Fakespears blogg

Snart börjar den första riktiga veckan på det nya året. Den vecka som innebär jobb. Fuskveckan har spenderats med mycket sömn, mycket vänner och en hel del funderingar. Dygnet har vänt på sig helt av sig självt och det har inte varit lätt att ta sig upp på morgonen. Imorgon blir det förmodligen riktigt svårt att kliva upp då jag skall bege mig till jobbet, men det går nog bra det oxå.

Funderingarna och prioriteringarna i livet är inte det lättaste. Skrev ju tidigare om skillnaden mellan jobb och fritid. Nu har jag försökt ha fritid under min ledighet, det har gått riktigt bra, frånsett att en del kunder och partner har ringt. Dessa kan man med lätthet ignorera, men då vår "Geschäftführer" ringer så borde man kanske svara. Likadant då vår CEO ringer. Undra om det är där man ska lägga ribban, att förvänta sig att bli uppringd under sin semester av dessa? Frågan är ju om man någonsin kan få den skillnaden mellan jobb och fritid. Vill man ha den skillnaden? Vad föväntar man sig av ett jobb egentligen? Tyvärr...

Många förhoppningar har man alltid på det nya året. Jag har redan blivit lovad nästa fest som ska vara bättre, snyggare och festligare.

2007 avslutades kanske inte på det bästa av sätten, med pendeltåg, trängsel och fyrverkerier i regnet. Inga pussar, och alldeles för få kramar.

Dock har jag massa tankar för 2008 som jag tänkte infria, en del ytterst små och betydelselösa för de flesta och sedan helt andra saker som kommer att förändra mitt liv.

Drygt tre timmar har gått av det nya året, och jag har redan hunnit ha djupa diskussioner om support, dejter, sex och Sverok. Känns som om det fortsätter så här så vet man aldrig vart det slutar.

Nu kom en kollega hem från sitt festställe, istf Gott Nytt år skrev han "Nu vill jag ha sex" (med sin fru syftade han nog på). Jag säger, dags att sova!

Jag vet inte om det är Facebooks fel, men jag har nog aldrig fått så många gratulationer som jag fick igår. Massor av SMS och många gratulationer på Facebook. Allt från hon jag var kär i under årskurs 9 till produkchefen och fd kollegans flickvän.

Idag är det julafton ivf, lite lite sömn inatt då vi hade Kramforshappening igårkväll. Stora delar av det gamla gänget träffades och surrade skit och kikade på Planet Terror. Mycket finns det att säga och vi kan nog surra några dagar till.

Idag ska jag till mormor & morfar ivf, imorgon blir det jobb. Då kanske jag varit ledig i 3 dagar i rad. Det har jag inte varit på mycket mycket länge.

Insåg häromdagen att jag har ytterst svårt att skilja på jobb och fritid. Jag vet knappt längre när jag jobbar och jag har ingen aning om när jag är ledig. Är jag någonsin det?

Slutsatsen iaf var att det här kan inte vara bra. Nu i jul skall jag dock försöka koppla bort från jobbet så mycket som möjligt och inte prata jobb öht.

Ett av problemen tror jag ligger i min tjänst, en annan måste jag skylla på mina vänner. Det är inte lätt då ens bästa kompisar oxå jobbar på samma företag. Många kvällar då man skall umgås så blir det egentligen till att prata jobb. Jag har aldrig klagat på en sån kväll, för jag tycker verkligen om dem, men då man mer eller mindre sitter varje kväll och halvtjôtar jobb så kan det inte vara bra.

Ska försöka bättra mig på det här då jag återvänder till jobbet nästa gång. Mindre arbete på fritiden och mer fritid! Den bästa lösningen vore nog att umgås med folk utanför jobbet mer, det är dock inget jag har planer på, men eventuellt några andra saker. Vi får se vad 2008 har...

För ungefär ett år sedan sedan fick jag ett brev från Försvarsmakten. I det stod det ungefär så här, "Du är förmodligen snart 47 år och din krigsplacering upphör härmed". Idag då jag kom hem och hade ett nytt brev från Försvarsmakten tänkte jag att de ångrat sig.

Och ja, såklart har de ångrat sig. Nu vill de ha mig tillbaka i hemvärnet. Det vore iofs kul att försvara Södermalm från Ryssen, fast chansen att det händer är så liten så det är inte ens värt risken.

Hemkommen från julfesten och julbordet, vintern var lite yngre i år då jag åkte taxi hem chefen. Vi kommer lite närmare du och jag i vår, och jag är tacksam för att du orkar lyssna!

Fan, du märker att det ilar då och då, det känns ibland som alla förstått utom jag.

Jag fattar fortfarande ingenting.

Var i Kista för att spela igår. Det var lite annorlunda igår för vi skulle ha en ny medlem. Någon som J hittade på rastslingan. Alltid kul med nya spelare och blir det en kvinna med i spelet så känns det faktiskt lite roligare har jag insett. Det blir inte lika grabbigt och en annan stämning "amongst the Knights around the dinner table".

Nu är det kanske Muadanus som är längst ifrån riddare, fast klart mäktigast är han. Jag börjar inse att vi borde lägga upp en stridsplan inför framtiden. Finns så många alternativ och valmöjligheter i detta spel jämfört med alla andra spel så man borde kanske prata om det.

Kul var det ivf, dock spelar vi lite för sällan. Besöket av Douglas var något utöver det vanliga dock. En 1.5 årig kåt hund som dök upp efter drygt halva spelmötet. Min arm försökte han sätta på 2 gånger och den gamla Cavalierdamen Happy var tvungen att sitta under husses stol för att inte bli nosad i rumpan... Sedan mellan varven hittade han alla leksaker och alla skor att leka med. En tandborste...

Det är en hårfin skillnad mellan desperat och komisk. Skillnaden mellan gammal och ung är oxå väldigt liten. Såg 26 år på en site och tänkte, det är som jag, sedan såg jag födelseåret...1981. Det är ju för 17 som lillebror och han kan knappast vara äldre än 17! :)

Har dock levt senaste tiden utan någon större åldersnoja, men nu då man snart fyller primtal så är det väl på tiden att de kommer igen. Ifjol var det dock mycket värre, men hur ska man kunna göra nåt annat i livet om ingenting händer på ett år. Allting är ju likadant som för ett år sedan.

Dock är det inte likadant för alla andra. Har hänt mycket senaste året för många och man känner mer och mer att man blir ett femte hjul. Det är ofta man hamnar på en middag där det är par, par, par och jag. Ibland kan det vara mysigt att få se folk som är kära och kärlek sprider sig, även om man nu inte får känna på det på samma sätt.

Nu då en av mina bästa kompisar håller på att bli tillsammans med sitt ex så lär man bli ännu mer ett femte åldersnojigt...