Fakespears blogg

Okej, inte riktigt än, fortfarande några timmar kvar i Sverige. Sitter hemma idag och packar det sista innan det är dags att beställa taxi.

Resan går som sagt till Sydney, för att vara där i 5 veckor och jobba på Ten Network. Som alltid då man reser i jobbet så känns det kul att åka en tag innan, men ju närmare man kommer desto jobbigare känns det. Sedan då man väl är iväg känns det ganska schysst. Det som oroar mig dock är min täppta näsa och min hosta. Förhoppningsvis går det bra ändå, jag har sällskap av musik och Football Manager. Sedan vore det ju schysst om man får schysst ressällskap, men det brukar sällan bli så i BC.

C ska komma och låna min lägenhet ivf medan jag är borta, så förhoppningsvis tas den om hand på ett bra sätt. Om inte så får ni säga till. :)

Idag händer något som jag blev lite förvånad över, men uppskattade det väldigt mycket. Jag skrev ju för några dagar sedan att man kramas så lite på jobbet och idag, precis innan lunch så går jag och frågar om en kollega ska med och står vid borden i fikarummet.

Uppenbarligen har en av mina kollegor (iofs inte så förvånande) läst min blogg om avsaknaden av kramar på jobbet. Hon går fram till mig och ger men en stor värmande kram. Det tog väl några millisekunder innan jag fattade varför hon gjorde det, men det gick ganska fort. Sen kändes det inte som en kram för kramens skull utan var mer en riktig kram. Dock klagade hon på att jag var orakad, så jag får väl raka mig till imorgon.

Det är sånt man uppskattar och sånt som gör det lite roligare på jobbet. Igår fick jag ju oxå en kram, den var dock lite mer förväntad och inte lika kramig då hon var svettig och det stod ett staket mellan oss. Det är mitt glada minne från idag, imorgon kommer nya glada minnen!

Nya leksaken Facebook så finns det såklart en massa causes att joina. Jag har fått ett antal inbjudningar men blir mest irriterad på dessa. I vårt samhälle finns det mycket som kan förbättras, mycket man borde göra något åt.

Därför blir jag förvånad, och lite besviken, då jag får inbjudan på inbjudan att stödja bröstcancerforskningen. Okej, det är väl en viktig sak då cirka 7 000 insjuknar i bröstcancer per år och såklart borde det forskas kring det.

Jag tycker dock inte det är det minsta relevant i det samhälle som vi lever i. Det finns så mycket annat som man borde göra något åt innan. Det jag främst tänker på är jämställdheten och många mäns syn på kvinnor. År 2006 så misshandlades drygt 25 000 kvinnor i Sverige, vanligtvis av sina män, expojkvänner eller manliga bekanta. Som man tycker jag det är bra mycket viktigare än att stödja bröstcancerforskningen.

Jag kan nog förstå att välutbildade kvinnor som är tillsammans med bra män (som är mina kompisar) kanske...

"Jag känner efter om det här är att vara fri
Om det här är ett liv med någon mening i
Det är ingen som tjatar längre
Det är ingen här som ber mig stiga upp

Jag går och plockar och hittar mina gamla brev
Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
Det är ingen som skriver längre
Det är ingenting här som är värt att skriva upp

Ändå känns det som om hela världen säger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
och är det verkligen du?
Är det verkligen du?

Det fanns stunder när jag visste hur det skulle va
Men det är som om jag glömt vad som var så bra
Jag har för länge sen tappat lusten
Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting

Jag minns bara stunder i periferin
Jag minns dagar när dom sopade undan krossat porslin
Det är ingen som bråkar längre
Det är ingen här som börjar gräla om ingenting

Jag känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat...

Hur är det egentligen med att krama kollegor? Normalt så hälsar man ju vanligt på kollegor och man är ju allmänt dålig på att hälsa. Inte direkt så man skakar hand varje dag, såsom J-L skulle göra.

Sedan då kollegor övergår i kompisar så behåller man samma grej, men säger hej, men inget mer. Jag träffade en kollega för några veckor sedan som jag inte sett på drygt 2 månader. Man hälsade precis som vanligt, även om jag nog skulle velat ge henne en kram.

Sedan har vi ju ännu mer suspekta personer, nämligen kollegors fruar (eventuellt män oxå). Man brukar normalt inte umgås med sådana förrän de är kompisars fruar och hur skall man hälsa på en sådan? Det känns onaturligt och börja krama sin kompis fru då man aldrig kramat sin kompis för att kompisen är ens kollega.

Ett svårt problem som borde lösas om man vill kramas mera. Det finns nog bara två personer som jag kramar naturligt som är mina kollegor, och det är I och B. Det beror dock inte på att de är mina kompisar, för så nära kompis är jag inte med...

Alltså man kan bli faschinerad av mycket, och det är intressant då man blir helt uppfångad i fjortissaker. Det som är inne nu är tydligen Facebook. Ett communitygrej med en massa lull-lull. Det passar verkligen för fjortisar, men de flesta som är där är ändå över 20.

Jag har ägnat alldeles för mycket av min arbetsdag till det dock, så idag känner jag mig barnslig, men kul är det. :)

Imorse då jag var på väg till Sveriges Riksdag så kom jag från ena hållet av Helgalunden och Lars Winnerbäck från den andra. Vi går in på Blekingegatan tillsammans, han några steg före mig, då byter min mp3-spelare plötsligt låt, till en Winnerbäck-låt. Tror tom att det var I Stockholm. Jag har en del Winnerbäcklåtar i min spelare, men ändå lite småkomiskt. Så jag gick där, 2 meter bakom och lyssnade på honom medan han knallade framför.

Kul att bo på Söder, där borde du oxå bo!

Idag då jag kom hem från den deppiga fotbollen så slötiddade jag på Beckfilmen som gick på TV, Pojken i Glaskulan.

Där blir jag glatt överraskad då Jansson kliver av taxin här på Hallandsgatan, en snabb visning av porten och husfasaden under tiden Jansson pratar i telefon innan han försvinner iväg i taxin igen. Jansson mördas och senare säger Gunvald då de berättar att resan gick till Skånegatan 51, "Men är det inte där du bor?" till Martin Beck.

Således, jag bor granne med Martin Beck...eller kanske rent av allt, jag är Martin Beck! Man kanske ska sadla om...