Norrlänning numera bosatt på Södermalm i Stockholm. Skriver om det som är värt att skriva och lite till. Skarvar gärna i kanterna och provocerar de som vill bli provocerade. Mår dock bäst av en kram.
Efter att ha blivit kallat "Tok" två gånger idag så började jag fundera lite. Eller funderandet kring detta har funnits ett tag och jag har på sistone blivit kallad för "Knepig", "Konstig", "Knasig", "Komplex", "Tok", "Speciell", "Galning" lite för många gånger för att jag ska tro att det är något normalt.
Jag kanske är en "Tok" ändå, en sådan som Östby-Nisse? Vad han en Tok eller var han bara som så många andra vill vara, men inte törs? Jag håller mig dock fortfarande innanför samhällets ramar för en Tok. Jag har ett jobb, jag har en lägenhet och jag betalar mina räkningar. Och viktigast av allt, jag samlar inte burkar på stan eller predikr om något fasansfullt. Fast jag vet att vi har kontakt med aliens, och jag fantiserar om att bli Abducted. Så det kanske bara är en tidsfråga innan samhället klassat mig som en Tok också.
Frågan är om jag ska vara rädd för det? Jag kanske skulle må jättebra av att få vara en Tok...
Visa hela (1 kommentar)
Det var ju det där med kläder och klädstilar. Nu som ganska nyss kommen till Sydney i Australien får jag såklart se hur Australiensarna klär sig. Idag kände jag mig som en riktig Australiensare då jag gick utefter Darling Harbour. Shorts och t-shirt och omatchande skor. Det enda som saknades var hatten. Hatt som jag väldigt gärna har, men den tog för stor plats i resväskan. Hatt är kanske det bästa med klädstilen i Australien, dock gillar jag inte typiska Australiensiska hattar och inte heller kläderna tillsammans med hattarna här i Australien.
Jag är helt galen i hattar, och ser jag en person i Stockholm iklädd hatt så blir jag kär i honom/henne. Fler borde ha hatt, för man blir lite extra snygg bara man tar på sig en hatt. Mitt självförtroende höjs helt klart av ta på mig hatten. Det är sällan jag ser en person som bär hatt som inte är snygg. Dock kan det bero på att det fortfarande inte är helt okej att ha hatt, vilket gör att de som törs ha hatt klär sig snyggt i övrigt, eller har en stil där hatt...
Visa hela (0 kommentarer)
Det var ungefär 1,5 år sedan jag var här senast och det var bra precis 5 år sedan som jag var här första gången. Bor på samma hotell som första gången, casinot Star City så det kändes lite nostalgiskt att gå genom casinot. Sedan måste jag väl passa på att bo på casino då jag har några kollegor och vänner som är i Las Vegas denna vecka.
Började mitt besök i Sydney med att svida om och bege mig på 35-årsfest. En kollega fyller 35 idag så han hade fest igår. Jag höll igång ovanligt bra och blev nog lite för onykter.
Nu väntar en soft och ledig dag då jag ska ströva omkring lite och ta det allmänt lugnt, dessutom är jag ju bakis.
Fast det skulle jag inte insåg jag precis då jag insåg hur mycket det regnar, det fullständigt öser ner.

Visa hela (0 kommentarer)
Previously
Previously
Previously
Utan att ta av sig skorna så promenerade hon in i vardagsrummet och satte sig i snurrfåtöljen. Hon som alltid brukade avsky den fåtöljen och han som hade den som sin favoritfåtölj. En av de få saker som var från hans sida då de flyttade ihop för knappt tre år sedan.
Hon väntade på att han skulle sätta sig i soffan innan hon vände fåtöljen åt hans håll. "Hej, välkommen till oss" började hon, fortfarande likblek och fortfarande med rädsla i sina ögon. Han funderade vad hon hade funderat ut, hon kunde väl inte ha planerat någonting? Hur seriös var hon med sina ord om självmord? Sedan vred hon fåtöljen mot honom och började prata med gråten i halsgropen.
"Det var här vi bodde, här vi älskade och här vi skrattade. Det finns nog ingen som förstått mig, aldrig någonsin. Jag tycker alltid jag varit enkel, det enda jag velat är att vara...
Visa hela (3 kommentarer)
De satt tysta en lång stund. Endast sorlet av de andra gästerna på Mosebackes uteserverings hördes och ett och annat tut från en arg bilist på Stadsgårdsleden. Han fortsätte att dricka av sin Ramlösa men hon var fortfarande likblek och rörde inte en min.
Plötsligt reste hon sig och sade med sprucken röst "Följ med, jag kan inte sitte här". Hon lämnade sin orörda Ramlösa och han följde försiktigt med. Det var med raska steg hon gick nedför Östgötagatan och såg sig knappt omkring då hon passerade Folkungagatan utan gick rakt ut i vägen. Hon gick precis som att ingenting annat fanns i världen och flera människor var tvungna att akta sig och en bil var tvungen att tvärbromsa på Bondegatan.
Hon vek av på Skånegatan och gick den väg som de båda gått så många gånger. Vägen mot deras gemensamma lägenhet. Lägenheten som han inte besökt de senaste två månaderna efter "den där natten". Han tvekade...
Visa hela (0 kommentarer)
... Han sneddade över Medborgarplatsen och kände sig iakttagen av alla människor som satt i vårsolen och njöt. Han stannade upp vid Götgatan och tittade sig omkring utan att se vart hon hade tagit vägen. Han var dock tämligen säker på vart hon var på väg och fortsatte upp mot Götgatspuckeln.
Han nådde fram till henne precis vid nedgången till Tunnelbanan och tog tag i hennes arm. Hon var alldeles likblek och rörde inte en min av hans närvaro. Utan att fundera tog de bestämda steg upp mot Mosebacke. Det var ju där de sågs för första gången, för bra precis fyra år sedan. Han beställde två Ramlösa innan de satte sig ned vid ett av borde längre bort. Öl var inte att tänka på i detta tillstånd, även om det säkert skulle lindra smärtan tillfälligt. Det var ganska lugnt så här på förmiddagen så det var inte särskilt svårt att hitta ett bord. Hon hade fortfarande inte rört en min och var fortfarande likblek. Han tog en klunk av Ramlösan och betraktade...
Visa hela (1 kommentar)
Han satt ensam kvar på bänken. Hennes ord ekade i hans skalle, men han förstod ingenting. Vad var det hon precis hade sagt? Han nöp sig i kinden och framkallade orden, "olycklig", "självmord". Han torkade tårarna från kinderna och resten sig snabbt och sprang efter henne...
Visa hela (0 kommentarer)
Det är intressant att gå på staden en morgon efter en festkväll. Stockholm är inte en stad som är speciellt bra på att städa efter sig. Det ligger drivor med cigarettfimpar bredvid krogarna och då man går genom den Gula gången så förstår man namnet, och det beror inte på de gula kakelplattorna som finns efter väggarna.
Passerade stället där det var en misshandel natten till fredag, blodet låg fortfarande kvar på marken och folk hade trampat i det så det var fullt av fotavtryck runtomkring. Härligt.
Lite längre upp på gatan hittar man två nya spyor i en port, det verkar som det var en och annan som fick sig en öl för mycket.
Visa hela (0 kommentarer)





