Så länge skutan kan gå!
Imorgon är sedan å inte nu.
Löven vajar stillsamt i den milda vind
som de sökande själar nere på perrongen omfamnas av.
Vindar med förhoppning av en mer givande tillvaro
änn vad den kala klippa de levt på kunde ge.
Jag ser deras flykt uppe från min lya,
där snett uppe sidan om deras tankar sitter jag.
Lägenheten är så full nu av andras drömmar
att jag inte får plats med några egna.
Så nu stänger jag balkongdörren.
Går inn och gör mig av med den skit
gårdagens verklighetsflykt skapade......
Den tränger liksom på.
Skrivet av drater, 2007-06-06 12:03
Kommentera: