Människoskräck
En berättelse om att vara rädd för alla andra.
Ett ynkligt och melodramatiskt kapitel om en man som bryter ihop inför vardagslidande.
Jag märkte att det började gå snett när jag inte längre gick ut för att röka. Man behövde gå ut i trapphuset och ta hissen ner för att kunna gå ut i entrén och där få sina stackars bloss. Där stod vi och hängde några stycken, som knappast kände varann, sommar som vinter och delade ett intresse för rökintag. Som sagt så kom jag till en punkt när det helt enkelt inte längre blev så, halvt hängandes ut genom det smala fönster som satt i anslutning till det riktiga rökte jag och försökte få röken att inte svepa tillbaka in i lägenheten. Det gick förstås inte att undvika att en del slank in och det märkte hon naturligtvis, hon rökte självklart inte, hon var aldrig en sån person. Inte så att hon tyckte att det var fel eller omoraliskt, det var helt enkelt som om hon stod över sånt/mig. Redan från första kyssen förstod jag att hon var mer än jag förtjänade så jag...
Visa hela (0 kommentarer)