reality
I'm still alive.
Tröttheten tar verkligen ut sin rätt efter att man suttit barnvakt i en heeeel jävla dag. Hujedamig. Och det är bara sova ett par timmar sen hoppa upp i sadeln igen. Det är tur att kidsen är så förbannat söta så man inte ens har något emot det.
Fast på många sätt är det ändå jobbigt att vara där, ta hand om dom. Man inser hur jävla mycket man själv saknar, som man kanske aldrig ens kommer få. Den där tryggheten av att ha sin egna lilla familj. Barn som älskar en gränslöst och som kommer till en när dom ramlat omkull och vill att man ska blåsa på deras knän osv.
Visst, jag är bara 21, men det känns som att vägen är så jävla låååååååång. Ofta man orkar vänta hela jävla livet.
Huvudet är så fullt, men ändå så tomt. Allting blir bara som en.. deg. ÄH, det är fan inte ens värt att grubbla på. Man får gilla läget, så är det med den saken.
Man får väl åtminstone glädjas åt att man faktiskt lever, eeeeh.
Skrivet av cottoncandy, 2007-11-29 00:11
Kommentera: