ettkilosockers bloggis
KONSE KVENSER
När havsisen i Arktis smälter undan på grund av klimatförändringar synliggörs havsområden som tidigare skyddats av isen. Plötsligt blir det möjligt att fiska i områden som hittills varit skyddade från utfiskning.
Bara de senaste hundra åren har vi överkonsumerat 90 procent av havens största
fiskar. Vi har åstadkommit gigantiska öar av plast - skräp som för alltid kommer att flyta omkring, fångade i havets strömmar. Varje år dumpas flera miljoner ton avfall i havsdjupen, avfall som man anser vara för farligt att ta hand om på land. Allt detta leder till att vi i en rasande fart närmar oss gränsen för vad vår jord klarar av att hantera.
DE SENASTE ÅRTIONDENA har man kunnat se en kraftig nedgång i fiskeindustrin som en följd av utfiskning. Många fiskerier runt om i världen har varit tvungna att slå igen för att det inte finns tillräckligt med fisk för alla inom näringen. Det tydligaste exemplet är torsken, som under större delen av 1900- talet var vanligaste matfisken för många, för att sedan mot slutet av århundradet bli till
en delikatess, när torskbeståndet minskade drastiskt.
Enligt Naturskyddsförenin gen är fiskbestånden i Europa i sämre skick än i resten av
världen och 88 procent räknas i dag som överfiskade. Journalisten och EU-parlamentarikern Isabella Lövin, som är författare till den prisade boken Tyst hav, anser ändå att det går att göra något åt de minskande fiskbestånden. Ja, det går att vändautvecklingen! Torsken i Östersjön kan fortfarande räddas, det räcker med ett
par, tre års torskfiskestopp och beståndet skulle vara uppe vid gränsen för försiktighetsprincipen igen. För ett par år sedan fanns det cirka 80 000 ton torsk i Östersjön, men har de senaste åren börjat återhämta sig. Vi skulle behöva minst 240 000 ton för att inte riskera en kollaps. Så sent som på 1980-talet fannsdet 700 000 ton torsk i Östersjön.
Utan fisken fungerar inte näringskedjan, människor är beroende av fisken, sälar och fåglar är också helt beroende av att det finns stora och starka fiskbestånd. Idag är det omöjligt att fiska med industriella metoder utan att skada sårbara ekosystem.
Dagens industrifiske hotar många fiskarter och en mängd andra organismer. Hela den marina näringskedjan och den miljö fisken lever i påverkas. Ett stort fiske av en art kan göra att andra arter ökar på ett onormalt sätt. Globalt har det industriella fisket lett till att 85 % av världens fiskbestånd är maximalt utnyttjade, överexploaterade eller kollapsade. Om det industriella fisket tilläts gå längre norrut, in i det tidigare skyddade arktiska områdena kommer både fiskbestånden, havsbottnarna och alla de djur som är beroende av fisken drabbas hårt.
I östersjön har minskningen av torskbeståndet inneburit en ökning av strömming och skarpsill, torskens stapelföda, vilket på så vis påverkar sammansättningen av väx-och djurplankton. Det finns också allt starkare bevis för att bottenstrålning ger upphov till stora fysiska och mer bestående skador på havsbottnarna. Strålningen stör bottenlevande djur och växter, samt krossar koraller och andra djur som kommer i deras väg. Torskens lekmöjligheter har försämrats utav syrebrist i djupvattnet. Denna syrebrist förekommer naturligt, men förhållandena har försämrats på senare år främst p.g.a. eutrofieringen. Den naturliga faktorn ligger i det dåliga utbytet av salta samt friska vattenmassor mellan Kattegatt och Östersjön genom Öresund
Skrivet av ettkilosocker, 2012-05-25 15:49
Kommentera: