Fakespears blogg

Ikväll var den tredje onsdagsmiddagen med en gravid gäst. De två tidigare fallen har allting gått bra, trots middag hos mig och vi hoppas att det går bra även denna gång. Då huvudgästen blev 32 år för exakt en vecka sedan så lovade jag efterrätt. Det bev riktigt uselt, jag glömde en del av sockeringredienserna, men själva maten blev bra. Fick en fin present av en fin vän på förra onsdagsmiddagen så nu gjorde jag ett recept ur Leilas kokbok, nämligen Kyckling med vietnamesisk sallad. Första gången jag gjorde någonting asiatiskt och det blev riktigt bra. Hoisinsås har jag aldrig använt och rådet från kontoret skulle jag lyssnat på, men jag var lat.

Största överraskningen var dock kollegan på kontoret, då jag nämnde vad jag skulle göra så sa han "Det låter som Leila". Jag tror vi kan få ett fortsatt gott samarbete.

Annars är det intressant det här med graviditeter. 2 av de gravida har blivit medbjudna av min gäst och då har det ju varit enkelt att berätta...

Det händer hela tiden, gång på gång, om och om igen. Människor som väljer att gå skilda vägar av olika anledningar. Under de senaste 20 månaderna har jag sett många av mina vänner gå skilda vägar. För 20 månader sedan var de flesta av mina vänner i förhållanden, nu är de flesta singlar. Vad har egentligen hänt? Antingen så förstör jag deras liv genom min närvaro, eller så inser de helt enkelt att singellivet är roligare än dubbellivet. Många av mina närmaste vänner har definitivt blommat ut efter att de blivit singlar, även om de gått igenom både trauman och förtvivelser. En sak är säker, man kan definitivt komma närmare en singel än en som lever i ett förhållande. Man kan bli viktigast i vissa situationer, det tillåter sällan personer i förhållanden att man blir.

Jag vet själv hur jag är då jag är i ett förhållande, ibland inte världens roligaste (som jag såklart är då jag är singel). Men en sak ska jag definitivt tänka på, det är att inte bädda in mig i mitt egna bo och tycka det bästa man kan göra en...

Nu var den över, och snart är det äntligen måndag igen! En riktigt bra helg, helt utan alkohol (bortsett från 1 öl), det var länge sedan.

Helgen började med spel i Bergshamra. Det var nödvändigt om vi inte skulle tappa det lilla momentum vi hade. Inser dock att sessionerna passar bättre på söndagarna, men så får det nog bli i fortsättningen. På lördagen var jag duktig och besökte min optiker och fick frukost i Skrapan innan jag begav mig ut på äventyr.

Det är skönt att komma ifrån Stockholm då och då, få sitta i ett tåg och se lite av naturen och sedan se något nytt. Då det är bra väder så är det superhärligt och det var det verkligen i lördags. Åkte till en "förort" jag tidigare aldrig besökt och fikade med en ny bekantskap. Den fikan gjorde att jag inte var tillbaka på Söder förrän midnatt. Dock hann jag med en öl på Högbergs med 2 fulla kompisar.

Det är intressant att vara nykter och se sina vänner onyktra, är det så man gör då? De var dock inte så fulla, men de hade fått några glas innanför...

Det blev en kärleksfull onsdagsmiddag denna vecka. Lagade maten med extra mycket kärlek och funderade ut vad jag skulle bjuda på.

Personen jag bjöd behövde extra mycket kärlek så jag funderade ut vad han gillar. Pasta och köttbullar eller körven. Det kunde jag ju inte direkt bjuda på. Sedan då jag läste om det här receptet så insåg jag att våra kvällar på Småstad att han är väldigt förtjust i Ajvar Relish. Då var det givet vad jag skulle göra, dock skippade jag kaprisen för det är så äckligt. Till det gjorde jag en tomatsås från huvudet med krossadetomater, lök och buljong och serverade givetvis pasta. Det var gott, det var supergott och jag kommer definitivt gör mer färsmat med fyllning i framtiden.

Blommorna mår bra, men jag blev beordrad att omedelbart vattna 2 av dem. Fick dessutom en present idag, jag som inte ens fyller år idag. Men grattis till er som fyller år.

