Kärleken
A Broken promi se.
Okej, först å främst, detta inlägg blir hatiskt å negativt.
Så, nu har jag varnat mina (trogna?) läsare.
För ca. 7 år sedan, var jag med om något mindre trevligt. Då gav jag mig själv ett löfte. Ett löfte jag höll i 6 år. Sen skaffade jag en partner.
Människor i min omgivning förstår mig inte när jag säger, att jag inte behöver människor - jag behöver djur! Den enda som har en förståelse för mig, är Meesa (känd som Marky Mark i tidigare inlägg). Han är av precis samma skrot och korn som mig. Ibland vill jag bara förneka att vi är rätt tragiska. Men vi e samma stjärntecken, delar samma ensamhet. Missförstå mig rätt, med ensamhet menar jag inte att vi är deprimerade bortglömda jävlar, nej, vi föredrar ensamheten. Vi lider inte av socialfobi, utan vi trivs bäst ensamma, eller i sällskap av djur.
Läste på ett klotterplank på en community idag, om en singelkille som inte hade någon att ge sin kärlek åt. Vanligtvis språkar jag för det positiva i singellivet, men denna kille fick mig att se på situationen ur ett annat perspektiv. Analytisk som jag är, ifrågasatte jag mig själv. Vem ger jag min kärlek till? Jo, min familj förstås, min bror, Meesa och mina djur. Även djuren på jobbet.
En omedveten kärlek till djuren. Undermedvetet iakttar jag deras hälsa, ger dom en klapp på baken (hua, låter snuskigt) när dom varit duktiga, och visar min djupaste kärlek när dom är sjuka och lägger sina huvuden i min famn. Den kärlek dom ger åt mig, den tacksamhet dom har jämtemot mig då, den är obeskrivlig.
Just därför behöver jag inte människor. Djuren sårar mig aldrig, kanske fysiskt, men inte psykiskt. Det gör människor. Varför ska man utsätta sig för sådant frivilligt? Dom ger ändå inte samma kärlek tillbaka som djuren. Usch, nej, nu låter jag cynisk.
Sanningen är hård, eller hur?
Varje gång jag beblandar mig med en människa, så slutar det på samma vis. Man blir sårad. Har 2 vänner som i princip "lämnat" mig, när dom skaffade partners. Bägge hörde till kategorin "närmaste vänner". Den enda nära vän jag har kvar, har jag aldrig ens träffat, och det är Meesa.
I denna situation, skulle jag faktiskt vilja att någon kommer med motargument. För jag ser faktiskt ingen resonabel orsak att föredra människor framom djur.
Skrivet av inKognito, 2009-01-26 20:05
Kommentera: