Fakespears blogg

Så här borde man lägga upp alla söndagar, för det gör dem bra. Att ha en lugn inbokning på kvällen och en massa d0nande under dagen. Det där donandet under dagen brukar alltid finnas, problemet är avsaknande av deadline. Har man en deadline som man ser fram emot så brukar iaf jag komma mig för att fixa saker.

Om donandet innehåller småpyssel i hemmet och inbokningen är ett besök av en vän, då är det som bäst. Så har det varit idag och jag är supernöjd med söndagen.

Fick höra en ganska rolig kommentar idag av vännen som kom över på besök. "Det bästa tecknet på att du är en riktigt bra vän, det är att jag lämnar en film med Orlando Bloom för att träffa dig". Så jag var tvungen att återgälda den stora vänskapstecknet och bjöd på Makaronipizza och efter det såg vi Pirates of the caribbean - Dead man's chest. Där vet ni ju vilken skådespelare som är med?

Så tänkte jag även göra nästa söndag. Då är jag dock bortbjuden på middag, men jag har iaf en positiv sak att se fram emot.

Receptet för en perfekt...

Vad hände egentligen igår? Vi som bara skulle spela lite Guitar Hero. Det blev nåt helt annat, även om vi spelade en del.

Intressant att studera människor i grupp då de blivit lite onyktra och intressant att studera de man känner så väl hur de reagerar på vissa situationer. Konstiga händelser som skedde igår och som för de flesta är helt bortglömda idag. Imperiet är fortfarande ett schysst ställe, trots att jag knappt blev insläppt den andra gången. Var dock efter stängningsdags.

Fullt upp idag, födelsedagskalas och utflyttningsmiddag, så jag har bara hunnit diska hälften av disken så jag måste väl anse mitt nyårslöfte som brutet. Fast nu är det bara glasen kvar. Man kan dock undra varför man behöver 24 glas på 6 personer då några dricker öl ur flaska? Det 25:e glaset var fullt av vin och slogs sönder så lämpligt så mycket av innehållet hamnade på gardinen. Det är ju nästan värre än gubbarna på dans som torkar bort svetten under armarna på gardinerna.

Oh, det står ett 26:e glas bland mina...

Det blev en grabbig onsdagsmiddag denna onsdag. 2 kollegor var här på besök och det blev ganska grabbigt snack och slutade med att vi tittade på bilder på PS3:an.

Det var annars riktigt trevligt och man lär ofta känna kollegor mycket bättre påen middag så här utanför jobbet. Även om det inte var omöjligt att hålla oss helt från jobbsnack.

Maten hade jag gjort förut, men jag ville ju ha den vegetariska spenatlasagnen och kändes bra då jag hade en vegetarian på onsdagsmiddag.

Senaste dagarna har varit omtumlande, testerna med Sydney, lillebror och andra saker. Fast på det stora hela så har det varit bra med mig. Ser fram emot helgen, att träffa lite nya människor.

Du ska veta att du är bäst!

Fick en artikel/blogg skickad till mig häromdagen som fick mig att tänka till. Artikeln handlar om Anti-kramar behöver gå i terapi. Det är en kvinna som skriver och frågar och undrar om det är normalt att de skall krama okända medlålders män istället för att skaka i hand.

Speciellt gillar jag citatet "är liten och kort och nästan kvävs när stora män vill trycka en mot sin mage". Det kanske är så jag upplevs av de personer som inte tycker om att krama mig, som jag kallar dåliga på att kramas. Det har inte slagit mig innan att de kanske inte vill krama mig. För jag förväntar mig att om du inte vill kramas med mig, så säger du till.

Har dock råkat ut för det på sistone, att en person inte velat ge mig en kram. Nu har jag börjat märka det utan att fråga först. Dock förstår jag väl inte riktigt varför man vill kramas ena dagen och inte andra. Fast vissa vill ju bara ha sex ibland oxå, så det kanske är...

...och sedan ännu jobbigare.

Det finns tillfällen i livet då man blir påmind om vad som egentligen är viktigt. Trots att jag knappt känner de drabbade så blir jag väldigt berörd av händelserna. Att händelserna är miltals bort och jag knappast är bland de närmaste gör att man får fundera en del. Fast jag har inte grubblat så mycket, men visst ägnar man de drabbade en tanke då och då.

Så idag då jag fick möjlighet att hjälpa till lite så kändes det självklart att offra den timme som det krävdes. Fick träffa en ganska sliten och frånvarande man som gjorde att egentligen ville man bara ge honom en kram. Fast det tordes jag inte.

Lite positiva nyheter har kommit i helgen iaf, både från bror och syster. Även om brorsan oroade mig lite, vi får se vad som händer där imorgon.

"- En storstadsidyll har också sina baksidor
Det här é min reflektion

Mina steg bär mig fram genom cementklädda golv, fuktig betong,
en sönderslagen vaktkur på en övergiven perrong
Inga steg ingen gång, varken sus eller sång
Min gamla själ har byggt ett tillfälligt hus av en kartong
Med några tidningar som skydd, för att hålla upp temperaturen
Neonljuset värmer tunnelbanestrukturen
Känner trycken från tågen, det blåser mot pannan
Regnklädda vagnar glider in och sen stannar
Högt i lokalen hörs den sista signalen,
när allt har försvunnit går jag ut på trottoaren
Längs betongblock, trasiga väggar och murbruk
70-tals institutioner, stora sjukhus
Korthus av sten, men som är byggda på sand
Packa ihop oss i en hög så vi kan bo på varann
Samma grå ton, jag vandrar i en grå zon
Timmar drar mig fram, det pumpar stad i mina ådror
Luften är tung, bitter smak i min mun
Och i den fulaste miljön finns en vacker slum
När solen står som högst kan jag skymta det vackra
Men precis...

Trots att vi aldrig träffats
och jag knappt dig känner,
så finns mina tankar hos dig
och dina vänner

”Jag ska ta mig från botten
till toppen
på min egen hand
i detta land
Gud det var inte meningen att bli langare
men jag kunde inte stå emot längre”

Den här dikten publicerades i en artikel i Metro häromdagen. Det var en del i bevisningen mot en person som står åtalad för knarklangning.

Jag tycker det känns lite konstig att dikter skulle stå som bevis. Det innebär ju att då/om de hittar narkotika hemma hos mig så kan de anklaga mig för lagning iom att jag har skrivit denna dikt.