The inside counts
Skriv kramp.
Jag lider av skrivkramp. Fast jag kan skriva - mer än väl. Kanske är det tidkramp jag egentligen lider av. Hursomhelst tänkte jag bota mig själv, genom att börja blogga. Skriva igen. Alla andra gör ju det så varför inte. Be mig inte hoppa från en bro bara.
Idag är jag lite lack. På människor. Jag tycker mest att ingen alls tillfogar mitt liv något väsentligt, bortsett, naturligtvis från min alldeles egna familj - den jag skapade själv dvs, inte den jag föddes i.
Varför blir det alltid så och varför stämmer talesättet in, att man ska hålla släkten på avstånd?
Jag blir förföljd av min biologiska bror som i min värld inte är min bror, inte är någonting alls. Jag har alltid blivit förföljd av honom, han kommer aldrig låta mig vara. Jag blir morbid när tanken om honom placeras i mitt huvud.
Skrivet av emblazon, 2005-11-11 14:02
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.