detnyalivets bloggis
Min son, mitt allt.
När man säger att livet förändras när man får barn gör man ingen underdrift. Det konstiga är bara att det mest är det konkreta och praktiska som nämns. Visst har det också förändrats men inte i närheten av hur mycket känslorna och det abstrakta har förändrats. Varför läser man inte om detta i alla föräldraböcker. Det började med graviditeten. Vi slängde pillerna, demonstrativt i toaletten. Ingen stress, det kommer när det kommer. HA! Vilken jävla skitlögn. Från och med att pillerna var slängda började mitt psykotiska dagräknande. Jag blev en galning som lugnt och behärskat skulle älska med min man som förut. Det är som att ge en utsvulten en buffé och be honom ta det lugnt. Jag vet inte hur många gånger stickan inte visade någonting. Jag vet inte ens hur många test jag köpte. Ibland tog jag test bara för att, även då jag visste vad det skulle visa. Ingenting, ingenting, ingenting och så plötsligt. Det finaste strecket jag någonsin sett.
Skrivet av detnyalivet, 2010-09-11 23:58
Kommentera: