Jag kryper där i askan fågel fenix född som ny
Cells kräck
Jävel. helt slut i kroppen
satt på rummet själv för att syster hade fest.
Försökte sy men det blev bara fel.
så kom suget och beroendet. det jag hatar mest av allt.
"om jag skär mej nu så behöver jag inte mera, gör det"
"nej gör inte det, det är ingen mening med det"
"jo gör det så blir allt bra"
jag vet inte varför det blev så nu denna gången.
Sen fick jag panik när jag satt på golvet, taket sjönk. Jag tittade inte ens på taket men jag kände hur det pressades mot ryggen. La mej ihopatryckt på golvet och försökte kväva paniken
"skär dej nu så försvinner det GÖR DET"
Började gråta hysteriskt men försökte att inte gråta, ingen fick se mej så. Tillslut var rummet som en box runt mej.
Låg hopkurad gråtandes med panik. Det var jättesvårt att lugna mej själv, sist jag drabbades av panik när jag satt hos syster så började jag gråta så hysteriskt att jag inte fick luft och fick kramp i kroppen.
Om jag fick det nu skulle jag sluta andas helt för jag kan inte stoppa det själv.
Vågade inte öppna ögonen på tio minuter, tänk om jag verkligen var instängd i en låda, hur skulle jag ta mej ut?
tillslut vågade jag öppna ögonen. det var som vanligt rummet, stort och sådär.
Jag hatar mitt beroende, jag har lovat mej själv att inte skära mer, men det är så svårt. Om jag skurit mej direkt hade jag sluppit min jävla cellskräck.
Jag orkar inte att det är så det tar för mycket av mej.
Helt slut nu
Skrivet av evelyne, 2006-04-15 23:45
hej, är det du som är min ångestsyster? ^^ på änglaspråk, säger man så..
Skrivet av jasmine, 2006-04-24 17:27