Människoskräck
Hålla sig undan från fest
Till slut förstod jag att jag helt enkelt skulle hålla mig borta från fester till dess att jag kunde sköta mig. Tyvärr verkar det som om de månatliga tillställningarna fungerat som någon besynnerlig sorts ventil för nu började något byggas upp inom mig. Jag satt timme efter timme och stirrade på min skärm, en magnifik skärm på saftiga 21 tum med en bakgrundsbild med texten, in sovjet russia monitor watches you. Jag har alltid haft en förmåga att stänga av hjärnan när jag slår på datorn och genom att aldrig stänga av maskinen behövde jag aldrig aktivera själen. Livet blev grått på samma sätt som bakgrundsbilden på skärmen och de få gånger jag faktiskt pratade med någon avslutade jag varje samtal tyst för mig själv med orden, Nu kan du stänga av datorn. Det enda som är riktigt bra med datorn är att i cyberrymden finns ingen tid, man kan stirra på skärmen en timme eller 24, det är ingen skillnad och jag hade redan tidigare fått sömnproblem. Jag kunde helt enkelt inte sova, om jag lyckades somna så vaknade jag två timmar senare. Genom ständigt sömnrusiga ögon stirrade jag på världens grå sken så som det såg ut genom en 21 tum stor lins. Efter månader stirrandes tror jag att jag måste ha sett allt, inte så att jag visste något om något för tänkte det gjorde jag inte, men jag såg. Jag såg saker som skulle få folk att bryta ihop av skratt eller må så illa att dom aldrig ville titta igen, jag såg bilder, rörliga och stilla med de fruktansvärdaste ögonblick som fastnat på film och med de underbaraste tillfällen i människors liv. Om jag ska vara uppriktig tror jag inte att jag reagerade särskilt på något av det, jag kände mig knappast som delaktig i människornas företaganden. Jag var snarare ett väsen skilt från dom andra, dom gjorde och jag såg, inte för att jag ville utan för att det helt enkelt var så.
Skrivet av handlarn, 2007-03-25 19:06
Ehh mannen du borde göra nåt.
Skrivet av JWE, 2007-03-29 04:28