esovhes bloggis
Tunnelbanevagnen skramlar, väjer, rullar runt och stannar vid Slussen. Vagnen luktar plast och damm. Varm sommarluft och avgaslukt tränger in genom dörrar som öppnas. In stiger nya tunnelbaneresenärer. Fem kvinnor i åldern 35-40 ställer sig villrådigt i mitten mellan sätena. Det finns inte plats för alla, men det är inte fullt. De verkar inte känna varandra trots att de allihop ser exakt lika ut. Kort och uppklippt hår med blonderade testar, rektangulära glasögon med smala bågar och är lite runda till kroppsformen. Inte feta men inte heller smala. Mulliga kanske. Tåget tvekar igång, in i tunneln nu med mer självsäker fart. Ingen av de andra passagerarna runt mig verkar märka alla dessa mänskliga kopior. De verkar inte märka något alls. Sitter med öppen mun och stirrar ut genom fönstret mot tunnelns svärta. Levande döda. Tomheten och svärtan har tagit över deras tankar. Kanske är de bara uttråkade.
Skramlingar, väjningar och rullningar. Tåget stannar vid...
Visa hela (1 kommentar)