För några veckor skrev jag och beklagade mig över iPhone i bloggen iPhone suger. Sedan dess så har jag införskaffat mig en HTC Hero och jag måste erkänna att det är den sämsta mobiltelefon jag haft. Det är helt jäkla omöjligt att skicka SMS för det tar en evinnerlig tid att få fram inkorgen. Att ringa är omöjligt för den är så seg så man råkar lätt ringa fel personer. Det har hänt mig både en och fem gånger.

Att trycka på "Home"-knappen, kan ibland ta upp till 10 sekunder då den ägnar sig åt att fundera. Sedan har man ju dålig koll på vilka applikationer som körs, men det finns det appar för, fast sådant skall inte behövas. Om det blir för mycket appar kan telefonen få sirap och måste startas om. Någonting som tar lika lång tid som att starta om en dator.

Det är ju ganska praktiskt med att man har konversationstrådar bland sms:en och mailen, men då får den väl ta att visa rätt. Igår fick jag ett sms av en kvinnlig bekant, låt oss kalla henne Lena. Fast då...

Jag förstår mig inte på alla kepsmänniskor. Som var tuffingarna i tonåren då de hade keps och nu fortsatt till 30-sträcket och fortfarande har keps. Varför? Det är ju inte vacker för 5 öre! Nu pratar jag om reklamkepsar, klassiska basebollkepsar. De funkar på en basebollplan, men inte annars. "Ta av dig din trucker keps"!

Jag förstår att det kan vara praktiskt ibland, men då finns det många andra kepsar som är så mycket snyggare, använd en sådan nästa gång. Dock måste jag erkänna att det ibland kan se sportigt fräscht ut på en tjej, men inte på en kille som var tuff i sin keps för 15 år sedan.

Finns mycket som händer i livet just nu. Kan inte hjälpa att publicera denna text. Inser dock att jag redan publicerat den i min mest lästa blogg, i Att bli lämnad - Värsta mardrömmen som jag skrev i slutet på januari 2008.

"Tid har förlöpt
Dagar har gått
Månen har vandrat sin väg genom vitt och svart och grått

Jag har saknat ditt skratt
Jag har saknat ditt...

Det blev tydligen onsdag den här veckan också, trots att världen var omskakad och fredagsmötet är flyttad till torsdagar. Det blev således onsdagsmiddag. Inbjuden idag var en kollega som för någon månad sedan flyttade hem till Sverige efter några år i Australien. Då jag besökte honom i våras så nämnde han min blogg och mina onsdagsmiddagar, så han var en given gäst då jag började med onsdagsmiddagarna igen.

Med sig hade han grannens kompis. Grannen och ordföranden i bostadsrättsföreningens kompis. Han hade tidigare varit i detta hus, på denna våning och ätit middag. Dock hade han aldrig träffat mig. Åter igen en "vad världen är liten". Tänkte berätta en annan story om någon månad, som är ännu sjukare.

Maten denna vecka krävde omtanke och designades av en kollega. Då vi gjorde sällskap till jobbet i måndags och diskuterade vår nya applikation Media Porter. Han sa till en av utvecklarna, nu då den är klar så borde ni bjuda på Porter. Där kläcktes idén till...

"Sen första dagen på skolgården jag såg dig jag dog
Våra blickar dom möttes och jag såg hur du log
Det brann i min själ och jag kände mitt hjärta
Första gången det slog mig kärlek är smärta
Jag ville göra allt spendera min tid just då
Det var så viktigt du var hela mitt liv
Sexton år knappt fått något hår
Min oskuld den rök och jag minns det som igår
Min, första kärlek tog mig någonstans
Visa mig en sån plats som jag aldrig trodde fanns
Ditt hår var som sammet din hud var så len
Det var du och jag mot världen jag såg inga problem
För kärleken är stark men kärleken är svår
Det du ser vid horisonten är inte alltid det du får
Jag trodde vi var cool men du var coolare
En fnurra på tråden o du låg med min polare

Nästa steg något äldre något klokare
Att jag sprang in i dig psst jag bara råkade
Ljusblond skönhet med djup i sin blick
Jag minns när vi möttes rätt sjukt hur det gick
Kärleken brann och den var starkare än någonsin
Dessa dagar jag minns knappt någonting
Men jag minns hur vi...