Fakespears blogg

Det här året började inte på bästa sätt och fjolårets nyårsfest var till en början mysig men slutade inte så kul. Då diskuterade jag med en av mina bästa vänner om nästa nyår och att då skulle han ordna en bra fest. Det kan läsas om i denna blogg. Nu är det bara knappt två månader kvar av 2008 och för några veckor sedan kom inbjudan.

En stilfull inbjudan levererad vid 22.30 i brevlådan en onsdag kväll (efter en trevlig middag med nyårsgeneralens fru).

Nyårsfesten, New Year Royale kommer att äga rum. Kul med James Bond tema och kul med en riktigt stor fest med många vänner. Jag tror och hoppas man kan stifta en hel del nya bekantskaper då designen av festen varit sådan. Hoppas att lite långväga gäster kommer. Jag har en plan, men den är inte riktigt definitiv. Sedan har jag inte fattat om min extra gäst definitivt tackat ja så att jag kan anmäla oss och betala, men...

Man får höra mycket innan öronen ramlar av sägs det ju. Tiden i Barcelona börjar lida mot sitt slut och det är bara en dag kvar, kanske den mest intensiva. Min resekompanjon har fått en massa pluspoäng iaf, även om jag fått höra både det ena och det andra. En sak jag fått höra är problemet jag har av att prata till punkt, jag slutar ofta meningen efter verbet. Det är ett känt problem jag lider av och kan lösa det om jag koncentrerar mig på en sak i taget. Jag är ju trots allt man.

Dock är det inte första gången jag hör det och jag har från andra fått höra att jag även är alldeles för kryptisk och svår. Jag är lite kryptisk och svår, även om jag är ett lättläst blad om man törs öppna boken, vilket alldeles för få törs.

Mina bloggar är både kryptiska och svåra, men samtidigt är det ju där jag får ut mitt exhibitionistiska jag och berättar mina hemligheter. Det är ju faktiskt publikt, och jag vet både att min mamma och mina vänner läser denna blogg. Jag kan faktiskt inte tala klarspråk i allt jag...

Sådär, nu är man på plats i Barcelona igen. Allt är nästan som det var föut, fast nu med lite mera lust. Spanjorerna är dåliga på engelska och man kan fortfarande bli mätt på Tapas.

Det är dock alldeles för tidigt att kliva upp klockan 05.00 då man ska med morgonflyg sådär. Det märks på en hela dagen och man kanske inte varit supereffektiv.

Dagens höjdpunkt kom nog då jag checkat in på rummet och strax därefter knackade det på. Där stod en ensam röd ros i en vas och ett sött litet meddelande. Betydelselöst på det stora hela, men uppskattat för stunden. Tack!

Fick en idé i början av veckan att ordna en lördagsmiddag. Det var dock inte det enklaste då jag inte ville ordna den hemma hos mig. Lite mutor och dammsugning av värdinnans lägenhet gjorde dock susen och vi blev fem stycken som åt en mycket trevlig middag på lördagskvällen. Halva poängen var dock matlagningen och den får vi nog godkänt på. Till förrätt var det en enkel avokadosoppa med kräftstjärtar. Den var okej, men kanske lite för sur. Huvudrätten var chipspanerad (ja, du läste rätt, chips) kyckling och bakad potatis. Med lite såser till så var det väldigt lyckat. Efterrätten var oxå den enkel, en väldigt kladdig kladdkaka med marshmallows och glass.

Vinet och champagnen som serverades gick åt och spåren av middagen idag är mest huvudvärk. Det var dock riktigt trevligt även om det hände lite konstiga saker.

Det har varit mycket på tapeten på sistone om just misshandel och hustrumisshandel. Främst är det den kände artisten som det skrivits många spaltmeter om. Om han nu har gjort det låter vi vara osagt, men vare sig det är sant i detta fall eller ej så vet jag att det händer andra. Lika dåligt mår jag varje gång jag hör om detta och jag har bekanta som har berättat att de blivit misshandlade av sina respektive. Hemskt tycker jag, men vad jag vet så har alla kommit ut från relationerna, även om det inte alltid var så lätt.

Jag kan förstå att man blir riktigt arg och förbannad. Jag är själv en sådan som ibland lever med känslorna på utsidan och visst blir jag både arg, förbannad och ledsen. Sedan är det kanske lätt att slå den som är närmast. Jag har dock aldrig gjort det och hoppas för min egen och andras skull att jag aldrig...

Snaste kvällarna/nätterna så har mitt kontor fått objudna gäster, eller en objuden gäst. I torsdags då jag lämnade kontoret så var allt i sin ordning, men då jag kom till jobbet på fredag morgon var det mesta på kontoret annorlunda.

Mina 2 par tofflor var gömda, det stod tre papperskorgar i rummet, sakerna på skrivbordet var omflyttade. John Fogertyskivan var i cd:n med väldigt hög volym. Min kalender var nedtecknad med events och det låg ett vikt A4 på mitt skrivbord, på framsidan var det något som såg ut som ett hjärta och inuti var det en Kram-smiley (Sorry att jag inte tagit några bilder, men det var tidigt på morgonen).

Delar av min fredag gick åt att fundera på vad det egentligen var för budskap i det, och jag fick några hintar om "The Big Picture" som jag nämnde i gårdagens blogg.

Imorse då jag kom till kontoret hade någon varit där igen. Alla mina badgar som jag har haft på/hos mässor/kunder var upphängda i taket. Tofflorna var gömda igen och...

I helgen har det varit SSK, eller Stcokholms Spelkonvent. Som så många andra bra helger så började det med middag i Bergshamra, sedan bar det sig av till Blommenbergsskolan vid Trekanten. Där vankades det Mutant och jag jag fick passande för dagen (då jag bar rock och hatt) spela ganstern Bosse som var en IMM. Uppdraget var enkelt, att skydda Johanna. Det var dock lättare sagt än gjort, och då Bosse blev kär i den vackra Johanna och satt med rabarbersvaj så märkte han inte killarna i ishockeymasker som stormade byggnaden. Johanna försvann och även fienderna. Det var strax efter det som jag började fundera och insåg att det här äventyret har jag spelat förut. Det gjorde inte så mycket utan ledtrådarna ledde oss till Zonen. Ett vältajmat tillslag och befrielsen av Johanna var nära. Det var då det hände, en kvinna i en farkost kom och Johanna drog iväg med henne. Bosses hjärta var för alltid krossat.

Dagen efter var det lite blandade spel. Hackers, Labyrinten,...

Funderade lite kring en före detta kollegas blogg som jag läste häromdagen. Män och kvinnor att de inte förstår varandra. I hans blogg fokuseras det mycket kring just karriären och jobbet vilket för många är en viktig del.

Jag är ju en sådan som analyserar ganska mycket, ganska ofta för mycket. Såklart kan jag inte låta bli att analysera förhållanden jag faller över. Förutom just den forne kollegans förhållande så har jag sett ganska få som gått i kras just på grund av arbetet. Nånting som jag sett ganska ofta är just singlar i parförhållanden. Det är vanligtvis män som lever det livet och det ligger ju ganska nära det som beskrivs i bloggen, men kan ses som ett litet modernare sätt då vi nu blir mer och mer jämställda i arbetet. Sedan måste jag erkänna att det är en ganska tunn linje mellan det perfekta förhållandet och singlar i parförhållanden. Jag är dock knappast den som sitter med kunskaperna, mina förhållanden har ju sällan varit...