Fakespears blogg

Det var ungefär 1,5 år sedan jag var här senast och det var bra precis 5 år sedan som jag var här första gången. Bor på samma hotell som första gången, casinot Star City så det kändes lite nostalgiskt att gå genom casinot. Sedan måste jag väl passa på att bo på casino då jag har några kollegor och vänner som är i Las Vegas denna vecka.

Började mitt besök i Sydney med att svida om och bege mig på 35-årsfest. En kollega fyller 35 idag så han hade fest igår. Jag höll igång ovanligt bra och blev nog lite för onykter.

Nu väntar en soft och ledig dag då jag ska ströva omkring lite och ta det allmänt lugnt, dessutom är jag ju bakis.

Fast det skulle jag inte insåg jag precis då jag insåg hur mycket det regnar, det fullständigt öser ner.

Previously
Previously
Previously

Utan att ta av sig skorna så promenerade hon in i vardagsrummet och satte sig i snurrfåtöljen. Hon som alltid brukade avsky den fåtöljen och han som hade den som sin favoritfåtölj. En av de få saker som var från hans sida då de flyttade ihop för knappt tre år sedan.

Hon väntade på att han skulle sätta sig i soffan innan hon vände fåtöljen åt hans håll. "Hej, välkommen till oss" började hon, fortfarande likblek och fortfarande med rädsla i sina ögon. Han funderade vad hon hade funderat ut, hon kunde väl inte ha planerat någonting? Hur seriös var hon med sina ord om självmord? Sedan vred hon fåtöljen mot honom och började prata med gråten i halsgropen.

"Det var här vi bodde, här vi älskade och här vi skrattade. Det finns nog ingen som förstått mig, aldrig någonsin. Jag tycker alltid jag varit enkel, det enda jag velat är att vara...

Previously
Previously

De satt tysta en lång stund. Endast sorlet av de andra gästerna på Mosebackes uteserverings hördes och ett och annat tut från en arg bilist på Stadsgårdsleden. Han fortsätte att dricka av sin Ramlösa men hon var fortfarande likblek och rörde inte en min.

Plötsligt reste hon sig och sade med sprucken röst "Följ med, jag kan inte sitte här". Hon lämnade sin orörda Ramlösa och han följde försiktigt med. Det var med raska steg hon gick nedför Östgötagatan och såg sig knappt omkring då hon passerade Folkungagatan utan gick rakt ut i vägen. Hon gick precis som att ingenting annat fanns i världen och flera människor var tvungna att akta sig och en bil var tvungen att tvärbromsa på Bondegatan.

Hon vek av på Skånegatan och gick den väg som de båda gått så många gånger. Vägen mot deras gemensamma lägenhet. Lägenheten som han inte besökt de senaste två månaderna efter "den där natten". Han tvekade...

Previously

... Han sneddade över Medborgarplatsen och kände sig iakttagen av alla människor som satt i vårsolen och njöt. Han stannade upp vid Götgatan och tittade sig omkring utan att se vart hon hade tagit vägen. Han var dock tämligen säker på vart hon var på väg och fortsatte upp mot Götgatspuckeln.

Han nådde fram till henne precis vid nedgången till Tunnelbanan och tog tag i hennes arm. Hon var alldeles likblek och rörde inte en min av hans närvaro. Utan att fundera tog de bestämda steg upp mot Mosebacke. Det var ju där de sågs för första gången, för bra precis fyra år sedan. Han beställde två Ramlösa innan de satte sig ned vid ett av borde längre bort. Öl var inte att tänka på i detta tillstånd, även om det säkert skulle lindra smärtan tillfälligt. Det var ganska lugnt så här på förmiddagen så det var inte särskilt svårt att hitta ett bord. Hon hade fortfarande inte rört en min och var fortfarande likblek. Han tog en klunk av Ramlösan och betraktade...

Han satt ensam kvar på bänken. Hennes ord ekade i hans skalle, men han förstod ingenting. Vad var det hon precis hade sagt? Han nöp sig i kinden och framkallade orden, "olycklig", "självmord". Han torkade tårarna från kinderna och resten sig snabbt och sprang efter henne...

Det är intressant att gå på staden en morgon efter en festkväll. Stockholm är inte en stad som är speciellt bra på att städa efter sig. Det ligger drivor med cigarettfimpar bredvid krogarna och då man går genom den Gula gången så förstår man namnet, och det beror inte på de gula kakelplattorna som finns efter väggarna.

Passerade stället där det var en misshandel natten till fredag, blodet låg fortfarande kvar på marken och folk hade trampat i det så det var fullt av fotavtryck runtomkring. Härligt.

Lite längre upp på gatan hittar man två nya spyor i en port, det verkar som det var en och annan som fick sig en öl för mycket.

Jag bestämde mig ganska sent att inte åka hem till Kramfors över påsk. Det gjorde att påsken blev väldigt annorlunda. Åt t.ex. mitt första påskgodis ikväll då en kompis kom förbi och såg på film och något ägg eller sill har jag inte fått i mig heller.

Så vad gör man då man hamnar i Stockholm en påsk? Torsdagen började med att jag ändå lämnade staden. Begav mig till Uppsala och åt middag med en kompis och kollega samt tog några öl på en pub. Riktigt trevligt, det gör jag gärna om. Jag gillar Uppsala, ibland kanske mer än Stockholm.

Fredagen var nog den bästa dagen. Vaknade ganska tidigt och begav mig ut på en lång promenad i solen. Det var riktigt varmt, säkert 15 grader. Sedan hamnade jag på ett café ute i solen med en kompis. Vi satt där säkert 4 timmar och drack 6 koppar kaffe och spanade på 10-poängare. Riktigt härligt. Sedan på kvällen blev det middag på Koh Phangan och utgång på...

Nu då det är kväll och du lagt dig...

"Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag"