Fakespears blogg

Ibland är det roligt då det gamla livet dyker upp igen. Sedan om det gamla livet innebär fördomar är det inte alltid lika kul. Dock så skrattade vi gott åt våra förutsedda planer då vi satt på tuben.

Att jag sedan ägnat stora delar åt en vånda vad som skulle ske under kvällen är en helt annan historia. Fast att alla som jag ville hamnade i Tanto var perfekt. En liten picnic i det soliga vädret gjorde solnedgången ihågkommen.

Sedan har vi ju swing-kvällen på kulturhuset. Någonting jag normalt inte är van vid, men en ganska trevlig kväll med några öl. Sedan att man var poppis med sin hatt gjorde inte ju saken sämre.

Har åter igen haft en bra dag med vänner, från det första SMS:et imorse, som jag var tvungen att läsa tre gånger innan jag fattade buggarna i min mobil, till kramen på centralen. Idag kom SMS:et "du är en fantastiskt bra vän"

"
på med kallingar, Linne, strumpor, tänker på former av kvinnliga rumpor
byxor, skjortor, ett par fina skor, vi ska ses om en timme där domina bor
sen blir...

En del nätter varken börjar eller slutar som man räknat. Det här är en sådan. Solen har gassat på den lilla ettan hela dagen och det luktar ganska så instängt. Instängt, precis som en del hjärnor fungerar. Jag kan inte säga att jag är speciellt förvånad, men lite höjer man ju på ögonbrynen då man hör om orättvisorna. Det största problemet är nog att ingen törs eller vågar fråga. Att dra en slutsats baserat på känsla kan vara klokt ibland, men kan bli ganska fel en del gånger.

Om slutsatsen drabbar mig brukar jag bli ganska ledsen. Men beslut tagna är svåra att riva upp. Ett bra beslut sätter ofta någon i kläm, ett dåligt beslut kan förstöra ett helt liv.

Mitt liv har nog kanske varit lite orättvist på sistone, jag har ju mått bra. Har verkligen känt mig omtyckt under senaste tiden. Det är underbart då man av sina vänner får SMS som detta "Martin, jag gillar dig! Jag är grymt glad att du är min vän!" med fortsättningen "Jag kom på hur tomt livet vore utan dig!". Sånt gör nog varje människa lycklig....

Det var stora förhoppningar inför att komma tillbaka till Stockholm, men nu då helgen börjar lida mot sitt slut så måste jag erkänna att jag är lite besviken. Den har bjudit på en hel del intrssanta saker och en del skvaller som jag inte var medveten om innan.

Fredagen var precis som jag ville ha den då 5 timmars bilkörande tär litegrann så hemgången strax efter midnatt var precis det jag behövde. Sedan att jag var lite för bakis på lördagen var väl en liten miss. Shoppade ytterligare en hatt på lördagen, så nu har jag tre stycken. Jag börjar gilla hatt. Sedan var det ju som sagt utgång med två tjejer. Det är inte det enklaste för en sådan som jag. Jag hade dock hoppats att norrlandsvistelsen skulle ge mig mer självförtroende och självkänsla och så var nog fallet till viss del. Nåja, förfesten blev riktigt intressant då vi till en början var väldigt vuxna och åt kallskuret och ptg. Sedan kom musiken och surfandet fram. Besök på konstiga webbsidor och lyssnande på Bordellmammans visor trodde jag inte var...

Idag blev jag riktigt less, men hittade inget i reglerna som stödde mina åsikter ej heller några vettiga spells som skulle gjort saken bättre.

Jag spelar en präst som tjänar en gudinna som är väldigt nära döden. Under hans prästutbildning har han studerat mycket om odöda och kan listan Repulsions till level 20 samt är väldigt duktig på att fördriva och skrämma odöda iom hans mäktiga ring som han fått av gudinnan som ger +20 på BAR.

Dock hände det sig idag att prästen, Zindar som han heter, klev ned i ett gammalt tempel med sarkofager. Där var det 8 stycken odöda zombier som vaknade till liv. Dessa var ganska skräckingjagande och man var tvungen att slå RR mot Fear. Såklart slog man kasst och failade det och fick ägna större delar av striden åt att bli bortskrämd av odöda då den viktigaste uppgiften borde vara att fördriva odöda.

Jag hittade inget i reglerna om att man kan få plus på RR mot odöda för att man kan nåt om odöda. Ej heller tycker jag det finns någon bra spells att försvara sig mot...

Hörde någonting bra på radion igår av Beata Harrysson, som jag är tvungen att skriva ned. Fritt citerat var det någonting så här:

Jag är övertygad att människan inte är gjord för ensamheten. Att ensamheten smular sönder det som en gång var jaget. Att äta ensam, somna ensam, gå till och från saker ensam. Det är inte nyttigt, människan blir lessen och känner sig övergiven.

De flesta säger att det är nyttigt att vara ensam. Hur kommer det sig då att nästan alla jagar efter gemenskap och inte allt för sällan efter tvåsamhet? För vem är ensamhet nyttigt? Nån som aldrig varit singel? En änka som levt med sin make i över 50 år? Ett barn? Vem? Eller att,du är inte ensam, du är bara själv. Vilket skitsnack. Jag är ensam om jag känner mig ensam och jag känner mig ensam när jag aldrig hinner äta upp min falukorv innan bäst före datumet har passerat. Eller när jag inte kan köpa hem vilken limpa jag vill för jag vet att den kommer hinna mögla i mitt patetiska hushåll. Jag känner mig ensam då jag tänker på...

Sitter här i fåtöljen vid den öppna spisen med laptopen i knät. Befinner mig i sommarstugan på Luspholmen och har verkligen haft några dagar av livskvalitet. Det knäpper sådär som det brukar göra från elden och förutom klockans tickande så är det de enda ljud jag hör. Ensam i stugan så här ger verkligen tid till att tänka och fundera. Att ta vara på sin ensamhet utan Internet är någonting jag sällan gör, även om det trådlösa nätet finns precis runt knuten (en lång historia som jag inte kommer att berätta nu).

Förutom släkten har kag inte träffat många människor senaste dagarna, det är vännen som råkar befinna sig här i Storuman som jag ägnat delar av dagen idag åt att köra lite bil och äta mat. En resa till Kaskeloukt har vi hunnit med.

Då man har sitt liv nere i Stockholm så saknar man sällan sin familj och släkt, det kan hända ibland, men nu då jag kommer hit till ensamheten i Roberts så känner jag verkligen vilka det är jag tänker på. Det...

Resan är avklarad och destinationen nådd. Som resande från Stockholm och lagom norrut så har man ju lärt sig en del saker. Det bästa färdsättet är väl egentligen tåg. Med Internet ombord så går det fort och smidigt att komma fram. Man kan dessutom jobba litegrann eller bara blogga.

Den här gången gick resandet med bil och det går snabbare och snabbare för varje gång. Inte för att det är jag som kör fortare utan snarare för att vägen blir bättre. Först delar av E4:an runt Uppsala och nu är det motorväg hela vägen. Man tänker litegrann på de som livnär sig efter hamla E4:an, hur kommer de att få det nu? Förmodligen inte alls lika bra som tidigare, då det fanns många bensinmacker och små koisker. De lär stänga ner en efter en och snart blir det som i filmen Bilar (Cars).

Det skiter jag dock fullständigt i, då jag resar vill jag inte sitta i bilkö halva dagen. Bilköerna ur Stockholm tog ju ändå 10% av min restid. Enda större problemet nuförtiden är Sundsvall. Den långsamt ringlande vägen med trafikljus...

Precis hemkommen från ett förträffligt Indepence Day firande. Det var knytkalas med amerikansk tema. Helt underbar mat hade alla lagat och det var allt från Cheesecake till friterad kyckling samt grillade marshmallows. Väldigt intressant middag och man blir lite imponerad hur mycket kärlek folk kan lägga i tillagningen av sin mat. Jag förstår hur arg den galna kocken Gordon Ramsay blir då han klagar på folk som inte lagar mat mer kärlek. Själv hade jag lagt mycket kärlek till bakandet av min amerikanska pizza. Hade tom begett mig till Pizza Hut för att få mig en äkta kartong!

Jag gjorde en del intressanta iaktagelser under kvällen. För mig som var ny i gänget så fanns det en hel del att uppmärksamma. Vi var totalt 11 stycken, 4 par, ett skilt par och jag. Normalt en tillställning jag skulle ha dissat pga allt parande. Apropå parande så märktes en ganska intressant grej under kvällen, som jag aldrig ser på festtillställningar jag brukar vara på. Männen sökte sig till männen och kvinnorna till kvinnorna. Så...