tändsticksbarn,
som ännu ej fått offra sej i livets grottekvarn.
Jag föddes i en stor maskin i Kreugers stickfabrik,
han skapte oss av ingenting och därför blev han rik."

"Å, kors så rysligt intressant"...

Jovisst går tankarna hemåt en sån här dag. Hop pas verkligen att ni har vackert väder. Här står en miniatyrstång på bordet. Det är ett vackert arbete i halm. Den fick vi av Lars och Rosa, tillverkad av Lisa Järnberg i Håbol. Så lite av midsommarstämning blir det även här.

En av de sju dödssynderna

Jag är inte avundsjuk på folk med mycket pengar.
Men ibland blir jag avundsjuk på andras gåvor.

Ibland skulle jag vilja vara Edith Piaf och kunna sjunga med hennes intensitet och glöd.

Eller varför inte Papillon. Att få veta hur mycket som var sant eller lögn i hans historia. Men det spelar mindre roll. Jag avundas denne mans berättarförmåga.

Stefan Andé ligger mig varmt om hjärtat. Att som han kunna skildra det stora i det vardagliga, att se humorn i de små tingen, med denna ödmjukhet, det skulle jag vilja kunnagöra.

Det vore också trevligt att få segla tillsammans med Evert Taube över världshaven, ackompanjerad till hans sång och trängaspel under vågornas kluckande.

Sist men inte minst är jag avundsjuk på 1800-talet där solen och inte klockan styrde människors vardag och där industrialismen inte skapat dagens jäktade tillvaro.

Ja, drömma går ju an.

Till sist några strofer av Viktor Rydberg som kan passa in i...

Uppe med tuppen
Man hyser tuppar här på bakgårdarna. Ungefär sju minuter i fyra brakar helvetet löst och tupparna försöker överrösta varann. Sedan är det omöjligt att somna om.

Grannkvinnan Nora har grisar på sin bakgård. Deras matfråga har hon löst på ett enkelt sätt. Hon och pappan går runt i husen och samlar in ”skulor” och matavfall hos grannarna som beredvilligt ger vad de fått över och på så vis föder hon upp grisarna gratis.

Igår skulle jag öppna en kokosnöt, vilket inte var det lättaste. Nöten ser inte ut som när vi får den hemma i Sverige. Den är omgiven av ett tjockt och segt fiberhölje som är ett helsicke att få bort när man inte har rätta verktygen. Så för Povel Ramel var det rena barnleken jämfört med detta.

Varje lördag kommer fiskhandlaren.
-På marknaden får du betala 120 peso, jag tar bara 130 per kilo!
- Men så kan du väl inte göra affärer?
Men om jag ska till marknaden måste jag betala en tricykel som kostar 14 peso dit och...

Kvasten går
Så här ligger det till. Josephine älskar att städa. Arbetet utför hon med en kvast, skaftet är c:a 70 cm långt och själva ”städhuvudet” utformat som en solfjäder, enkel men effektiv. Har hon inget annat för sig så går kvasten. Jag brukar skämta och säga att hon är född med en kvast i handen.

Idag tillägnade ja henne en dikt. Eftersom mina kunskaper i engelska inte är perfekta blev det som det blev:

This broom
Belongs to whom?
To Josephine
I mean
It will always fit
She is born with it!

Ny rapport I morgon.

Getter, kycklingar och annat
Vi har en värphöna hos Josephines syster Judith. Igår kläckte hon fram 10 kycklingar, medan fem ägg inte gav något. Kanske var det tuppen som skött sina förpliktelser dåligt.

Tidigare hade vi en get där som nedkom med tre killingar men det blev en för mycket att ge di åt, så den svagaste strök med. Så inhandlade vi även en getabock.

Vi har nu flyttat getterna en halvtimmes bussresa till svärmor Mathilde i Asuncion. Där mår de gott i halvmeterhögt gräs, men vi måste inhandla ett par stövlar åt henne eftersom hon är rädd för ormar.
Och man kan förstå hennes rädsla. Hon har förlorat en fyraårig son som blev ormbiten.

Tretton barn hann hon med att avla.

Min svärmor är ett år yngre än jag själv. Då jag träffade henne första gången år 2007 hade hon inga tänder kvar att tala om, fyra halvruttna gaddar bara. Hon la ofta handen över munnen av genans då hon skrattade. Jag kunde inte låta bli att betala en ny uppsättning...