En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

reality

System failure.

Hur ska man någonsin lära sig andas på nytt, när man förlorat den man älskade högst på hela jorden? Det känns som om det är världens svåraste grej, man har nästan glömt bort hur det är att andas ensam. Trots att det gått lite mer än ett år så känns det fortfarande som att jag andas din luft. Det är du som gjort mig hel, eller GJORDE är nog snarare rätt ord.
Du fyllde den där biten i hjärtat som alltid fattades, men du trasade sönder allting. Och jag har aldrig riktigt kunnat förstå varför heller, och du svarar ju inte heller.

Det är så mycket jag vill ändra på, men vart börjar man som sagt? Hur fan ska man våga ta det där klivet? Det är som om man levde i en liten bubbla, och bubblan är helt omöjlig att ens försöka förstöra. Man lever i sin egna lilla värld, med sina egna regler och rutiner. Men jag vill inte längre vara fast i det. Jag vill slå mig fri, och leva igen. Precis så som jag gjorde en gång förr.

Och dagen är ju inte till stor nytta. Jag kommer ingenstans med min städning, jag har försökt i hundra år känns det som. Men varenda gång blir jag distraherad på annat håll, med något som är mindre krävande. Som datorn t.ex.
Men vad fan, jag måste ta tag i mitt liv, det är som om jag lever i andra världskriget. Det är grejor överallt, papper på hela golvet och kläder också för den delen. Hur fan orkar man leva mitt i detta kaos egentligen? ENKELT, bara för att det är MITT kaos. Och jag vill ha det såhär, på något sätt. Men ändå inte, jag vill vara sådär ordningssam som jag var förr, nu skiter jag i vilket. Det är verkligen.. hemskt.
Och jag ska sätta fart NU.

Och jag vill faktiskt ha fredag mer än allt just nu. Bästa mannen och öl. Kan det bli mycket bättre?
(Ja, egentligen. Du kunde ju höra av dig, det skulle rädda alla dagar)

Skrivet av cottoncandy, 2007-11-26 19:50

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?