En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Fuck it. It doesn't matter anymore. Whatever you do or say. My heart can't break no more.

Vad gör man när man inte har lust att göra någonting? Vad vill man när man inte vet vad man vill? Vad äter man när man inte vill äta? Hur skrattar man när man inte kan? Hur kan man må bra när man mår dåligt? Hur kan jag känna att jag gör något viktigt när allt känns meningslöst?

Hur hittar man mening när man inte kan hitta någonting? Hur hittar man skratt när man bara har gråt? Hur tar man sig igenom dagarna när allting känns grått? Hur hittar man vilja när man inte vill? Hur hitatr man lust när man inte har någon?

Skrivet av fuckit, 2015-05-16

Visa hela (0 kommentarer)

Oj, det var länge sedan jag skrev något här. Nu är jag vuxen, fyller 23 i år, och har flyttat hemifrån, bor tillsammans med min pojkvän och pluggar på högskola. Jorden snurrar på. Jag är delvis tacksam för det svåra jag har gått igenom. Jag tror att man måste må dåligt för att kunna må bra. Livet kommer kasta skit på mig i framtiden, men jag kommer också ha en sju helvetes massa bra stunder, gapskratt och lyckobubbel. Jag tror att jag har blivit klokare. Fått en annan syn på vad som är viktigt i livet och inte. Den synen kommer förmodligen komma att ändras senare i mitt liv. Ingenting varar ju likadant för alltid. Jag jobbar med mig själv varje dag. Försöker att komma på lösningar på mina problem och försöker skapa så lite problem som möjligt.

Har flera gånger funderat på att uppsöka läkare för att se om jag har depression, men jag vill inte bli ett pillerknaprande vrak. Jag tror inte att det skulle hjälpa mig att få ett namn på mina känslor. Och piller är...

Skrivet av fuckit, 2015-01-07

Visa hela (1 kommentar)

Det går inte att lita på någon. Jag kan inte. Min hjärna säger "Hörru, du är smartare än såhär, lämna inte ut dig till någon, dom kommer ju ändå bara såra dig sen". Jag försöker VERKLIGEN att lita på min pojkvän, men efter vad jag har gått igenom med pappa så kan jag bara inte. Det är som om jag har en röst i huvudet som väser "gör det inte" varje gång jag öppnar mig. Och när han har varit bortrest med kompisar och festat så väser samma röst "han ljuger". Och när har pratar med andra tjejer så väser den "han vill hellre ha nån annan".

Jag hatar denna jävla röst.

Den sätter så många käppar i hjulet för mig. Och jag vet att det är rösten som ljuger och inte min pojkvän. Men jag KAN bara inte strunta i rösten. Efter att min egna pappa, min manliga förebild och den personen som jag ansåg mig kunna lita på allra mest under hela min uppväxt - efter att jag fick veta att han ljög för hela min familj, dom han älskar mest, så kan jag bara inte släppa in...

Skrivet av fuckit, 2014-09-26

Visa hela (0 kommentarer)

En vän som plötsligt lämnar. Vill inte ses och snacka om vad som hänt. En vän som bara lämnar dig i sticket. Som övertalar en av dina andra vänner att "vi kan inte vara kompis med henne längre". Vad är det för vänner som slänger ut dig efter 3 år utan att säga varför. Utan att ge dig en chans.

Vän 1 sätter ett ultimatum till vän 2. "Kommer du bjuda vän 3? Man vill liksom veta om man kan komma eller inte."

Jag är vän 3. Vännen som inte är värd att hålla fast i. Vännen som man aldrig någonsin igen vill träffa eller ens se på. Jag är avskyvärd. Äcklig. Det går inte att umgås med mig. Varför? Jag vet inte. För mig kan man inte berätta saker för eller försöka reda ut saker med. Jag är en hopplös förlorare som inte är värd någonting.

Skrivet av fuckit, 2013-09-17

Visa hela (1 kommentar)

Jag bröt ihop. Gick av på mitt. Grät. Det kändes som om hjärtat krympte ihop och tarmarna vände ut och in på sig. En ångestattack helt enkelt, som jag fått så många gånger förut. Jag trodde att det skulle gå över någon gång. Att jag skulle börja må bra igen. Leva lyckligt.

Jag har märkt att de flesta gångerna jag får sådana här attacker är när jag varit ensam ett tag, en vecka typ. När jag känner mig ensam och bara i vägen. Det är ingen rolig känsla att ha. Jag vet att jag inte är ensam. Jag har vänner, familj och pojkvän. Men ändå kommer attackerna. Jag behöver nog egentligen en psykolog. Men sånt där känns jobbigt. det är lättare att leva med förnekelse än att öppna sig. Jag vet inte var det är jag är rädd för. Om det är att jag kanske hittar mig med en psykolog. Att jag inser hur jag fungerar och att jag har problem. Vad vet jag? Jag kanske är helt frisk. Jag ser frisk ut, jag har ingen bokstavskombination. Men jag vissa stunder är jag deprimerad....

Skrivet av fuckit, 2013-02-08

Visa hela (0 kommentarer)

Livet blir inte alltid som man trott. Jag vet inte hur många av er 2500 personer som följer mig eller om ni bara är random folk som läser om mina jobbiga stunder. Hur som helst... Livet blir inte som man tänkt sig. Planer går i kras. Man utvecklas och skaffar nya prioriteringar. Livet går framåt. Jag har hoppat av högskolan. Det kändes inte rätt. Jag är en person som känner väldigt mycket med hjärtat och inte lika mycket med huvudet. Det smartaste hade såklart varit att fortsätta plugga så att jag blir klar någon gång. Men min hjärta sa nej. Det var fel för mig. Och förhoppningsvis kommer jag in på något annat nu i höst som kanske är mitt livs väg.

Skrivet av fuckit, 2013-02-08

Visa hela (0 kommentarer)

Den finns där runt hörnet. Väntar. Vakar. Kanske hoppas att ytterligare ett liv ska spillas. Det värsta med döden är vad den lämnar efter sig. Den sårar människor. En mamma gråter över sin döde son. En ung flicka tar självmord för att hon inte hade någon.

Det värsta med döden är vad den lämnar efter sig. Tomheten. Rädslan. Besvikelsen. Det ständiga sökandet efter bekräftelse och frågan varför finns jag? En annan människas död kan alla relatera till. Alla vet hur det är när någon man har i hjärtat dör. Alla vet hur det är att förlora något. Någonting viktigt. Det är ungefär som när man tappar sin mobil i marken. Betonggolv. Den slutar att fungera. Åtminstone ett tag tills man gjort ett val. Ska jag söka hjälp för att reparera mobilen? Ska jag gå vidare och försöka leva utan min kära mobil? Eller ska jag ersätta den med något som aldrig kommer bli, eller ens komma i närheten av min gamla mobil? Det spelar ingen roll vilket val man väljer, för det kommer...

Skrivet av fuckit, 2012-10-13

Visa hela (0 kommentarer)

Det gör ont i mig. Fortfarande. Min relation till pappa kommer alltid vara konstig. Det går upp och så går det ner. Jag vill inget annat än att kunna känna att allting är okej. Nu gråter jag för första gången på länge. Det är så skönt. Det gör ont med alla tankar och det gör ont som om det skär. Skär i hjärtat. Ja det är inte så lätt att beskriva. Men ont gör det.

Skrivet av fuckit, 2012-10-04

Visa hela (0 kommentarer)