En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Kärleken

Skaffade denna blogg, för att kunna ventilera mig om mitt kärleksliv (och livet i allmänt), eftersom jag inte har några andra onlinedagböcker, som mina vänner inte läser. Inget gentemot mina vänner, men vissa saker vill jag bara inte delge dom.

Annars om mig:

En 24 årig tösabit, snart 25 (huu!) som jobbar å sliter på. Tyvärr kan jag inte skriva så mycket om mig själv, eller lägga upp bild, försöker som ovan nämnt, vara anonym :) Hoppas på nya bekantskaper här på bloggis :)

Det kan man lugnt säga.

År 2001: Får förskräckliga kliande utslag på benen, efter påtryckningar av min dåvarande pojkvän besöker jag sjukhuset. Resultat: Allergi mot hästar, hö, dammkvalster, jordnötter och vete.

År 2003: Börjar få blodtrycksproblem. Uppsöker sjukhus och får rådet att gå ner i vikt, och minska på kaffet och rökandet. Gör allt detta, ingen förbättring med blodtrycket, snarare försämring.

År 2004: I slutet av 2004 åker jag akut in p. g. a. högt blodtryck (185/95), håller på svimmar. Tillika hade jag nyligen gjort en ultraljudsundersökning på halsen via arbetsplatshälsovården. Av akutbesöket konstateras infektion i kroppen. Därpå följer 2-3 blodprov per vecka, benmärgsprov, gastroscopi, ultraljud på nytt, och diverse andra undersökningar.

År 2005: I början av 2005 konstateras det att jag har cancer. Hodgkins lymfom. Sjukskriven 8 månader, 12 behandlingar, friskförklarad i Augusti.

År 2006/2007:...

Skrivet av inKognito, 2010-12-26

Visa hela (0 kommentarer)

Usch, måste verkligen ventilera mig.

Det här må låta så kliché-aktigt så någon smälter säkerligen, men jag tror bestämt jag träffat Mr Right.

Första gången jag träffade honom, så skakade mina knän av svaghet, fjärilar bubblade i magen, han fullkomligt låste mina ögon, och jag kunde inte slita bort dom, kunde knappt röra mig.

(okej, nu inser jag hur fånigt det här låter redan.. fjortisfasoner borde man ju ha kommit över redan).

Inte nog med att hans kropp är perfekt. På alla sätt och vis. Han har en passion för djur jag aldrig sett en karl ha förut. Liksom mig. Han bryr sig om djuren på exakt samma nivå som mig, och det är svårt att hitta folk som är på exakt samma nivå.

Han pratar på samma sätt som mig, å hakar lätt på min humor. Jag t.o.m älskar hans föräldrar, blev genast som "en i familjen".

Jag jobbar alltså hos honom och hans pappa nu som då, och varje gång han ringer min chef, så frågar han specifikt efter mig. Dom vill ju gärna ha...

Skrivet av inKognito, 2010-12-07

Visa hela (0 kommentarer)

Vet inte hur jag har glömt bort denna blogg, och vet än mindre hur jag kom att tänka på den nu?!

Så det är väl dags att dra en kort uppdatering om livssituationen och kärleken.

I dagens läge är jag 28 år, jobbar fortfarande kvar på samma ställe, singel som förut, och nöjd med livet i övrigt.

Läste i ett av dom äldre inläggen om mina problem i ryggen. Problemen finns kvar, men nu har jag iallafall fått en diagnos. Förslitningsskador (eller RSI, Repetitive Strain Injury) i ryggen.

Jag hade blivit remitterad till fysiatrin på sjukhuset för att få 10 behandlingar, men inget hjälpte mer än tillfälligt. Blev därefter remitterad till en specialist, läkare samt naprapath, som gjorde en snabb undersökning av hela kroppen. Han konstaterade åtminstone att jag e väldigt böjlig och rörlig. Därefter körde han 2 punkts-test på mina fingerspetsar och då började vi notera problem. Hade betydligt sämre känsla i högerhandens fingerspetsar, samt att min handled var...

Skrivet av inKognito, 2010-11-23

Visa hela (0 kommentarer)

Okej, först å främst, detta inlägg blir hatiskt å negativt.

Så, nu har jag varnat mina (trogna?) läsare.

För ca. 7 år sedan, var jag med om något mindre trevligt. Då gav jag mig själv ett löfte. Ett löfte jag höll i 6 år. Sen skaffade jag en partner.

Människor i min omgivning förstår mig inte när jag säger, att jag inte behöver människor - jag behöver djur! Den enda som har en förståelse för mig, är Meesa (känd som Marky Mark i tidigare inlägg). Han är av precis samma skrot och korn som mig. Ibland vill jag bara förneka att vi är rätt tragiska. Men vi e samma stjärntecken, delar samma ensamhet. Missförstå mig rätt, med ensamhet menar jag inte att vi är deprimerade bortglömda jävlar, nej, vi föredrar ensamheten. Vi lider inte av socialfobi, utan vi trivs bäst ensamma, eller i sällskap av djur.

Läste på ett klotterplank på en community idag, om en singelkille som inte hade någon att ge sin kärlek åt. Vanligtvis språkar jag för det positiva i...

Skrivet av inKognito, 2009-01-26

Visa hela (0 kommentarer)

.. tänkte jag försöka träna lite på mina skrivkunskaper. Märker att det är alldeles för längesedan jag har skrivit något seriöst. Som "vanlig person" slarvar jag väldigt mycket med språket, t. o. m. ibland skriver jag rentav på dialekt. Här håller jag språket i trim.

Mr X läste ett inlägg jag hade skrivit på ett forum, ett formellt litet inlägg, att vi sökte medlemmar. Han kommenterade något i stil med "jösses, du kan ju använda riktigt invecklat språk", varpå jag kort svarade "-När jag lägger den sidan till så.."

Känner olust nu. Vet inte riktigt varför. Precis det där stadiet jag inte borde återgå till. Det där äh-vafan-ja-skiter-i-dehär-å-vänder-taggarna-utåt. Det är alltså nu jag borde snacka med Marky Mark, han tillrättavisar mig, när jag blir sådan.

Fick faktiskt mer eller mindre en utskällning av honom, just av den orsaken. Han försökte skydda mina vänner, ifrån mig. Låter kanske elakt, men jag förstår vad han menar. Men det är just det...

Skrivet av inKognito, 2009-01-09

Visa hela (0 kommentarer)

Ibland sitter jag å småler åt mina egna inlägg, hur jag lyckas överanalysera precis allt. Analysera - självklarhet - osäkerhet - bekräftelse - självklarhet. Punkt.

Så fungerar jag här i livet, när det kommer till känslor.

Jag har en fruktansvärt god vän, brukar kalla honom för Marky Mark. Likheterna mellan oss är slående. Djupa instängda filosofer. Vi är av samma stjärntecken och för första gången i mitt liv har jag träffat på någon som förstår varför jag drar mig undan, hur beroende jag är av att få vara ensam. Nu syftar jag inte på ensam as in singel, utan ensam, för mig själv i mitt rum. Och jag bär på många hemligheter liksom honom. Är det någon jag öppnar mig för, så är det han. Mark är också den som säger "Nu du lilla tös, ska du sluta grubbla och tro på vad jag säger" när jag kommer till osäkerhets-stadiet.

Jag vet att Mr X är en person som till synes är väldigt macho. Han har ett bra utseende och visar absolut inga känslor. Det är...

Skrivet av inKognito, 2008-11-04

Visa hela (0 kommentarer)

... Är något jag gjort i 2 års tid.

Eftersom jag just nu är inne i en smärtperiod, så tänker jag (dels för mig själv, men också i hopp om att någon där ute i cyberrymden känner igen sig) beskriva vad jag levt med.

Det började med höger sida av ansiktet om jag inte missminner mig. Värk i övre och nedre käken, fram till hörntänderna. Ont i höger sida av nacken, ända från "nackfästet" i huvudet, ner till axeln, ibland strålande smärta ner i ryggraden.

Igårkväll kände jag även en svullnad på sidan av halsen, och väldigt ytlig ömhet... (kan dock till en viss del bero på att jag misshandlar ett närliggande område för att slippa smärtan på det egentliga stället). När smärtan är som värst får jag ibland ordentliga panikattacker. Jag kan sitta och gråta, andas hysteriskt å sitta å gunga i brist på annat.

När värken har befunnit sig på vänster sida av ansiktet har jag haft s.k "nervblixtar", som jag själv kallar dom, som går som blixtar upp i...

Skrivet av inKognito, 2008-11-01

Visa hela (5 kommentarer)

Ja, det är jag tydligen. Inte kanske i den bemärkelsen man brukar använda ordet Ägd. Nämnde en grabb i föregående inlägg och jag tror bestämt att detta inlägg kommer lite att handla om denna också.

Jag blev lite konfunderad när han frågade idag "-Hur mår MIN sjukling idag?", jag vet inte riktigt hur jag skall ställa mig till den situationen.

Problemet med mig är att jag är svår att leva med. Jag behöver rätt mycket "space" och är i behov av att få flirta. Så ifall jag ska ha en pojkvän, behöver jag någon som kan lita på mig till 100%. Och någon som gillar att åka ut och festa, inte sitta hemma varje helg. Jag behöver en motsvarighet av mig själv, men som ändå attraherar mig. Han är så oerhört macho så att varje gång han visar en mjukare sida, så trillar jag på baken. Och ibland visar han sån ömhet mot mig.

Kom på mig själv att sitta och le när jag läste ett SMS som han skickat. Han skrev att han var på väg hem till sverige nu, han hade...

Skrivet av inKognito, 2008-10-07

Visa hela (0 kommentarer)