Små tankar och funderingar
Den mysiga grottan
Jag har det skönt i min grotta. Den öppna brasan låter sina eldlågor dansa för mig, och de skiner upp hela grottan i ett flimmrande skimmer. Jag lyssnar på det mysiga sprakandet från elden.
Lite längre in i grottan har jag ett stort förråd med burkmat av alla de slag - ravioli i köttsås, chili con carne, köttbullar i brunsås, ananasskivor i juice, fiskbullar i hummersås... Ännu lite längre in finns en slags oas, en 10x10 meter jordplätt där grottan på något mystiskt vis har öppnat upp sig sedan miljontals år tillbaka. Där skiner solen varje dag mellan kl 12 och 12.30. Solens strålar är varma och sköna, och ger min hud lyster och näring. På den bördiga jordplätten odlar jag potatis, jordgubbar, gräslök och morötter. I mitten av denna oas finns ett gammalt äppleträd. Det är vackert. Dess stam är lika fascinerande att titta på som handen på en mycket gammal människa. Den inger inspiration och tankero.
Ännu lite längre in finns en stor sal. Där finns min svarta eleganta Steinwayflygel från tidigt 1900-tal. Bredvid den finns en hylla där mina notblad prydligt ryms i låga, breda lådor samt en väska där jag förvarar min stämgaffel och extrasträng - ständigt redo för den dag då mitt intensiva spelande av Rachmaninov får en sträng att brista. I salen reflekteras allt det magnifika ljud som detta magiska instrument kan utbringa. Ljudvågorna studsar mot granitblocken och förenas om och om igen för korta ögonblick i deras dramatiska och kaotiska färd genom salen.
Vid min lägereld finns min Dux-säng som jag har bäddat med fluffiga fasta huvudkuddar. Ett stort varmt duntäcke skyddar mig från nattens kyla. Innan jag somnar tar jag fram min View-master som visar tredimensionella bilder från jordens alla hörn. Dess runda bildskiva beslyses av en batteridriven frostad halogenlampa. De många vackra bilderna ger mig en daglig visuell dos av den övriga världen.
Jag har det väldigt bra i min grotta. Den behöver jag när jag vill komma bort från människors tjat, fördomar, krav och elakheter. Där kan jag vara mig själv - göra vad jag vill, säga vad jag vill. Där kan jag vila upp mig och vara sann gentemot mig själv.
Nu är jag dock en könsvarelse, precis som alla andra. Jag är en människa med manliga behov. Jag behöver en kvinna. Jag ser framför mig hur jag smeker hennes lena hud, låter mina händer vandra över hennes bröst och försiktigt nyper hennes bröstvårtor... kysser varsamt hennes nacke och lyssnar på hennes andetag... jag vidrör hennes läppar med mina och berättar hur vacker hon är, och hur mycket jag vill ha henne. Vi myser i min sköna breda säng, under duntäcket, och kikar på upplysta bilder tillsammans. Vi tar fram en läcker portion chili con carne som vi värmer i en kastrull över lägerelden. Och så blir det några jordgubbar och ett äpple till efterrätt, direkt från min jordplätt. Under natten lägger vi oss på solstolarna och beundrar stjärnorna tillsammans. Sedan spelar jag ett antal vackra pianostycken för henne i flygelsalen. Ja... grottor är mysiga.
Och... så en bild. Den har inte alls med grottor att göra. Eller kanske ändå om man tänker efter... Bilden ger en ganska hemtrevlig stämning. Kvinna, blomma, kaffe och kakor. Ett trevligt avbrott för dessa herrar. De tycks lyssna på kvinnans berättelse om en blomma som de alla koncentrerar sina blickar på. De ser något spända ut. Kanske de har blivit avbrutna i en viktig diskussion. Eller så vill de bra se bra ut på bild. Men bilden tycks för mig inte vara arrangerad. De ser alldeles för äkta och förtroendeingivande ut för det... Fritt spelrum för tolkningar.
Skrivet av fitz-hume, 2008-01-06 21:03
Kommentera: