Fakespears blogg

En kollega kommenterade till mig häromdagen att jag borde gråta. Idag har jag kommit i en diskussion som gjort att jag vill gråta lite. Inte för att jag egentligen är lessen, men det är så skönt att gråta. Dock tycker alla inte det, men jag mår bra av att fälla några tårar. Tur man har Lars, han kan lätt trigga en tår. Nu blev det bara nytt, orkar inte starta min dator där allt gammalt ligger.

Innan mörkret faller
"innan mörkret faller
ska jag lämna några varma rader
ska jag vara din starka vän
ska jag visa upp några bättre sidor
och lova dig nånting igen

innan morgonen kommer
ska jag vända alla kappor tillbaka
och lita mer på min kraft
ska jag hämta nånting jag förlorat
en vilja som jag faktiskt haft

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
jag har trampat upp stigar där gränserna går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer

innan mörkret faller
vill jag reda ut några saker
inga rätt och inga fel
vill jag öppna för en vapenvila...

Igår då jag inte kunde somna så låg jag och funderade och kom att tänka på en lite känslig grej jag sagt, fast jag hade ingen aning om till vem. Det enda jag kom på var att det var en kvinna som var lite äldre. Lite konstigt att jag tänker just så, först kategoriserar kön och ålder. Inte relation till mig t.ex. Efter lite funderande vilka kvinnor som är äldre som jag pratat med som kom jag fram till att det var min mamma jag sagt det till. Okej, det var ingen hemlig grej, men kanske dumt om det varit till skvallertanten på jobbet.

Undra om det är jag som delar in saker i alldeles för manligt och kvinnligt var min fortsatta tanke. Jag hamnar ofta i typiska manliga och kvinnliga diskussioner med just män och kvinnor. Det är egentligen lite synd, men jag kommer aldrig mig för att diskutera det känsliga som jag vill diskutera. Må vara jag som är feg eller att jag inser att jag inte är tillräckligt nära för att tordas ta upp det.

Det gör ibland att vissa diskussioner blir lite krystade, vilket förmodligen...

Nu har det gott drygt 1½ dygn sedan målgången och jag har äntligen lyckats masa mig upp till en dator för att skriva. Midnattsloppet i sig är en jättekul grej, med perfekt inramning av underbara Södermalm och 20000 löpare i likadan tröja. Att jag är otränad och ställer upp på en jobbig mil gör inte saken enklare.

Igår hade jag ont i lederna och svårt att gå i trappor och idag har jag lite träningsvärk. Fast på det stora hela är jag nöjd även om tiden inte är någonting jag skryter med. Lär få stryk av min 61-årige far med en sisådär 15 minuter.

Uppladdningen var dock jättebra, med pasta i Stuvsta och lära känna några som jag knappt träffat förut. Det gör att jag säkert kommer ihåg den här kvällen även då träningsvärken försvunnit.

En sån här grej ger mersmak, men sedan då man tänker efter så inser ju jag hur jag fungerar. Kul med tävling ja, men sedan måste man ju träna också. Det är ju sånt som är så tråkigt, jag måste ju tävla för att det skall vara kul. Jag måste ha tävling för att det skall...

Den här veckan blev ju inte som jag tänkt med. Ingen NY-resa, ingen segling. Nog är jag lite besviken över just det, men samtidigt så har det varit en riktigt bra vecka. Den började dock och var väldigt tom efter Way out west och det kändes lite ensamt faktiskt.

Den inställda seglingen gjorde att jag klarade GTA IV vilket var en stor besvikelse. Vad ska man göra nu? OS är det perfekta svaret. Har suttit och kollat 7-8 timmar nån dag. Just det ser jag en gråtande kanadensiska på prispallen i brottning. Det borde alltid vara OS.

Ikväll kommer dock det jobbiga denna vecka. Har haft en massa ångest för det och jag ska aldrig mer tacka ja till något liknande. :)

Metreologerna hade förutspått regn och Way out west borde bli ett Way out wet. Så med regnkläder nedpackade så begav vi oss till Götet. Tro't eller ej, men solen sticker fram mellan molnen precis lagom då tåget rullar in på centralstationen i Göteborg. Perfekt!

