Petruzka

Jag har läst ut boken och ska nu skriva om två sidor som jag tyckte var ganska roliga. Det är sida 19 6 till 198 och jag börjar på rad 5 (196) och fortsätter in på rad 7 på sida 198.

När kriget började var vädret perfekt för de attackerande. Det regnade väldigt mycket och mörkret började komma vilket ledde till att sikten var dålig. Översten tog upp sin klocka och konstaterade att nedräkningen för anfallet hade börjat. Han började förebereda trupperna för vad som komma skall och gjorde i ordning start positionerna då Korvanens styrka var belägna vid husknuten närmast entrén. En annan styrka fanns på andra sidan vägen, som var redo att anfalla så fort Korvanen vinkade in dem. Buss föraren hade hand om resten av soldaterna och de stod och väntade vid vinodlingen.
När klockan slog hel startade Korvanen sin styrka och stormade lobbyn med deras stora björkklabbar som vapen. De satte genast igång med att slå de förvånade skinnskallarna och måttade slagen mot känsliga delar. Snart ryckte även den andra gruppen in, från andra sidan vägen, och kom som förstärkning och även de började misshandla skinnskallarna. Detta skapade stor förvirring hos fiendeskaran som flera utav dem låg nerslagna på golvet och chippade efter andan. Tyska svordomar och rop på hjälp hördes i entrén. Några tyskar lyckades ta sig ut via ett fönster på bakgården i hopp om att lyckas fly, men där väntade Korpela med sin stora skara som genast gick till attack.
När upptäckten att fly över vinodlingen inte var säkert försökte tyskarna ta sig ut via industriområdet. Men upptäckten att finnarna även fanns här var slående och de blev slagna till tusen och de måste ha trott att det var deras sista stund på jorden.
Fienden hade överraskats med sådan list att de inte hade någon som helst tid att organisera ett försvar. Deras drickande gjorde inte saken bättre då vissa utav dem inte kunde stå upp. De hade heller inte någon i gruppen som gjort någon form av vapentjänst vilket gav finnarna ett övertag. Detta var avgjort på förhand och Tyskarna blev slagna till sista man. Blodiga och sårade hjälpte de varandra upp på sin buss som genast satte fart ut i regnet. Tyskarnas väskor lämnades kvar i motellet och ägaren ansåg att detta kunde vara betalning för allt som gått sönder.
Striden var över, för de flesta, men Korpela som hade adrenalinet kvar som högst i kroppen ville genast följa efter huliganerna. Han menade att hans buss var starkare och kunde lätt hinna ikapp Tyskarna och senare kunde finnarna även preja ner dem i diket och slå ihjäl dem om det tycktes vara nödvändigt.
Översten gensvarade starkt med att någon som helst dåraktig handling i den stilen inte var relevant, utan menade att de redan hade uppnått det resultat de ville ha i och med attacken. Vilket då var att få sovplats under natten.
Översten började nu med att inspektera motellet där slaget precis hade utspelat sig för att hitta eventuella skador eller dylikt. Några fönster var total förstörda, några dörrar hade lossnat från karmen. På sina ställen låg det pölar med blod på golvet, annars fanns det inte mycket att anmärka på och då fanns det även inte så mycket som ägaren hade att klaga på. Översten kom överens med ägaren om en rimlig lösning då de själmordsbenägna fick betala extra för sina rum, men samtidigt skulle de få en fin supé och frukost dagen efter.

Jag har försökt att ändra på författarens skrivstil som är lite byråkratisk med mycket svåra ord och ganska detalierad i beskrivningen av områden och händelser. Författaren har också, enligt mig, en tendens att skriva lite för långa namn som jag då förklarar med att ge två exempel: Åkare Korpela eller Gränsjägaren Rääseikköinen. Jag tror att detta kan vara ett väldigt bra sätt att kunna placera vem personen ifråga är och vad han har för roll i boken, men samtidigt är det jobbigt att läsa så många namn hela tiden. Detta kan även bero på att namnen inte är kända för mig som är svensk och det är då svårt att anpassa sig till finska namn. Därför har jag även valt att korta ner beskrivningen på olika personer och ta bort namnen i vissa tillfällen då det inte är relevant att veta vem det handlar om. Ett exempel på dessa två sidor kan då vara att det väntade en styrka på andra sidan vägen, jag valde då att inte nämna vem som var ledare för denna styrka vilket igenteligen inte spelar så stor roll.
Anledningen till att jag valt att skriva på just detta sätt är för att jag gärna själv skulle vilja se boken skriven på det sättet. Det gör det lättare och roligare att läsa även om denna bok var väldigt rolig ändå. Men alltså ge ett nytt perspektiv på bokens innehåll.

Skrivet av fogelqvist, 2007-04-18 20:02