Fuck it. It doesn't matter anymore. Whatever you do or say. My heart can't break no more.
Hon är lite av en förebild för mig. Hon är stark. Så jävla stark! Hon var så långt nere i depression man kunde sjunka, men lyckades ta sig upp igen. Hon har det svårt, men försöker ändå se allt positivt. Jag såg just filmen om henne på kanal 4. Jag ska göra som henne. Go through life like a karate kid. ;)
Visa hela (0 kommentarer)
Idag har jag haft en ruggigt dålig dag. Det har nog märkts på alla sätt som går. Jag lät mina egna tankar trycka ner mig. Det får aldrig hända igen. Jag kan vara stark, om jag bara vill. Och jag vill, tro mig. Men efter allt det som hänt med min pappa är jag både ledsen och rädd. Och det är faktiskt svårt att le när man är ledsen. Jag vill verkligen le, och få andra att le. För det är det jag gör. Det är jag. Hela jag är humor i vanliga fall. Jag älskar att vara glad och att ha glada människor runtomkring mig.
Men det är faktiskt okej. Okej att ha sådana dagar som idag. Då jag använder mig av reaktionsbildning. Vad är det, undrar du då? Det är faktiskt en försvarmekanism, som jag brukar vara till hands. Det lärde jag mig igår när jag skrev en uppsatts. Haha.
Usch, det blir nog en nördvarning på detta inlägget....
I alla fall, nu ska jag släppa mina tankar. Andas en stund.
Och sen ska jag till Kajsa på tjej - plus - en - kille - kväll.
Visa hela (0 kommentarer)
Jag kanske har problem som jag behöver ta tag i. Men jag vill inte. Eller jag vågar snarare inte. Jag är faktiskt rädd. Och det är inte okej. För mig är det inte okej att erkänna att jag är rädd och att jag egentligen vill gråta lite. Det känns fel.
Att tänka på att jag egentligen är ganska svag, gör mig ännu svagare. Jag vill vara stark. Jag vill vara stark som min farmor en gång var. Hon var verkligen min förebild, och är väll kanske fortfarande, om det nu går ihop.
Ibland ber jag. Då ber jag till henne. Jag vet att hon inte är någon gud, men för mig är hon lite helig.
Just nu känner jag fruktan, rädsla för något jag inte vet. Jag känner hur liten jag är. Maktlös. Onödig. Jag känner mig som ett bulumia-barn. Ångest, ångest och ångest. Jag skulle nog vilja spy, kanske att det känns bättre då? Nej, självklart inte.
Visa hela (0 kommentarer)
De bilder jag såg kommer alltid finnas kvar på min näthinna. Hur mycket jag än försöker att förtränga det jag sett, så kommer det alltid finnas där. Ligga där i bakhuvudet och pysa, och min undran kommer bara växa. Bli större och större. Vem vet, en dag kanske jag vågar konfrontera pappa.
Jag har tusen frågor jag skulle vilja få besvarade. Och jag har tänk miljontals gånger på vad jag ska säga om jag ska konfrontera pappa.
Jag vill veta varför pappa bedrar mamma så som han gör. Min mamma gör verkligen allt för min pappa. Men han verkar inte uppskatta henne. Eftersom jag vet vad pappa gör mot mamma, så svider det att se hur mycket mamma kämpar för hans skull. Hur mycket hon ställer upp på honom. Och hur lite kärlek och omtanke han visar henne.
Det svider att tänka på att mamma kanske en dag, när jag och syrran flyttar hemifrån, att hon blir ensam lämnad. Pappa kanske sticker. Lämnar mamma här. Det kommer bli svårt. Speciellt för mamma. Men också för mig,...
Visa hela (3 kommentarer)
Här sitter jag och tänker på döden. Undrar hur det känns... eller om det känns överhuvudtaget. Tar livet verkligen slut? Och om det nu gör det vafan var då meningen med mitt liv? Ibland tror jag att mitt liv är det enda på jorden. Och att alla andra bara finns där, som robotar. Som om jag är huvudpersonen, eller offret kanske, i en lek. Alla andra kanske står stilla, liksom stoppar, när jag inte är i närheten. Hela världen pausar där jag inte är.
Jag vill tro på något, men jag behöver inte. Absolut inte på nån himla gud.
Fan vilken idiot egentligen som hittade på han. Den människan har verkligen ändrat världen. Lurat flera miljader människor och gjort de förvirrade. Kanske fått de att må bra, men också fått de att känna sig skyldiga och tvungna att uppföra sig på ett visst sätt.
Idag frågade min kompis mig om vi skulle konfirmera oss tillsammans nästa sommar. Men är man inte för gammla för det om man är 17? Och kan man verkligen göra det om man inte...
Visa hela (0 kommentarer)
Jag ljuger. Jag svär. Jag spottar. Jag röker. Jag super. Jag knullar. Jag pullar. Jag sviker. Jag fuskar. Jag sårar. Jag slåss. Jag snackar skit.
Och allt är väll egentligen mitt eget fel. Jag är väll bara precis som vilken idiot som helst. En idiot som ljuger och sätter sig in i dumma situationer...
Jag knullade min kompis kille. OCh jag är en idiot för det. Men min ursäkt är att jag var packad. Det är väll inte bra nog...
Jag låtsas som om jag inte vet vad hon snackar om. Och jag är en riktig idiot. För folk vet redan.
Förlåt för mig.
Visa hela (2 kommentarer)
Min pappa är bög. Jag gav min oskuld till en kille på fyllan igår. Mina vänner sviker mig. Jag litar inte på någon. Jag har skärt mig. Jag slutar aldrig att såra de i min omgivning. Jag spelar någon som jag inte är bland de nya människorna.
Jag vet att jag behöver prata med någon. Men vill inte.
Jag hatar att öppna mig, visa känslorna. Precis det jag gör nu. Men jag kände att jag behöver skriva av mig lite. Jag behöver tro på mig själv och våga vara den jag är. Men fuck it, sån är jag.
Jag bryter löften, jag ljuger, jag stjäl och jag snackar skit. Det är jag.
Visa hela (2 kommentarer)