Lite regn fick vi på oss under dagarna två, men mestadels så var det uppehåll. Lite blåst på lördagen gjorde att det kändes lite småkyligt, men vinet värmde.

Mycket folk, dyr öl, men ändå en helt okej festival. Festivaler brukar ju aldrig riktigt bli som man förväntar sig och inte blev det så den här gången helgen. Kul att åka dit med en kompis som jag inte gjort så mycket med tidigare, och kul att få träffa lite av hennes vänner som hon hade där. Själv träffade jag bara två överraskningar, men det var kul det med, samt några kollegor/fd. kollegor som jag visste skulle dit.

Musiken är ju ett helt annat kapitel, fredagen var väl genrellt sett lite sämre musikmässigt men den kväll vi lyssnade på mer musik. Lördagen blev det lite för mycket...

Det började redan igår då jag skulle besluta åt Nico ifall det skulle bli hämnd eller pengarna. Jag har fortfarande inte beslutat nåt för jag har inte klarat uppdraget.

Sedan började mina personliga beslut att dyka upp idag. Först såg jag väderprognosen, Way out west som jag är på väg till blir nog snarare Way out wet. Hur klär man sig för sånt? Regnjacka och hatt är vad jag kommit fram till. Dock har jag inga bra skor att sätta på fötterna och Sets erbjudande om poncho blev inget heller. Fast hatten ska med! Vägra tänka negativt och tar med solglasögonen oxå (shoppade ju nya i förra veckan i Barcelona)!

Dock det svåra beslutet gäller nästa vecka. Fick en förfrågan på jobbet om jag ville åka några dagar till USA och jobba och sedan spendera helgen i New York med två kompisar (varav en bor där). Dock har jag ju planerat att segla med en annan kompis. Så beslutet är inte helt enkelt.

För New York:
* New York är New York
* Jag har aldrig varit i New York
* Förmdoligen dåligt väder i...

Jag funderade ett tag på hur jag skulle göra då jag bestämt mig för att stanna i Barcelona över helgen. Skulle jag stanna kvar på hotellet eller byta till ett lite billigare hotell men ändå betala en tusenlapp per natt.

Jag gjorde inget av dem utan det fick bli ett vandrarhem för 250 kronor per natt. Största anledningen till det var just att det är lättare att umgås med människor. Sitter man här på vandrarhemmet som man gör nu så är det många i liknande situation som jag är nu. Ensamma i en främmande stad. Det är superlätt att få kontakt och umgås här på vandrarhemmet. Blev just tillfrågad om jag skulle hänga med ut till Las Ramblas, men dissade det då jag måste upp relativt tidigt imorgon.

Det har varit två trevliga semesterdagar i Barcelona och till stor del tack vare vandrarhemmet. Schysst ställe med ganska mycket folk och det är roligt då man går förbi de 4 datorerna som finns för Internet och alla sitter där med Facebook.

Jag har inte träffat nån jag kommer att prata med igen, men det är kul...

Efter tre dagar under läktaren på Camp Nou så fick det vara nog. Då var då jag färdig med allt jag ville veta. Lite konstigt att vara så nära, men ändå är det så lungt. Helt fel säsong för att vara på Camp Nou ivf.

Dock tycker jag det är skönt att se att killarna under en jobbar. Gräsmattan börjar ta form och segern igår med 3-1 mot Fiorentina var välförtjänt. Inte alla dagar man får se Puyol måla.

Nu väntas det lite lökande hade jag tänkt. Dock är det svårt att vara ensam och hänga i en stad. Att ingen kan ens språk gör inte saken enklare. Fast musik och caféer tror jag på. Öl är oxå en bra tillsats har jag hört. Sedan finns det ju en speciell sak med just denna staden och detta land!

"Hands down
I'm too proud, for love
But with eyes shut
It's you I'm thinking of
But how we move from A to B it can't be up to me
Cause I don't know
Eye to eye
Thigh to Thigh
I let go

I think I'm a little bit
Little bit

A little bit in love with...