En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
emelia

It's brighter now, I will make it on my own

This is the way you left me....

I'm not pretending
No hope, no love, no glory
No happy ending

This is the way that we love
Like its forever
Then live the rest of our life
But not together


Ja, nu ligger jag i sängen. Det är första gången sedan Joakim lämnade mig som jag ska sova själv här och det är första gången jag ska sova i sängen sedan jag blev själv.
Just nu känns det som att jag ligger och väntar på att han ska komma hem, fast jag vet att han aldrig kommer komma.
Idag sa jag upp lägenheten. Det känns vemodigt. Jag skaffade den för att vi skulle kunna vara tillsammans. Vi var så rätt för varandra. Jag har aldrig varit så lycklig som när han kom hem från Sweden Rock den där sommardagen. Då var jag säker. Så säker på att han var den .
Den jag skulle växa ihop med, den som jag skulle få barn med, den jag skulle bli gammal med. Och vad är vi nu?
Nu är jag bara patetisk som ligger här med tårarna rinnande nerför mina kinder i sängen som var vår och väntar på att han ska komma tillbaka. Saknaden gör så fruktansvärt ont.
Jag hade honom i mitt hjärta och när han gick så slet han itu det.
Ingen har någonsin fått mig att känna såhär. Jag vet inte ens vad jag gjorde för fel. Jag var tydligen inte den han ville bli gammal med. Det gör så förbannat ont att jag var så säker....

Jag vill att du kommer tillbaka... Jag saknar dig så..... Jag var ju ditt halvfinska blonda yrväder... När slutade det??? När slutade du känna så?

Skrivet av emelia, 2008-10-01 01:30

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?