Fakespears blogg

För första gången i historien så har jag haft onsdagsmiddag med en helt okänd person. Jag hade bjudit en kollega som tog med sig en kompis till honom. Var nog första gången jag hade riktigt matlagningsångest och brist på fantasi. Det var nog lite för mycket krav och löften, så receptet slutade iaf till slut på detta. Efter 11 bedrövelser och 10 sorger under matlagningen och en spis täckt av sås så såg det riktigt illa ut. Jag skyller på er som får för sig att messa mig då jag måste laga onsdagsmiddag. Dock så löste det sig till slut och det blev riktigt bra, om än lite såsig.

Senaste veckan har varit riktigt bra. Det har varit kul att börja jobba igen och kul på jobbet. Har inget planerat för helgen, men trots att det är onsdag så känns det inte jobbigt. Vad borde jag hitta på i helgen?

Har tänkt det ska hända saker i år. Dvs verkligen hänga på och göra saker då det händer saker. Hoppas att fler börjar göra som jag och ordna saker och komma med förslag att man borde göra saker. Det har börjat bra, två biofilmer har jag sett redan och idag fick jag skratta en väldans mycket då vi såg hur man gör en porrfilm. Dessutom har jag blivit hembjuden på en filmkväll, tack, och var på Fight Club i fredags, tack igen. Det var definitivt nåt jag skall återvända till, blev lite småkär i Svedberg & the Hillside Stranglers.

Dock har ju de stora sakerna knappt börjat, men det kräver lite mer framförhållning för det. Inbokade är dock några saker, ska och se Veronica Maggio i slutet av mars på Cirkus. Sedan har jag blivit tillfrågad om en grabbresa till Krakow i april/maj. Den hänger jag...

Läste en insändare i Metro häromdagen om att det bara var olyckliga personer som bloggar. Om man kollar runt lite slumpmässigt så kan det ligga något i det han skriver. Många använder ju sin blogg till att skriva av sig och då man mår dåligt så kan det vara jättebra terapi att skriva ned sina tankar och åsikter. Sedan att man publicerar det på nätet är väl en annan femma, men alla är vi väl smygexhibitionister.

Sedan finns det ju väldigt många bloggar med ett tema, såsom matbloggar och politiska bloggar. De bloggar som jag har svårast för är dock bloggar som ägnar sig åt att häckla andra. Sådana läser jag väldigt sällan, men kan faktiskt under mina svaga stunder faktiskt skriva sådana. Fast jag är definitivt inte en sån som lever efter vad han lär. Dock brukar jag försöka att inte ha med namn.

Sådär då var det dags att fira av julen med en onsdagsmiddag. Ni som känner mig undrar nog vad 17 jag hittat på med julmust för jag gillar ju inte julmust. Som jag ibland brukar säga, "Gud skapade Julmust då han hatade Sverige". Jagf har alltid avskytt Julmust och det är verkligen den dryck som jag är villig att flytta från Sverige för. Tur att den bara finns några gånger per år och att man med enkelhet kan klara sig undan numera. Annat var det förut då blev man torterad med julmust och jag kommer för alltid att ha hemska minnen förknippade till julmust. Här är de värsta minnena.

3. Julmaten på julaftonen har alltid haft en negativ känsla hos mig. Den dagen skall det vara fint och julmusten hälls upp i tillbringare. Då blir lukten av julmust än värre och den verkligen sprids i rummet. Med den lukten har jag genomlevt de flesta julaftonsmiddagar. Som tur är har de lärt sig att servera mig Cola nuförtiden, så jag behöver inte be om nåt annat...

Har ägnat en timme åt att läsa igenom en före detta kollegas blogg och måste erkänna att jag är helt slut. Har vetat om bloggen länge och vetat vad den handlat om, men inte varit i rätt sinnesstämning förrän nu för att läsa den.

Finns nog sällan skilsmässor som inte är jobbiga, men det känns som dessa är lite utöver det vanliga. Dock måste man ju erkänna att man beundrar personer som tar sig igenom sådana här jobbiga tider. Det man kan se av de som tar sig igenom svåra saker är att de växer av det och blir starkare och får kanske en lite annan syn på livet. Sedan kanske det tar olika lång tid innan såren är läkta och man står där på toppen starkare än någonsin tidigare.

Man kan ju oxå göra helt fel sak. Gräva ned sig, djupare och djupare och bli den ständigt deprimerade människan som aldrig får se lyckan igen. Det där beror helt på person, jag är en person som med lätthet skulle kunna gräva ned mig i den negativa spiralen som slutar med ganska mycket olycka....

En del dagar blir jag jäkligt förbannad på min hjärna. Oftast blir jag förbannad på att jag kom ihåg allt hon sa, de där orden för så länge sedan som får mig att må så dåligt eller får mig att tänka de där konstiga förvirrande tankarna.

Ibland förstår jag inte på min hjärna för att du lägger de där onödiga detaljerna på minnet. Vad vänner har sagt, vart den där skruvmejseln på jobbet egentligen ligger eller hur Kentas tröja såg ut då han var med i Melodifestivalen.

Sedan glömmer jag ju bort en massa saker jag borde veta. Typ saker jag borde göra på jobbet eller personer jag borde höra av mig till.

Om man ska meddela mig någonting som du vill att jag skall komma ihåg, se till så att du säger det. Ord som jag sedan skriver ned är det bästa sättet att meddela någonting för mig som jag skall förstå. Att skriva saker till mig är inte alls lika bra. Därför blir jag så irriterad på alla som tror jag ska komma ihåg det de skrev i brevet (som jag knappt läste). Det sämsta sättet är att ge mig en pryl för...

Har ikväll varit på middag och filmkväll i Asp-hooden. En riktigt trevlig tillställning med god mat, okej filmer och trevligt sällskap. Det blev tre filmer, förs började vi med att se Bad Santa då vissa av oss klagade på att det funnits så mycket annat under julen så julfilmerna hade missats. Riktigt bra julfilm för julstämningen och Lauren Graham (mamman i Gilmore Girls) är precis som jag vill ha henne. Sedan kan man ju undra vem Billy Bob Thornton är lik?

Efter det var det Crank som jag inte sett förut. Riktigt schysst rulle med mycket action. Definitivt någonting för Kramforskillarna om de inte sett den.

Efter det sa tjejerna i sällskapet att det varit för grabbiga filmer. Och då diskussionen gled in på snoppar i filmer så blev det såklart tal om Sex and the city. Det började med att den...

Har precis haft en lång middagsdiskussion med många kloka ord. Jag och en kompis lagade Stockholmschili efter att sprungit runt på Söder och letat högrev som galningar utan att finna. Det gjorde att vi var överhungriga då det var matdags.

Fast både innan, under och framförallt efter pratade vi om det som hänt på sistone och vad man kan göra åt det. Några enkla ord jag fick upprepande höra var "Vilken känsla vill du ha?" som jag tidigare hört av Kjell. Någonting jag definitivt borde tänka mer på.

Annars var det en kväll med mycket positiv energi även om det förekom en del ångest oxå.

Fick det här mailet tidigare idag, vilket gjorde mig jätteglad. Nu vet jag vad jag ska göra på trettondagsaftonen. Det lönar sig ibland att bjuda vänner på mat.

"M raring,

Vill du komma på middag nu på måndag här hemma hos oss?..."