Fakespears blogg

"Jag känner efter om det här är att vara fri
Om det här är ett liv med någon mening i
Det är ingen som tjatar längre
Det är ingen här som ber mig stiga upp

Jag går och plockar och hittar mina gamla brev
Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
Det är ingen som skriver längre
Det är ingenting här som är värt att skriva upp

Ändå känns det som om hela världen säger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
och är det verkligen du?
Är det verkligen du?

Det fanns stunder när jag visste hur det skulle va
Men det är som om jag glömt vad som var så bra
Jag har för länge sen tappat lusten
Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting

Jag minns bara stunder i periferin
Jag minns dagar när dom sopade undan krossat porslin
Det är ingen som bråkar längre
Det är ingen här som börjar gräla om ingenting

Jag känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat...

Hur är det egentligen med att krama kollegor? Normalt så hälsar man ju vanligt på kollegor och man är ju allmänt dålig på att hälsa. Inte direkt så man skakar hand varje dag, såsom J-L skulle göra.

Sedan då kollegor övergår i kompisar så behåller man samma grej, men säger hej, men inget mer. Jag träffade en kollega för några veckor sedan som jag inte sett på drygt 2 månader. Man hälsade precis som vanligt, även om jag nog skulle velat ge henne en kram.

Sedan har vi ju ännu mer suspekta personer, nämligen kollegors fruar (eventuellt män oxå). Man brukar normalt inte umgås med sådana förrän de är kompisars fruar och hur skall man hälsa på en sådan? Det känns onaturligt och börja krama sin kompis fru då man aldrig kramat sin kompis för att kompisen är ens kollega.

Ett svårt problem som borde lösas om man vill kramas mera. Det finns nog bara två personer som jag kramar naturligt som är mina kollegor, och det är I och B. Det beror dock inte på att de är mina kompisar, för så nära kompis är jag inte med...

Alltså man kan bli faschinerad av mycket, och det är intressant då man blir helt uppfångad i fjortissaker. Det som är inne nu är tydligen Facebook. Ett communitygrej med en massa lull-lull. Det passar verkligen för fjortisar, men de flesta som är där är ändå över 20.

Jag har ägnat alldeles för mycket av min arbetsdag till det dock, så idag känner jag mig barnslig, men kul är det. :)

Imorse då jag var på väg till Sveriges Riksdag så kom jag från ena hållet av Helgalunden och Lars Winnerbäck från den andra. Vi går in på Blekingegatan tillsammans, han några steg före mig, då byter min mp3-spelare plötsligt låt, till en Winnerbäck-låt. Tror tom att det var I Stockholm. Jag har en del Winnerbäcklåtar i min spelare, men ändå lite småkomiskt. Så jag gick där, 2 meter bakom och lyssnade på honom medan han knallade framför.

Kul att bo på Söder, där borde du oxå bo!

Idag då jag kom hem från den deppiga fotbollen så slötiddade jag på Beckfilmen som gick på TV, Pojken i Glaskulan.

Där blir jag glatt överraskad då Jansson kliver av taxin här på Hallandsgatan, en snabb visning av porten och husfasaden under tiden Jansson pratar i telefon innan han försvinner iväg i taxin igen. Jansson mördas och senare säger Gunvald då de berättar att resan gick till Skånegatan 51, "Men är det inte där du bor?" till Martin Beck.

Således, jag bor granne med Martin Beck...eller kanske rent av allt, jag är Martin Beck! Man kanske ska sadla om...

Har haft syrran på besök här i helgen. Det är både positivt och negativt tycker jag. Det positiva är att hon är en härlig människa och kul att hon vill komma på besök. Det negativa är att jag måste ställa in de flesta av mina andra planerade saker. Nu gjorde jag inte det fullt ut, utan besökte några kompisar igårkväll och spelade Game of Thrones.

Det jag dock inte förstår av syrran ibland är hennes sätt att resonera logiskt samt följa skyltar, fast det är hon inte ensam om.

Idag har jag en sån där riktigt apatisk dag då jag egentligen inte borde prata med någon. Jobbet känns för jävla trist och det känns bara som man jobbar i uppförsbacke och aldrig hinner slutföra det man vill. Resan till Australien känns inte heller kul längre, bara en massa saker som jag inte blev tillfrågad om då allting startade och nu vill de att jag skall stanna där nere än längre tid.

Imrgon är det en annan dag, förhoppningsvis en roligare dag.

Då man går på stan så pratar man ofta om 10-poängare då man spanar, fast det är inte riktigt sant. Många har inte lärt sig alla regler som finns för det här, men jag har iaf gjort mina egna.

Precis som i Spinal Tap så gäller "11 is louder than 10", citatet från filmen går så här:

Nigel Tufnel: [pointing to a customized Marshall amplifier head unit] This is a top, to, uh, you know, what we use on stage, but it's very, very special, because, if you can see...

Nigel Tufnel: Well, it's one louder, isn't it? It's not ten. You see, most... most blokes, you know, will be playing at ten. You're on ten here, all the way up, all...