En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

***

Vi säger saker om världen och ibland kallar vi detta objektiv kunskap, vetenskap, så säker kunskap vi kan nå med våra kognitiva operationer. Vi gör observationer, vi säger saker byggda på dem. Men någon gång i livet förlorar vi observatören. Observationerna fortsätter, vi ser och hör och gör experiment, vi använder induktion. Men observatören faller bort. Jag och många med mig har tappat observatören men vi fortsätter erfara världen och kan säga de här vetenskapliga sakerna om världen. Inget problem uppstår med observationerna - men observatören har försvunnit.

Det visar att observatören inte var nödvändig. Observationen och de distinktioner som den leder till är mycket användbara i praktiken. Men observatören, personen, jaget verkar vara helt onödiga tillägg. Visserligen brukar vi anse att barnet måste utveckla ett sunt jag för att vidare lärande ska kunna ske. Den biologiska integrationen kräver denna fiktion. Men som vuxna kan vi uppge fiktionen för den inte längre är till nytta, den skapar istället en hel del lidande och elände i våra liv.

Nu känns ju underligt för många att de skulle kunna vara utan själva centrum för allt som de upplever, men det visar sig att det är enklare än många kan föreställa sig. Något faller av bara och det blir enklare att leva, enklare att fortsätta lära sig något om universum och livet. Döden blir mer intressant och värdefull än tidigare. Tidigare var egot ofta bekymrat över döden, som om fiktionen om "sig själv" skulle få ett hemskt slut. Men en fiktion har den välsignade egenskapen att den bara upphör, teatern är slut och skådespelaren försvinner, för att tala med Shakespeare. Timman på scenen är över men livet fortsätter och är större än tidigare, mer imponerande.

En sak försvinner med observatören - storyn om oss själva. Vi kan visserligen hitta på den vid behov men vi tror inte på den och den är bara just en berättelse, en historia som man kan berätta för trivselns skull eller för något särskilt ändamål - t ex ett läkarbesök eller när någon släkting kommer på besök och vill veta vad som hänt sen sist. Ett fiktivt jag har bara en tillgång: en story. Men när livet är utan en person i centrum blir det mycket större, mer omfattande, fridsammare och mer intressant. Storyn om oss själv skymmer ju nämligen den biologiska process som livet består av. Även det andliga syns tydligare när observatören är borta, för all erfarenhet är nu andlig i sig, ja den är rent gudomlig, gränslös, utan hinder, den känns evig.

Ibland får jag frågan: känns det inte skönt när semestern kommer? Eller när fredagen är gjord och arbetsveckan är över? Det sanna svaret är förstås att våra biologiska kroppar blir trötta, har en begränsning energimässigt. Själv är jag handikappad genom trasiga knän och vet hur viktigt det är med vila för att orka. Men det finns ingen person som föredrar semester framför arbete. Det är sakligt sett ingen person som får ledigt eller får semester. Den där speciella njutningen som dök upp när jag trodde att jag hade ett ego visar sig vara en egendomlig knorr i fantasin bara. Det är som om man spelar en roll och till rollen hör det att ropa: härligt, det är fredag! Eller: underbart, nu är det semester. Men när pjäsen är klar och alla gått hem är det ointressant. Livet är sig självt och alla fiktiva personer visar sig vara onödiga.

Det finns några bra tillfällen när fiktionen syns tydligt. Om man besöker en stad man bodde i för längesen och vandrar kring huset man bodde, gatorna runt ikring, vägen till skolan eller till jobbet eller till vänner där man ofta var, så märker man att det hela handlar om en historia. Det är något overkligt som måste liksom skakas till liv om det inte kommer spontant. Pratar man någon så kan flera minnen väckas till liv. Ändå är det inte mer än en story, en skugglik berättelse där ingen är riktigt säker på vad som stämmer och inte. Och ofta finns det en lite sorglig känsla, ungefär som smärta eller till och med obehag. Många undviker de här situationerna. Men de är instruktiva. Vi var aldrig där som personer utan det enda som skett är upplevelser i nuet. Och när vi minns är vi aktiva i nuet och berättar något för oss själva. Vi lämnar aldrig berättandet och det verkliga kan inte fångas i personliga minnen, för det fanns egentligen aldrig någon person som upplevde det vi berättar.

En annan situation är framtida förväntningar och projektioner. Vi tittar på hus vi skulle kunna köpa och bebo de kommande åren. Blixtsnabbt berättar vi framtid inne i våra huvuden, vi tänker oss vardagar i detta hus och detta område. Vi se oss gå promenader i landskapet intill, vi ser oss sova och vakna i vissa av rummen, vi ser oss laga mat i köket i huset. Så där kan folk hålla på länge och många teveprogram handlar om hur folk ser på hus och planerar framtida boende. Det är helt uppenbart att allt är fantasi och episodiskt berättande. Men lika ofta är det fullt av ängslan över att man inte har råd, att man inte hör till de rika, att man aldrig skulle få chansen att bo så fint, att man är otillräcklig. En sorg uppstår även där och en olustig mörk skugga faller liksom över hela fantiserandet. Det enda verkliga är att vi håller på och inbillar oss. Vi står eller går i den verkliga världen och gör saker med fantasin och tänkandet. Det finns aldrig någon person som någonsin ska bo i huset, det finns inte ens en person som bor i något annat hus. Det verkliga är det som är för handen, perceptioner, kognitioner, kroppskänslor, rörelser, andningen, ljuden, ljuset.

De här två situationerna är båda drömmar. En drömd person drömmer om "sin" värld. Förr eller senare vaknar vi och efter första förvåningen märker vi hur enkelt det blir att leva utan de här fantasierna. Andra fortsätter ha dem och det gör ingenting. Helheten av livet är ändå detsamma, en överväldigande mystik och ljuvlig enkelhet fortsätter vara sig själv alldeles inför våra ögon. Vi inser hur lite vi egentligen behöver det där egot som vill ha mer eller något annat eller något bättre.

Skrivet av ingenperson, 2010-08-26 13:32

Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.