En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

detnyalivets bloggis

Dåligt samvete. Ständigt. Ingen berättade om det för mig innan jag blev mamma. För dålig kreativitet, för mycket kreativitet, för mycket mat, för lite mat. Det tar aldrig slut. Jag kan inte somna längre. Min 5-månaders son vet inte hur man gör när man somnar. Det vet inte jag heller. Jag måste sluta tänka när jag går och lägger mig. Måste sluta planera och stressa. Ska försöka igen ikväll.

När mitt beräknade datum för förlossningen kom försökte jag intala mig själv att jag antagligen skulle gå långt över tiden. Jag sa det till alla. Men var inte ett dugg övertygad själv. Började känna efter för mycket. Letade efter tecken som jag inte visste hur de såg ut. Trodde att det började sippra vatten. Det ledde till ännu ett pinsamt besök på sjukhuset. Då tänkte jag om. Jag skulle fan inte åka in igen förrän det hängde ut ett huvud mellan mina ben.

Dagen efter mitt beräknade datum vaknade jag med en molande värk i magen. Kände att något var på gång men...

Skrivet av detnyalivet, 2010-09-21

Visa hela (0 kommentarer)

Jag skulle vilja prova på att vara pappa. Undrar om man känner sig utanför. Eller får man allt det roliga minus det jobbiga med att gå upp på natten och känna sig som en matfabrik? Det vore roligt att prova.

När väl illamåendet hade lagt sig kom nästa slag. Jag var hemma och kände plötsligt att jag fick fruktansvärt ont i ryggen. Till slut kunde jag inte andas. Jag trodde jag skulle dö. Ringde till min bror (som är kiropraktor) och frågade vad det kunde vara. Han hade inget riktigt svar. Jag blev livrädd. Vad fan är det som händer med mig. Och hur mår den lilla inuti mig? Jag åkte in till akuten. Där fick jag gå före flera som väntade. Det bådade inte gott.

Väl inne låg jag på en brits och jämrade mig i smärtorna. Tillslut, kändes som en evighet som alltid på akuten, kom en doktor. Han ställde frågor. Gjorde ett ultraljud som såg ok ut. PUH... Han skickade hem mig med svaret att jag hade ryggont. Det var det inte. Nästa gång samma symptom visade sig ringde jag...

Skrivet av detnyalivet, 2010-09-14

Visa hela (0 kommentarer)

Det gör ont i hjärtat att se sitt barn ha ont. Det gör faktiskt ont. Som om man själv fick känna samma sak. Det visste jag inte innan. Att man konstant har ont. Ont av oro, ont av känslan för en annan människa.

När strecket hade visat sig, var jag i sjunde himlen. Jag ringde och berättade för min man. Jag ringde min moster. Jag berättade direkt för en bästis. Ville berätta för hela världen. Jag tog en öl och rökte en cigg på balkongen. Försökte förstå och känna in läget. Jag gick och la mig ensam den kvällen och jag sov bättre än på länge trots att tankarna for runt som aldrig förr. Jag hade inte varit så lycklig på mycket länge. Många hemska tankar jag hade haft innan försvann. Som ett mirakel.

Jag skrev in mig på MVC. De frågade hur mycket jag brukade dricka och hur mycket jag rökte. De tog mitt blodtryck och skrev in mig i ett projekt där jag inte skulle gå upp så mycket i vikt under graviditeten. Det var ett bra projekt. Bara inte för mig. Lämnar det...

Skrivet av detnyalivet, 2010-09-13

Visa hela (0 kommentarer)

När man säger att livet förändras när man får barn gör man ingen underdrift. Det konstiga är bara att det mest är det konkreta och praktiska som nämns. Visst har det också förändrats men inte i närheten av hur mycket känslorna och det abstrakta har förändrats. Varför läser man inte om detta i alla föräldraböcker. Det började med graviditeten. Vi slängde pillerna, demonstrativt i toaletten. Ingen stress, det kommer när det kommer. HA! Vilken jävla skitlögn. Från och med att pillerna var slängda började mitt psykotiska dagräknande. Jag blev en galning som lugnt och behärskat skulle älska med min man som förut. Det är som att ge en utsvulten en buffé och be honom ta det lugnt. Jag vet inte hur många gånger stickan inte visade någonting. Jag vet inte ens hur många test jag köpte. Ibland tog jag test bara för att, även då jag visste vad det skulle visa. Ingenting, ingenting, ingenting och så plötsligt. Det finaste strecket jag någonsin sett.

Skrivet av detnyalivet, 2010-09-11

Visa hela (0 kommentarer)

Jag har alltid tänkt för mycket, för stort för långt. Samtidigt tänker jag ibland lite för lite. Det är egentligen ganska konstigt. Undrar om alla människor tänker lika mycket bara på olika saker? Jag tror att mitt tänkande hör ihop med många saker. Jag tror att det hör ihop med att jag är en dramaqueen som helst av allt skulle leva i vissa filmers värld. Jag tror också det hänger ihop med min bakgrund. Jag har haft en bra uppväxt, vore tokigt att säga någonting annat, men jag har nästan alltid tänkt för mycket. Ibland för mycket, ibland för lite, för mitt eget bästa. I mitt nya liv trodde jag inte att jag skulle kunna tänka lika mycket som jag tidigare gjort men tji fick jag. Nu tänker jag desto mer och definitivt mer med kroppen. Den svider varje kväll av psykisk smärta. Jag har alltid varit tjock, jag har alltid haft vänner, jag har alltid haft fint hår, jag har alltid varit livrädd för att bli lämnad, jag har alltid varit livrädd för att dö. Döden tror jag är...

Skrivet av detnyalivet, 2010-09-11

Visa hela (0 kommentarer)

Ångest. Ångest kännetecknar mitt nya liv, liksom rädsla, oro, bitterhet, kärlek och härlighet. Mitt liv är numera en bergochdalbana som man liksom inte är helt säker att bältet håller i. När jag var liten åkte jag alla karuseller. Jag struntade i rädslan. Jag ville ha pirret i magen och den underbara känslan av adrenalinet som forsar i blodet. Nu hör jag knarr och knak, ser muttrar och kedjor och kände senast adrenalin när jag höll på att köra på ett rådjur i Falun. Jag tror att jag blivit vuxen. Blivit medveten om min dödlighet. Känns tråkigt. Men också bra. Jag tänkte i den här bloggen skriva av mig om mitt nya liv. Mitt underbara, krävande, sketna, fantastiska nya liv. Jag bryr mig inte om någon kommer att läsa det jag skriver. Det här gör jag för att på något vis komma på och få ordning på det kaos som finns inne i mig. Mitt nya liv...

Skrivet av detnyalivet, 2010-09-11

Visa hela (0 kommentarer)