Petruzka

Direktör Rellonen och Överste Keppainen är väldigt olika och har en helt olik bakgrund i förhållande tillvarandra. Det enda de har gemensamt, kan man säga, är att de besökte sig samtidigt till den ladan med samma tanke, att ta sina liv.
Keppainen har levt ett ganska gott liv som yrkessoldat och har tjänat ihop mycket pengar under sina år. Han hade även en vacker fru som han var förälskad i. Men så en dag dog hans fru och allt bara rasade samman. Han var nu en bortglömd officer som inte hade något jobb eller någon att älska och den enda utvägen som fanns kvar var att ta slut på jordelivet. Eller med andra: ord ta sitt liv.
Han är bosatt i Finland i en etta där han bor själv men nu har han även träffat en kvinna som han för första gången har släppt in i sitt liv och öppnat sig för efter hans frus bortgång. Han är verkligen en sådan man man kan tänka sig att en kvinna vill ha. Han har alltså mycket positiva egenskaper som han kan skatta sig lycklig för. Exempel på dessa är att han är en ledar gestalt som vill ta kommando och föra befälet (kan även vara en yrkes skada), han har även en förmåga att få folk att göra det rätta och en oerhört bra övertalningsförmåga som ibland kan vara skrämmande, att då se så många människor blint lyda honom måste leda till att han frestat att göra ont fast i själva verket gör han alltid till sist det goda som är bäst anpassat för samtliga i gruppen.

Han har mycket vänner som han har lärt känna på olika utbildningar runt om i världen (det är intressant att se hur stort kontaktnät en soldat får genom hans militäriska yrke) som han tar hjälp av och är trevliga mot.

Jag tror att man kan missuppfatta Keppainen lätt om man bara ser på honom som en bossande militär som är otrevlig och okänslig. I själva verket har han det mesta av bra saker som man ska ha som en vanlig civil person, snäll, trevlig, bra problemlösare och så vidare. Han har även en känslig sida som visas upp då och då fast den är väl dold efter hans frus tragiska bortgång. Jag tror att det har satt stora sår i denne officer, sår som aldrig läker. Men med en ny kvinna i hans liv tror jag att han kan bearbeta mycket av de förtryckta känslorna som har varit gömda i alla dessa år. Han får säkerligen tillbaka sin livsglädje och delar med sig av denna glädje till sin nya kvinna, Helena.

Direktör Rellonen, eller om man ska kalla honom för den misslyckade direktören har levt ett hårt liv med mycket motgångar och tragiska tragedier. Förvisso har han en fru fast så lyckliga är de inte, han har också gjort många försök till att starta nya företag men de har alla slutat i en katastrof och man kan tänka att han var skyldig människor massor av pengar. Här tycks det vara befogat med ett självmord med tanke på allt han stått ut med och gått igenom.

Han kommer från en liten by i Finland. Där har han också en sommarstuga fast han bor i staden med sin fru. Han tycker om att koppla av i stugan och han är en riktig funderare där han sitter på mornare på verandan med en nyöppnad öl och tänker på vad han ska göra med sitt liv. Han har många goda sidor som han ska ta vara på, vilket är hans ansträngningar att han aldrig ger upp, eller nästan i alla fall. Han har ändå kämpat sig fram i livet mot alla motgångar och passerat de flesta. Detta är en bra egenskap, även hans ekonomiska sida som framhävs vara mycket bra. Han hade ändå ett par år i början av hans karriär som var bra och detta mycket tack vare hans ekonomiska sida.

Rellonen och Keppainen har som sagt ingen relation sedan tidigare utan träffades på ett egendomligt sätt i en lada som de vid samma tidpunkt hade bestämt sig för att ta sina liv. Som tur var slutade inte dagen i två tragiska självmord utan den slutade med whisky och två människor som öppnade sig för varandra helt och hållet även fast de bara setts några timmar tidigare.

Deras gemensamma ovilja att leva ledde rent utav till att de kunde prata om deras bekymmer och hjälpte varandra bara genom att lyssna på varandras miserabla liv. Med tiden utvecklar de ett vänskapsband som är väldigt tjockt och när tiden gick kunde de prata med varandra om vad som helst på ett djupare plan. Det kanske är en sådan start på en vänskap som krävs för att göra vänskapen till äkta, om båda parterna får se den andra när denne är på botten av livet och bara vill dö och utifrån där lyckas, med hjälp av den andre, klättra upp för livsstegen och få livslust.

Deras vänskap var så stark att de tillsammans, med många andra själmordsbenägna, var beredda att ta sina liv tillsammans i ett kollektivt själmord. De kompletterade varandra bra i sina ledarroller då överste Keppainen ledde gruppen medans Rellonen mer tänkte och filosoferade. Detta ledde till ett bra ledarteam där båda även kunde talför sig om så behövdes men även lägga mer ansvar på den andre. Man kan alltså säga att deras olikheter, som jag beskrev tidigare, leder till en bra och fungerande ledarstil.

Skrivet av fogelqvist, 2007-05-01 22:22