Fakespears blogg

Det har varit trasigt på onsdagsmiddagarna på sistone. Någon form av onsdagsmiddag har det blivit, men inte på det vanliga sättet. Det har dock förklarliga anledningar vilket ni förstått.

Denna onsdagsmiddag åtnötjs tillsammans med 3 generationer tjejer. Mor, döttrar och mormor. Dessutom var platsen inte hemma hos mig och matlagningen sköttes av den äldsta vid bordet (och det var inte jag).

Middagen blev nästan som förra veckan, det blev nämligen kyckling och potatis. Dock lite annorlunda och annorlunda kryddning. Personligen föredrar jag mitt sätt, men det var ändå väldigt gott. Börjar uppskatta palsternacka mer och mer.

Smärtan är konstant! Det spelar ingen roll hur bra nästa allting är, det finns alltid en massa smärta. Det är alltid synd om stackars lilla jag, hur bra du egentligen tycker det är med mig.

Ingenting, ingenting i min kalender idag
Inga vänner kvar
26 bor i andra hand och har inge kul borde ta mig ut
stackars mig (stackars mig) ingen bryr sig om lilla jag
jag vill höra någon säga mig (säga mig)
att imorn blir en bättre dag
oooh

Som i en gammal sång (gammal sång)
som spelar på min grammofon
vill höra samma sång (samma sång)
där allt blir bra imorn

Lördagkväll, sitter ensam på en öde perrong
nynnar samma sång
minus sju
röker fyra cigaretter i rad, inget gör mig glad
stackars mig (stackars mig) för ingen bryr sig om lilla jag
orkar inte längre vänta på (stackars mig)
att imorn blir en bättre dag
oooh

Som i en gammal sång (gammal sång)
som spelar på min grammofon
vill höra samma sång (samma sång)
där allt blir bra imorn

Det är bara repetition, repetition,...

Det blev en inställd onsdagsmiddag denna onsdag. Anledningen var sjukdom, från värdens sida. Jag pallrade mig upp imorse, men kände redan då jag satt på tunnelbanan att det inte kändes bra. Behövde dock komma till jobbet för att hämta min laptop. Då jag var där passade jag också på att hålla i en planerad anställningsintervju, sedan satte jag mig på tuben och åkte hemöver.

Efter en stunds vila hemma kändes det rätt okej, så jag jobbade lite hemifrån. Tänkte dock skriva upp det som en sjukdag, då det känns moraliskt rätt. Får kolla imorgon bitti hur det känns då.

Dock behövde jag ju mat och då vi ändå var två så passade jag på att laga kyckling i ugnen för det var vi båda sugna på. Blev inte så bra idag, potatisen var på dåligt humör och kyckling var felfärgad. Det blev dock gott ändå och med en flaska rött blev det ännu mysigare. Nu står hon i köket och diskar och bredvid mig finns en skål som innehåller bland annat Filidutter. Kan livet bli bättre? :)

För några veckor sedan så gick jag en UGL kurs i Mariefred. En av de saker jag lovade mig själv under kursen var att vara mer ärlig i mitt vardagsliv. Jag tycker jag har varit det, på både gott och ont.

Direkt då jag lämnade kursen så träffade jag en person som fått en väldigt central roll i mitt liv. Den första kvällen, då jag ägnat mig åt att vara överärlig i en vecka, var speciell. Även om det kändes bra redan innan så tror jag att den kvällen lade grund till hur ärliga vi kunnat vara med varandra sedan dess. Jag har aldrig varit så ärlig i en relation, och vi har gråtit tillsammans både av lycka och olycka under vår korta tid tillsammans. Jag har aldrig känt mig så ärlig som nu inför denna person och tänkte fortsätta vara ärlig med henne.

Sedan finns det väl andra som jag inte varit lika ärlig med, och inte varit ärlig mot mig. Under senaste året har jag flertalet gånger kommit på mig själv att inte vara ärlig. Jag vill sluta med det, även om det säkert kommer...

Jag älskar barns ärlighet, men barns ärlighet kan också såra väldigt mycket. Och vuxnas förvrängda ord som bokstavligt tolkas av barn kan ge ganska pinsamma resultat.

Att som en okänd person kliva in i två små barns liv är definitivt inte det enklaste. Speciellt inte om du har speciella känslor för en viktig person i deras liv. Jag hade dessutom blivit varnad om den äldsta dotterns skepsis mot nya människor.

Så då jag träffade dem för ett tag sedan så blev jag verkligen studerad från topp till tå. De hade ju fått höra saker om mig redan innan. Hade funderat redan innan ifall mutor skulle hjälpa, men kommit fram till att jag inte vill vara farbrorn som kommer med mutor. De fick tycka om mig om de ville.

Redan första kvällen så satt jag med båda dem i soffan, varav den yngre av dem hade benen i mitt knä. Numera så är de ganska kläniga och enligt uppgift är det något helt annat än vad de brukar vara. Vi pratar mycket, håller hand då vi är ute och går samt lekte kurragömma vi tre i lägenheten utan att...

Det var jag och tre tjejer som hade onsdagsmiddag i onsdags. Två tjejer har jag tidigare haft på onsdagsmiddag, men aldrig tre. Att de dessutom var släkt gjorde saken än mer intressant, två systrar och deras mamma. Det bästa med onsdagsmiddagen var dock att det inte var jag som lagade maten. De jag åt middag med lagade maten och det bjöds på våfflor. Jättelängesedan jag åt våfflor och det var riktigt gott. Var Björnbär till, det har jag nog inte ätit med våfflor tidigare, men om man får falukorv i kroppkakorna kan man väl förvänta sig det mesta?

På senaste tiden har jag fått väldigt många grattis, och jag förstår det inte riktigt. Varför gratulerar ni mig? Okej, jag mår jättebra just nu, men är det verkligen det som ni gratulerar mig till? Jag har träffat en jättetrevlig människa som jag älskar att umgås med, är det vad ni gratulerar mig till? Kan så vara, men det är ju isf konstigt om ni inte träffat henne, ni kanske tycker hon är värsta kräket, är det då värt att gratulera?

Jag tror det är lite av en samhällssyn. Att det man gratulerar någon till att leva ett dubbelliv, för singellivet är inte lika uppskattat. Man skall leva sitt dubbelliv för att vara accepterad i samhället på ett riktigt sätt, då får man gå på parmiddagar och det ställs aldrig en extra fråga ifall man går på restaurangen. Det kan jag garantera att det gör om man går dit ensam, och det är inte så roligt som singel.

Fortsätt att gratulera mig, iaf om du tycker jag förtjänar en gratulation, men motivera varför du gratulerar mig. Ställde den frågan till en Iransk kollega på...

En gång för länge sedan, nämligen i början av 1997 så började jag använda mIRC en chatklient för Internet Relay Chat, RFC1459.

Det var tider det, med Aragon som skulle ta över #Fantasy hela tiden och gav #Rollspel till mig som några andra ägnade sig åt, eller #RPG som är nån konstig förkortning på polska. En kul tid där jag tom hittade en kärlek på #RPGet. Brukar besöka kanalerna någon gång om året, men det är så dött som i graven. Tror inte ens bottarna bor kvar där, för vem kommer inte ihåg TheDM som kördes från kip.sateh.com och erg.verweg.com.

Irc fasades ut ur mitt liv sisådär 2001 då jag omgrupperade till Stockholm, under 2003 fick jag en liten kick igen med #Hattrick på undernet och jobbkanalen #ardendo, samt #Uppland (eller var det #Uppsala) på ircnet, då körde jag dock det i Xchat eller i...