Fakespears blogg

Trots att vi aldrig träffats
och jag knappt dig känner,
så finns mina tankar hos dig
och dina vänner

”Jag ska ta mig från botten
till toppen
på min egen hand
i detta land
Gud det var inte meningen att bli langare
men jag kunde inte stå emot längre”

Den här dikten publicerades i en artikel i Metro häromdagen. Det var en del i bevisningen mot en person som står åtalad för knarklangning.

Jag tycker det känns lite konstig att dikter skulle stå som bevis. Det innebär ju att då/om de hittar narkotika hemma hos mig så kan de anklaga mig för lagning iom att jag har skrivit denna dikt.

För första gången i historien så har jag haft onsdagsmiddag med en helt okänd person. Jag hade bjudit en kollega som tog med sig en kompis till honom. Var nog första gången jag hade riktigt matlagningsångest och brist på fantasi. Det var nog lite för mycket krav och löften, så receptet slutade iaf till slut på detta. Efter 11 bedrövelser och 10 sorger under matlagningen och en spis täckt av sås så såg det riktigt illa ut. Jag skyller på er som får för sig att messa mig då jag måste laga onsdagsmiddag. Dock så löste det sig till slut och det blev riktigt bra, om än lite såsig.

Senaste veckan har varit riktigt bra. Det har varit kul att börja jobba igen och kul på jobbet. Har inget planerat för helgen, men trots att det är onsdag så känns det inte jobbigt. Vad borde jag hitta på i helgen?

Har tänkt det ska hända saker i år. Dvs verkligen hänga på och göra saker då det händer saker. Hoppas att fler börjar göra som jag och ordna saker och komma med förslag att man borde göra saker. Det har börjat bra, två biofilmer har jag sett redan och idag fick jag skratta en väldans mycket då vi såg hur man gör en porrfilm. Dessutom har jag blivit hembjuden på en filmkväll, tack, och var på Fight Club i fredags, tack igen. Det var definitivt nåt jag skall återvända till, blev lite småkär i Svedberg & the Hillside Stranglers.

Dock har ju de stora sakerna knappt börjat, men det kräver lite mer framförhållning för det. Inbokade är dock några saker, ska och se Veronica Maggio i slutet av mars på Cirkus. Sedan har jag blivit tillfrågad om en grabbresa till Krakow i april/maj. Den hänger jag...

Läste en insändare i Metro häromdagen om att det bara var olyckliga personer som bloggar. Om man kollar runt lite slumpmässigt så kan det ligga något i det han skriver. Många använder ju sin blogg till att skriva av sig och då man mår dåligt så kan det vara jättebra terapi att skriva ned sina tankar och åsikter. Sedan att man publicerar det på nätet är väl en annan femma, men alla är vi väl smygexhibitionister.

Sedan finns det ju väldigt många bloggar med ett tema, såsom matbloggar och politiska bloggar. De bloggar som jag har svårast för är dock bloggar som ägnar sig åt att häckla andra. Sådana läser jag väldigt sällan, men kan faktiskt under mina svaga stunder faktiskt skriva sådana. Fast jag är definitivt inte en sån som lever efter vad han lär. Dock brukar jag försöka att inte ha med namn.

Sådär då var det dags att fira av julen med en onsdagsmiddag. Ni som känner mig undrar nog vad 17 jag hittat på med julmust för jag gillar ju inte julmust. Som jag ibland brukar säga, "Gud skapade Julmust då han hatade Sverige". Jagf har alltid avskytt Julmust och det är verkligen den dryck som jag är villig att flytta från Sverige för. Tur att den bara finns några gånger per år och att man med enkelhet kan klara sig undan numera. Annat var det förut då blev man torterad med julmust och jag kommer för alltid att ha hemska minnen förknippade till julmust. Här är de värsta minnena.

3. Julmaten på julaftonen har alltid haft en negativ känsla hos mig. Den dagen skall det vara fint och julmusten hälls upp i tillbringare. Då blir lukten av julmust än värre och den verkligen sprids i rummet. Med den lukten har jag genomlevt de flesta julaftonsmiddagar. Som tur är har de lärt sig att servera mig Cola nuförtiden, så jag behöver inte be om nåt annat...

Har ägnat en timme åt att läsa igenom en före detta kollegas blogg och måste erkänna att jag är helt slut. Har vetat om bloggen länge och vetat vad den handlat om, men inte varit i rätt sinnesstämning förrän nu för att läsa den.

Finns nog sällan skilsmässor som inte är jobbiga, men det känns som dessa är lite utöver det vanliga. Dock måste man ju erkänna att man beundrar personer som tar sig igenom sådana här jobbiga tider. Det man kan se av de som tar sig igenom svåra saker är att de växer av det och blir starkare och får kanske en lite annan syn på livet. Sedan kanske det tar olika lång tid innan såren är läkta och man står där på toppen starkare än någonsin tidigare.

Man kan ju oxå göra helt fel sak. Gräva ned sig, djupare och djupare och bli den ständigt deprimerade människan som aldrig får se lyckan igen. Det där beror helt på person, jag är en person som med lätthet skulle kunna gräva ned mig i den negativa spiralen som slutar med ganska mycket olycka....

En del dagar blir jag jäkligt förbannad på min hjärna. Oftast blir jag förbannad på att jag kom ihåg allt hon sa, de där orden för så länge sedan som får mig att må så dåligt eller får mig att tänka de där konstiga förvirrande tankarna.

Ibland förstår jag inte på min hjärna för att du lägger de där onödiga detaljerna på minnet. Vad vänner har sagt, vart den där skruvmejseln på jobbet egentligen ligger eller hur Kentas tröja såg ut då han var med i Melodifestivalen.

Sedan glömmer jag ju bort en massa saker jag borde veta. Typ saker jag borde göra på jobbet eller personer jag borde höra av mig till.

Om man ska meddela mig någonting som du vill att jag skall komma ihåg, se till så att du säger det. Ord som jag sedan skriver ned är det bästa sättet att meddela någonting för mig som jag skall förstå. Att skriva saker till mig är inte alls lika bra. Därför blir jag så irriterad på alla som tror jag ska komma ihåg det de skrev i brevet (som jag knappt läste). Det sämsta sättet är att ge mig en pryl för...