En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

***

När livet är fullt utan att var en person får termen "opersonligt" naturligtvis en ny innebörd. Jag sa ofta till min fru i början av vårt samliv: "Ta det inte personligt", en fras hon inte tyckte om eftersom jag använde den fel. Jag använde den för att mildra effekten av något dumt jag sagt! Ungefär som om det bara var ett tjänsteärende och inte skulle uppfattas som personlig kritik. Okänsligheten maskerades med uttrycket "Ta det inte personligt". Men på den tiden var jag en person och försökte tillfredsställa något klart personligt begär av att kritisera eller fälla tveksamma omdömen.

Men när vi vandrar i verkligheten utan person tar man inte någonting personligt på ett nytt barnsligt sätt. Det är en vila i livet självt. Små ting i vardagen såsom mattan, fönsterrutan, ljuden från vedspisen (som jag hör just nu) när elden knastrar lite, vinden därute, en bil i fjärran, telefonens ljud för inkommande sms, det fladdrandet ljudet på tangentbordet - alla små ting blir opersonligt intressanta.

Även kroppstillstånd, såsom trötthet, sömnighet, muskelsmärta efter något arbete, värmen i tårna efter att raggsockorna åkt på i höstkvällen, suset i öronen, blir intressant beskrivande av livet utan person. En liten fundering som "Vad ska göras innan kvällsmörkret lägger sig?" är också ett sorts tillstånd som kommer och går utan att vara personligt. Det saknas en projektion som berättar en persons historia. Medan jag tidigare försökte räkna ut vilken historia som skulle hanteras kring den här fiktiva personen, är det helt enkelt en avsaknad av projektion åt något håll. Istället kan det som sker få ske alldeles utan behandling.

Det är väldigt lätt för andra människor man talar med att missuppfatta detta opersonliga liv. Det är lätt att provoceras av det, som om man sa: "Det är bättre att leva så här än att leva med en person inom sig." Men inget kan vara mer fel. Det är inte en position som är bättre än någon annan. Det finns inget sådant omdöme eftersom det inte finns någon som fäller omdömen i detta sätt att leva. I samtal med andra får jag alltså omsorgsfullt förklara att det är "lika bra" att leva med person som utan. När man lever med personlig identifikation så är det just precis det som händer och sådant är livet. Jag behöver inte korrigera någon för den som korrigerar är inte där.

Den som lever med konstruktionen av en person hamnar i en konflikt med helheten av liv och måste med nödvändighet söka en utväg ur personen. Intensiteten i detta sökande varierar mellan olika människor och aktiviteterna som utgör sökandet kan vara mycket olikartade. De allra flesta njutningar och aktiviteter för att skaffa sig dessa, är former av sådant sökande. När personen försvinner, förändras inte livet så mycket. Det man tyckte var trevligt att göra innan, fortsätter i regel att vara trevliga även när personen är frånvarande. Men funktionen att hitta "något annat" är borta. Det är nog med den biologiska och naturliga vardagen och en rad vanliga ting och tillstånd är fullt tillräckliga för ett gott liv. Dessa njutningar är inte alls nödvändiga längre men samtidigt behöver vi inte avstå från dem. Vi behöver inte leva asketiskt.

Skrivet av ingenperson, 2010-09-02 19:47

Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.